Att sjukskriva sig och söka vård för träningsvärk

(null)
 
Godkväll!
Alltså okej.. så här. Jag säger inte att jag sjukskrivit mig och sökt vård för träningsvärk men jag säger inte heller att det inte är så. Sen tycker jag faktiskt inte vi behöver prata mer om det.  Vi kan väl istället fokusera på de bra sakerna, som att jag inte har någon infektion i kroppen och därför kan träna hur jag vill, inte behöver käka antibiotika och inte behöver oroa mig för att bli sängliggande-sjuk. Jag hörde en sjuåring i väntrummet visade sig bara ha en vanlig förkylning så det är ju ändå inte bara jag som söker för helt random symptom, ja om det nu hade varit träningsvärk det visade sig vara.
 
Sen tror jag det är sängen som ställer till det med ryggen, att det där fram är från corepasset (gud vad töntig jag känner mig, varför måste man säga squats för knäböj och core för magövningar?) i början av veckan som jag hittade övningar från VickansWellness (enda träningskontot jag följer på instagram pga vettig information, mycket kunskap och pedagogiska videos med info om hur en ska tänka utan att det hetsar till det där tränings-utseendefixeringen). Men ryggen är ju något, det strålar och hugger till och är antagligen muskulärt. Måste spara ihop till en ny bäddmadrass iom att så länge hjärnan är uppbränd spenderar jag rätt mycket timmar här.
 
Jag sa till läkaren nästan direkt att jag ju tar buprenorfin (subutex, min substitutionsmedicin) vilket också fungerar smärtstillande då det är en opioid så att jag ju inte vet hur ont jag har egentligen. När jag senare fick komma in efter att ha tagit sänka frågade hen om det var pga av LARO (läkemedelsassisterande rehablitering för opiatberoende) som jag fick buprenorfin och jag svarade såklart ja. Först när jag gick därifrån började jag tänka på det, vad spelar det för roll varför jag har en medicin när jag redan svarat på att jag är fysiskt frisk i övrigt och inte har några sjukdomar? Visserligen svarar jag alltid nej på sjukdomar när det gäller fysiska saker för psykiska sjukdomar räknas väl inte då? Å andra sidan glömmer jag nästan jämt bort epilepsin vid frågan om fysiska sjukdomar hehe. Men jag vet inte om jag haft tur men jag har än så länge inte mött fördomar inom vården när de fått veta mitt beroende, snarare tvärtom. Inte längesen en instakompix blev nekad tandvård av en privat tandläkare för att han inte tog emot "sådana som henne eller socfall".
 
 
 
(null)
 
Utöver det drömde jag mardrömmar inatt, mardrömmarna om Simon börjar successivt bli mer sällan, minns inte längre hur det känns att vakna flera gånger i veckan av det och sömnparalys. Istället drömmer jag mardrömmar om att mammas ålder börjar ta ut sin rätt, att hon får typ alzimers eller att hon dör. Eller att syster lyckas med ett självmordsförsök eller som nu i natt att min bästis sägr att han inte vill vara vän med mig mer. Var uppenbarligen tvungen att skriva det när jag vaknade ångestfyllt och han gjorde tydligen misstaget att skämta om det för jag klockan två i natt tyckte minsann inte det var något att skämta om haha. Var väl nyvaken och tyckte att drömmen skedde nära i tid och att det därför kändes så verkligt.
 
Utöver det har inte mycket mer hänt idag, jag satt i sängen och spelade in en instastory i fönstret pga av ljuset och såg en man stå och tvåla in sig i fönstret mittemot. Vem har en dusch så nära ett fönster utan att dra för när man står där naken? (Svar: uppenbarligen min granne). (Och jag ska egentligen inget säga för förespråkar nakenhet och allra mest i hemmet)
 
Jag var i Mjölby för att fredagshandla mat och köpte sushi för det har inte kommit sushiställen till lilla Skänninge än. Har varit extremt trött men verkar också ha vaknat rätt mycket i natt, har gjort det nästan hela veckan någon gång i timmen och det är inte somi början av drogfriheten att det liksom alltid är så längre och därför tar det mer på energin när det väl händer. Så sovit har jag också gjort mitt på dagen med andra ord, kommer inte längre ihåg hur det känns att ha energi en hel dag men slutar inte hoppas att det en dag kommer ske. Vet ju att det ändå funnits enstaka dagar då jag orkat hålla igång från morgon till kväll och nu räcker det oftast att sova en timme istället för tre.
 
(null)
 
Just det, jag köpte drickkvarg till extrapris för 10kr styck i tron att det skulle smaka som proteindryck, det gör det inte så nu har jag kylen full av drickkvar jag inte vet var jag ska göra av? Jag har inte heller tvättat håret på fem dagar och då står det så här roligt. (Det här kan vara det mest intressanta jag någonsin bloggat om)
 
Klockan är kvart i nio och jag ser rätt suddigt, hade behövt rätta till mina glasögon idag för de trycker på näsryggen och bakom öronen men så blev det inte pga den där energin som inte fanns. Jag krigar på med att försöka vara vaken lite längre, imorse vaknade jag liksom halv fyra. Även om jag älskar morgnarna på grund av att jag har mest energi då kan jag liksom inte gå upp mitt i natten bara för att ta vara på den.
 
Vi hörs imorgon, känns skönt med helg och känns skönt att tycka det känns skönt med helg.
Puss!