Fem bilder från min telefon



(null)
Jag skrattar ofta rakt ut, högt och länge när jag är ensam hemma, nästan mer än med folk. Trodde jag va ensam om det fram till för ett par veckor sen när jag hittade en syster i ensam-skrattandet. Gjorde det senast idag när jag upptäckte en dildo som heter Gösta, jag blir ju inte tänd av dildos som heter Mega-big-super-baota-yeah-pornodicks heller, men att kalla den Gösta känns som att dra det lite väl långt? 


(null)
Den här små-fnittrade jag bara när jag såg, kändes inte passande att skratta högt och peka likt mobbaren i Simpsons, mitt i en mataffär med söndergråtna ögon pga fulgråtandet en timme tidigare. Vad gör man då för att få bekräftelse för ens exeptionella humor? En lägger ut det på inastory såklart (Sedvanlig smygreklam 👉 Prisonbeauty).  Färsost är iaf omotiverat roligt! 



(null)
Kommer antagligen inte ha kvar den här telefonen när jag blivit pensionär och då skrattar säkert ungdomen åt något så gammalmodigt som moln-tjänster. Försöker därför printa in bilden i huvudet så att jag aldrig glömmer dess existens, går sådär iom att detta är andra gången jag ser bilden sen jag la upp den på Instastory i helgen. Bilden är från Talang och representerar hur jag vill se ut som pensionär med matchande peruk och kläder. Mycket möjligt att jag gör revolt och röker cannabis då också. 



(null)
Så klockren (och sann) bild haha 😂! 



(null)
Sista bilden får bli en av kavalkaderna av bilder jag fotograferat (alltså tagit kort på kort) på mig och Jonas genom åren. Det här var 2004, vi hade precis blivit bästisar och jag försökte få mina tunna, blonda ögon rum att synas, hade inte lärt mig sminka ögon och använde fortfarande kajal på vattenlinjen.

Sådär, fem binder från min mobil hälsar denna sjuka, arma kvinna. Soc betalade iaf ut pengar till mig idag så jag slipper bli vräkt och tydligen är möte-med-sex-instanser-mötet inställt på fredag pga... *trumvirvel* sjukdom. Suprise! (Not).