Måndagstankar

Saker jag kommer minnas med stolthet från min instastory. 20-åriga jag: Om tio år kommer revolt för dig vara att köpa energidryck med taurin och tigga till dig en ciggarett.
 
Godmorgon! Det bästa med måndags morgnarna måste vara att det är då jag har allra mest energi, ingenting i huvudet är dimmigt och det går att tänka klart igen. Dock blev det ingen resa till mamma igår, var fortfarande för utmattad när jag vaknade och visste inte hur jag skulle ta mig an projketet att åka till henne, handla mat och åka hem. Syster hoppade in och åkte till affären istället, men det är ju heller aldrig någon garanti med tanke på hennes egna demoner. Och det är väl just det jag saknar allra mest med att ha energi, att kunna åka till mamma utan att det blir en grej, att kunna ta en lunch med bästis efter jobbet eller gå ut och gå en sommarkväll när han har slutat utan att hela jag är en groggy zombie.
 
Det har varit lättare att deala med det när tanken har varit att det kommer bli bättre, så länge jag trott att det beror på uppbränd hjärna och efter missbruket så har det varit okej att det sociala inte är primärt detta år heller. Men så kommer insikten om att det kanske inte kommer bli bättre, att jag aldrig orkat vara speciellt aktiv utan droger och det var också en av anledningarna till att jag föll för droger. Jag orkade vara så social som jag trodde jag ville vara och även om jag inte känner behovet av att vara prick så social som då, vill jag såklart ha någon form av socialt liv. Men om det är adhd:n som gör att all energi går åt till jobbet så är ju risken att det inte blir bra med tiden. Kanske blir det lättare att portionera ut energi ju mer jag lär mig mina begränsningar men vad händer då när något är ut över det vanliga eller när jag glömmer bort att lyssna på mina begränsningar för att något är roligt. Som förra veckan när jag hade ett par möten och inte alls kunde hantera tröttheten som kom av det?
 
Jag är lite klarare i tankarna idag och inte lika desperat över att allt som känns så extremt mycket inuti men jag tänker ändå ta upp det med min sköterska nu på morgonen när jag hämtar medicin och lämnar urinprov. Jag vill veta mer om hur adhd-mediciner fungerar och dess för/nackdelar. Jag vill bolla md den här insikten att jag inte riktigt vet om jag orkar kriga flera år till för att det kanske ska bli bra. Om medicinen minskar hyperaktiviteten i hjärnan kanske jag inte kommer vara så slutkörd av att bara existera - för det är ju inte lustigt att jag blir hjärntrött när J-O Walldner nästan jämt har pingismatch där uppe. Det skulle vara så jäkla nice om jag kunde fånga alla ideér som ploppar upp, inte som det är nu att det bara är lösa trådar som jag inte kan strukturera och som aldrig blir av.
 
Aja, mycket tankar kring det med andra ord. Den här veckan planerar jag att vara mer noggran med att ta rast i tystnad, fokusera på en sak i taget på jobbet, gå ifrån när det blir för mycket, skriva matlista så jag inte behöver fundera efter jobbet vad jag ska handla, ta mer tid till meditation på eftermiddagen och inte träna alla fem dagar bara för att jag numera kan (gymmet är ju via jobbet) För sanningen är ju att sen jag började jobba alla fem dagar för några veckor sedan har jag inte slutfört en full vecka, har jag inte sökt för träningsvärk i tron om att det var urinvägsinfektion har jag stukat tummen och gått hem tidigare för att tröttheten varit för påtaglig. Jag är säker på att en har svårare att hantera fysiska symptom när hjärnan är extra uppbränd och därför känner efter mer.
 
Vi hörs förhoppningsvis senare, jag längtar efter att orka skriva lite lättare inlägg också.
Puss!.