Att få en diagnos - Adhd, add eller bipolär? Adhd eller add och bipolär?

Godmorgon!
Jag försökte påbörja ett inlägg igår kväll men var alldeles för splittrad och hjärntrött för att kunna skriva någonting sammanhängande, så here we go now. Gårdagsmorgonen började ju med möte på beroendeenheten, när jag gick därifrån en timme senare var det som att en novemberdimma lagt sig över huvudet och allt har varit lite suddigt sen dess. Det var nämligen äntligen dags att få ett första utlåtande från min diagnosutredning och jag har försökt förbereda mig genom att tänka att jag ingenting har. Det värsta besked jag skulle kunna få vore att jag enbart knarkat sönder hjärnan, sedan jag blev drogfri har jag känt så himla tydligt att något inte fungerar och att acceptera att jag åsakat det själv skulle vara svårt att deala med. Så det är det jag förberett mig på0, för att inte krascha om det var det svaret jag skulle få.

(null)

 
Ett första svar är uppmärksamhetsstörning, sen om det är ADHD eller ADD återstår att se. Minns numera bara fragment från mötet men har för mig att det beror på att de inte kan avgöra om jag har hyperaktiviteten eller inte och en sak som påverkas av en uppmärksamhetsstörning är tydligen minnet hehe. Jag är ju  inte chockad, av alla diagnoser jag trott mig ha sedan jag började gräva i det i början av drogfriheten så har adhd och bipolär legat i topp. Jag känner dock inte den här "Ååå allt faller på plats nu när jag fått min diagnos"-känslan som så många pratar om, kanske behöver jag landa mer i det men just nu är det mest "Jaha, hur hanterar vi det här?".
  (null)

Jag antar att jag måste sadla om, göra en ny banner till bloggen där det står ADHD - Min superkraft och hela tiden prata om allt bra med denna diagnos, kanske skriva en bok om adhd och köpa en sån där tavla om adhd? Ni vet, som kändisarna gör hehe. Nej men seriöst, det känns skönt att höra att jag inte bara knarkat sönder hjärnan, även om det fortfarande är en del av min problematik pga att just benzo och opiater skadar så extremt mycket, så finns det också något mer. Det som är skadat av missbruket kan ju dessutom till rätt stor del reparera sig då hjärnsn är jävligt bra på sånt. Likaså att få bekräftat att något är annorlunda: Det känns som om jag fått kriga lite för att få det bekräftat för att jag utåt sett fungerar, men känt att det omöjligt ska behöva ta så mycket energi att bara upprätthålla det basala i ett vardagsliv. Sen är ju en av typ tre anledningar att jag tokförälskade mig i knarket att det blev tyst i huvudet, att jag kunde andas ut utan att det var 24/7 kaos därinne,
 
Så, nu då? Jag har ju varit rätt säker på att jag inte vill medicinera, dels för att jag äntligen är drogfri och även om inte all adhd-medicin innehåller amfetaminsulfat så vill jag vara så substansfri som möjligt. Det är ju min tanke med substituionsmedicinen också, att sluta med den när jag klarar att upprätthålla en drogfrihet på egen hand, av samma aneldning. Jag vill veta vem jag är helt utan substanser. Sen är det den alltid mest primära frågan - vad händer med beroendehjärnan om den matas med amfetaminsulfat? Jag är livrädd för det och det ska jag väl vara iom att den är så starkt övertygande, det märkte jag ju när min sömn medicinerades med benzo en månad i somras - mina tankar vart väldgit snabbt sjuka igen. Samtidigt har amfetamin aldrig varit en favorit hos mig, men det är egentligen samma rättfärdigande som en knarkare tror sig kunna dricka. Man kan säkert, men risken är onödigt stor att man inte kan för att beroendesjukdomen inte gör jättestor skillnad på olika substanser.

(null)

 
En annan rädsla är att jag varit känslig för uppåtdroger hela mitt missbruk, vilket väl är anlendingen till att jag inte fallit för det. Jag får extremt mycket ångest när det går ut (så även när jag tagit adhd-medcicin), har känslorna ännu mer på utsidan och blir som ett darrande asplöv som smulas sönder vid minsta lilla beröring. Har alltid behövt benzo när det går ur och jag landar från det. Men det är ju också när jag missbrukat det, vilket gör att jag inte vet om det är likadant om jag medicineras med det, använder det rätt och i rätt syfte.
 
Planen nu är att påbörja.. behandling låter fel för det går ju inte att behandla. Men att jag ska lära mig att leva med det, kunna hantera och hitta verktyg. Nu vet vi lite mer vad vi ska utgå från och en ny era börjar för att hitta det som fungerar för mig. Tror det är första gången någonsin jag väljer ett alternativ som kräver tålamod när det finns en quck fix, vem har jag blivit? Men som psykologen sa så hjälper ju inte meidicin en att hantera det, utan underlättar att leva med det, och jag är ju just nu väldigt inne i att se hur mycket jag kan jobba med min hjärna och förbättra förutsättningarna. Så jag och min arbetsterapeut ska börja schemalägga mitt liv i detalj, se vad jag har för rutiner och hitta rutiner som passar. Fokusera på basala behov som mat, sömn, återhämtning, vatten, koffeinintag (...) osv då en adhd-hjärna påverkas mer av detta. Vi ska planera, hitta strategier och ta fram verktyg. Ni kan ju förstå glädjen när jag skojade med psykologen om att jag i två år bett alla på beroendeenheten att bara ge mig en mal för livet och hon sa att vi nu ska ta fram "Min mall". Kan jag få den i ett excelark med diagram i olika färger, tack?
(null)


(null)

 
Nu vill jag egentligen inte fokusera på begrännsningarna, men måste ju för det är dem jag måste lära mig att hantera. För man får ju inte glömma varför kändisar skriker att det är en superkraft, det finns ju faktiskt massor bra med en adhd-diagnos, även om jag tycker kändisarna också bör bli lite bättre på att bekrfäta att det också är utmattande att ha. Det är väl också det jag är rätt att man skulle medicinera bort, typ kreativiteten, drivet, innovatiivteten, förmågan att tänka utanför boxen, att kunna känna så starkt (vilket också är negativt såklart när det är negativt starkt) osv.
 
Men de problem jag känner av mest är ju att få energin att räcka hela dagen, den tar ju slut i samma stund som jag kommer hem efter jobbet och jag har svårt att portionera ut den under dagen.
Att sortera intryck vilket gör att jag alltid registrerar allt som pågår runt omkring vilket är utmattande, att jag skjuter upp viktiga saker för att jag är expert på att planera men inte genomföra, att hålla intresse, motivation och koncentration uppe när något är tråkigt. Ni märkte ju hur jag blev för ett par veckor sedan när jag kände mig så understimulerad på jobbet. Att kunna fokusera längre stunder osv. Det är ju också sånt medicinen hjälper mot, men det ska ju också gå att lära sig hantera. Bara att det tar bra mycket längre tid. Likaså blir jag ju rastlös väldigt fort, alltså jobbigt fort, 

(null)

 
Jo, det är nog mycket som faller på plats ändå. Främst varför aldrig någonting har fungerat under längre perioder, enda sedan tonåren har jag startat hundra projekt och avslutat typ noll. Enda som fungerat över tid är att driva företag, men det brann jag ju också för, för att sedan successivt missköta när det var roligare att sälja droger och använda droger. Betygen jag har, har jag ju i princip enbart för att jag haft bra lärare som sett min kompetens för med all frånvaro jag haft sen jag började högstadiet skulle jag egentligen inte fått en massa VG och MVG. Därför är det lite klapp på axeln att jag håller i blogg och instagram fortfarande, även om jag periodvis får för mig att sluta för att tålamodet tryter, men det beror väl också på för att det innehåller så mycket jag brinner för och vill jobba med i framtiden.

Jaja, det blev ett långt inlägg idag men behövde få ner det i ord, först då kan jag strukturera tankarna. Det finns en tanke kring biopolaritet men jag förstår att de är osäkra, de dåliga perioderna kommer ju allt mer sällan. Dessutom vet jag inte om de kommer av påverkan från yttre faktorer iom att de två senaste, djupare svackorna, kommit i samband med ledighet där rutinerna rubbats. Så den avvaktar vi lite med, det kan ju också vara pga av adhd/add - där det kommer en svacka av att hjärnan gått på högvarv så länge. Psykologen sa dock något fint som jag vill ta med mig, att min hjärna tagit väldigt mycket skada i och med missbruket och att jag nu måste ta hand om den på bästa möjliga sätt, stress skadar hjärnan minst lika mycket och en uppmärksamhetsstörning är ofta en ständig stress. Kanske också därför skulle medicin vara bra, för att inte utsätta hjärnan mer än nödvändigt. Äsch, först ska jag lära mig att hantera det här och går det inte får jag börja med att se över mediciner som inte innehåller amfetaminsulfat. 
 
"Det är så skönt att prata med dig, för du fokuserar mer på lösningarna än problemen" sa mamma igår när jag ringde henne efter mötet och jag har nog ärvt det utav henne. Är glad för det oavsett och ser det här nu som ett nytt projekt hehe "Lära mig hantera min adhd" kommer det möjligtvis komma inlägg om, jag kommer läsa böcker om det, lyssna på poddar om det och skriva mycket om det. Precis så där allt eller inget som också är nice att vara för när det är allt brinner en liksom för det och vill verkligen göra det fullt ut.
 
Men nu är det tisdag, chefen är fortfarande ledig och igår fick jag gå hem tidigare pga magont vilket är dumt att riskera i kök. Idag är det dock bra, många är sjuka så jag och en kollega har bestämt att vi ska göra en Dagens varmrätt idag ändå - vi blir båda för rastlösa av att inte ha något att göra. VI hörs senare, puss!
 
 

#1 - - Marie :

Jag är absolut ingen expert på Adha el add men har följt flera där föräldrarna helt uteslutit vissa livsmedel och de har märkts skillnad på barnen. Kan ju va värt att testa. Funkar det så funkar det och om inte ja är ju inget man dör av :) Alternativ om man känner att medicin, nej tack.

De dom uteslutit är allt socker, vete och mjölkprodukter. Se upp med tillsatser i maten speciellt tillsatsen MSG (E-621. Mycket fibrer och frukt och grönt. Och något som alla med adhd/add bör göra är att äta va 3:e timma för hålla jämn nivå på blodsockernivåerna.

Kan ju som sagt vara värt att testa.

Svar: Ja, jag har också läst en del om det. Dock främst barn, så vet inte om det är samma för vuxen? Det är faktiskt en av grejorna vi ska prova att schemalägga, att jag äter på samma tider med mer jämna mellanrum (har dålig aptit pga nuvarande medicin så äter inte så mkt jag bör, vilket även syns på vågen tyvärr). Tydligen viktigt för balans i energin tror jag psykologen sa. Utöver det äter jag i princip så du säger förutom det där jäääävla sockret, har så himla himla svårt att sluta. Samtidigt som jag ju vet att om jag kunde äta mer riktigt mat skulle jag inte vara lika sötsugen. Utöver det kan faktiskt mjölkprodukter trigga opiatsug och socker kickar mer på belöningssystemet hos en beroendesjuk hjärna än en frisk hjärna. Sen tror jag väl inte egentligen livsmedel kan ta bort faktiska ”fel”/diagnoser i hjärnan men det är himla intressant hur mycket det faktiskt kan påverka. Likaså koffein påverkar upp/nergångarna av energier mer hos någon med adhd/ADD tydligen (minns inte om jag skrev det i inlägget hehe. Men jag tror absolut som du säger att det kan bli iaf någon skillnad. Och ja, man förlorar ju inget på att testa. Allt som är naturligt känns på något sätt bättre än medicin nu när jag äntligen lyckats sluta knarka, sen om det är värt att testa i en halv evighet har jag inte riktigt bestämt mig för än ❤️
Cecilia Axelsson

#2 - - Ellie:

Skönt att få lite klarhet i sina mönster! Och din ide om mallar är skitbra, förminska inte den tanken, tror många skulle behöva en "min mall". Är i övrigt själv rätt lik dig i hur jag resonerar kring mediciner tror jag, men har tipsat dig innan om Voxra om det är add/adhd du har mest drag av. För mig har det varit en bra meducin och man slipper amfetaminet om man vill försöka undvika det. Men man får prova sig fram såklart, verkar vara otroligt individuellt hur man svarar på div kemikalier. Kram syster ❤

Svar: Jo men jag tror också det, det är väl det jag sökt men inte förstått att jag efterfrågat typ? Ska nog köpa någon bok där jag typ sammanfattar ”min mall”. Egentligen kanske alla människor skulle behöva det? Hur ska jag leva för att ha bäst förutsättningar typ. Är voxra antidrpressiv? Vi pratade lite om mediciner som inte innehåller amfetamin så jag som sagt är rädd att prova det och det finns ju en del alternativ. Psykologen nämnde någon (minns inte vilken nu, typ suprexa eller setralin eller något med S-ljud hehe). Iaf en sort Simon fick svårt att få stånd på men det borde väl inte jag behöva vara orolig över 😜? Har du någon diagnos? Kram finaste systra mi ❤️
Cecilia Axelsson