Att ha drakar kopplade inom sig som både vill knarka, knulla och ha kickar.

 
 

Jag insåg precis att jag ju glömt önska er en Glad påsk!

Jag tog precis en kvällspromenad till affären och insåg under solnedgången att jag ju inte tycker den här högtiden är det minsta jobbiga. Jag får inte ont i magen av att se glada påskbilder eller känner mig extra ensam när jag ser bilder på familjekonstelationer. Det är påsk, jag mår bra och livet är bra. Det räcker liksom så och det gör mig så jävla glad att jag har kommit hit. Alla andra högtider har ju varit pain in the ass och även om jag går runt med en liten besvikelse för att någon inte höll ett jävligt viktigt löfte från i vintras så känner jag mig inte dugg ensam. 

Jag vill kunna skriva om det där som är en liten tagg i hjärtat men det är svårt när det involverar andra människor som jag inte vill hänga ut. Exen är en sak, de får stå ut med att jag har ändrat deras namn och att jag fokuserar på mitt perspektiv av allt men andra människor ska ju inte behöva hängas ut för att jag har ett behov av att skriva. Jag försöker bara landa i att det inte går att ändra på andra människor, hur mycket en än vill att de ska vara som de lovat, utan att jag bara kan ändra på mig själv och bestämma mig för att sluta lägga energi på det. 

Koka upp vatten med 1tsk vinäger och ett gäng frysta bär, krossa bären när de tinat, i fem minuter. Koka sen äggen som du önskar. Låter du äggen dra en stund i vattnet blir färgen intensivare.

Solen har skinit hela helgen, jag käkade frukost med bästis-Tommy i hans butik imorse och har sammanlagt powerwalkat en mil idag. Svårt att låta bli när solen bestämmer sig för att skina mest hela tiden, för ett år sedan var det dock t-shirt väder så här års hehe. Tänkte också på det jag skrev förut om kicken i att driva in knarkpengar. Jag lyssnade på senaste avsnittet av Alex och Sigges podd där de pratade om heroin och att Sigge hade fått det förklarat för sig att det är som att stänga av allt som är mänskligt för en stund. Och så är det ju, tankar och känslor är ju det som gör oss till människor och att stänga av det är ju att på sätt och vis göra oss till robotar. 
 
I alla fall, jag har väldigt mörka demoner inom mig, det förstår jag ju desto (<- desstu hehe) mer jag skriver om det. Det är demoner som vill knarka, ha spänning, ha kravlöst sex, få kickar och leva på gränsen hela tiden. Demoner som är väldigt utmattande med andra ord och just nu kan jag hålla dem rätt bra i schack. Det är ju en rätt så sorlig tanke att jag måste göra det resten av mitt liv dock, hålla dem i schack alltså men jag antar att det blir lättare ju längre tid jag är drogfr. Men ändå, det är inte lustigt att jag kände mig hemma i kriminalitet och missbruk där dessa demoner fick löpa amok bäst de ville. För jag har nog alltid haft dem i mig, dragits till det förbjudna. 

(null)
Koka upp vatten med 1tsk vinäger och gurkmeja eller bladspenat i fem minuter. Koka sen äggen som du önskar. Låter du äggen dra en stund i vattnet blir färgen intensivare.

Ibland vill jag ju skita i allt, det var ju lättare när jag gjorde det. Lättare när jag inte vad medveten om feminism, jämställdhet, respekt, självkänsla, miljö, kost, motion, relationer, värderingar, moral, åsikter, principer, känslor, tankar och allt annat som hör livet till. Lättare men jag mådde ju inte bättre, så det är väl det en måste göra om en har demoner som dessa inom sig. Hålla dem i schack. Jag ser det som ett gäng drakar och jag likt Game of Thrones-seriekaraktären The mother of dragon håller dem i långa selar och styr så de inte rymmer. Ändå en fin tanke, att jag är lugn och sansad på utsidan men inom mig håller jag ett gäng aggressiva drakar i koppel hehe. 
 
Nåja, nu börjar mina ögon bli trötta trots att klockan inte ens slagit åtta. Känns skönt att jag också börjat acceptera min dygnsomvändning utan att känna mig tråkig, jag får ju ut mycket mer på morgnarna och har ingen anledning att inte ha det så här. Men som jag sa till mobila teamet imorse när jag hämtade medicin; jag är jävlgit glad att jag inte visste vilken livsstidsförändring som krävdes när jag påbörjade medicinerng för ett årsedan. Jag är osäker på om jag hade gett mig in i det då utan garanti att det är värt det, för det är väl ända garantin jag kan ge er som är i aktivtv missbruk eller början av er drogfrihet; det är värt det. Det är värt det tio resor om och för resten av mitt liv. 

(null)

Jag är 29år och ska lära mig att leva det vuxenliv ni andra redan kan utan och innan, jag har ju dock många andra erfarenheter som gör mig till en rätt insiktsfull, analyserande och klok människa. Så en kan säga att vi spelar för två olika lag och vi väl i denna blogg kan mötas i en vänskaplig tennismatch? Jag servrar med mina tankar och funderingar medan ni slår tillbaka med era kloka inputs och förklaringar på det jag inte vet. Precis som vi redan gör med andra ord!
 
Hoppas ni får en riktigt fin påsk, jag ser fram emot massor av timmar med mamma och syster imorgon. De är världsbäst! 
 


#1 - - Ellie:

Så fort jag tror jag blivit lite vuxen sker något som gör att jag känner mig barnslig igen 😂 vissa eftersträvar ju det där med att hålla sig ung så förmodligen finns det nån som avundas en. Skämt å sido. Jag tycker faktiskt du tar mer ansvar över ditt liv och även andras liv, och reflekterar mer ärligt och klokt än majoriteten av människor jag vet. Du tänker på allvar igenom beslut och värderingar och når fram till kloka slutsatser och har en strävan efter att hålla fast vid en genuin sammanhängande kärna utan rättfärdigande. Det är beundransvärt. Att passa i en mall med sådana skills är nog omöjligt i en värld där de flesta aldrig når en punkt där de vill eller behöver tänka så. Var stolt och jämför dig inte så mkt med ändra, du är unik!

Svar: Hehe, ja men egentligen är det ju samma sak som ”vad är att vara normal?”, det finns ju inget konkret svar på varken det eller vad vuxen är. Även om jag gärna skulle vilja ha det svaret hehe.

Tack, det krokar lite också i mitt huvud iom att jag glorifierar ”den normala vuxna” och blir lite frustrerad när människor omkring mig inte har så mycket självinsikt. För mig blir det som att ”Hallåååå, ska inte du va vuxen för du beter dig som en fucking femtonåring just nu” 😂

😘❤️
Ceclia Axelsson, Mjölby

#2 - - Ellie:

Vill tillägga att jag förstår känslan att längta till när allt var enklare och man var barnslig på riktigt och allt kändes så mycket mer självklart. Men jag skulle ändå aldrig vilja leva så igen. Aldrig byta tillbaka mina insikter och lärdomar mot naiviteten och vårdslösheten som den inbillade självklarheten i brist på aktiv medvetenhet innebar ❤

Svar: Nä, jag skulle inte vilja leva det igen heller. Men bara det är med att jag har fått upp ögonen för feninsim och jämställdhet. Det är inte populärt hos snubbar nr jag går från tjejen som inte bryr mig om ngt till att sätta krav. De avföljer på löpande band så fort jag skriver något om det 😂. Men det gör ingenting, heller dem insikter jag har idag trots att livet blir lite mer komplicerat. Men som du säger, det var mycket enklare då. Naivt, godtroget och också mindre självrespekt. ❤️
Ceclia Axelsson, Mjölby

#3 - - Ellie:

https://youtu.be/29GcqeBmZZk