Den sista tisdagen i oktober.

 
 
 
Så kom den där tisdagen jag inte alls har sett fram emot, den sista i månaden och det var med blandade känslor jag gick ner för de tunga trapporna från Frivården. Med smetad mascara kring ögonen och Melissa Horn i hörlurarna avslutade jag ytterligare en del av mitt liv och stängde en dörr till det förflutna. Som ni vet har frivården betytt enormt mycket för mig och jag kunde inte önska mig en bättre övervakare än henne
jag fick tilldelad, hon har varit med i så många berg-o-dalbanor att jag ofta undrat hur hon hunnit med i mina svängar och framförallt varit en av de mest stöttande under separationen med Simon. Hon var den enda som faktiskt visste om hur han behandlade mig redan under min relation med honom och jag har spenderat många timmar med att dividera fram och tillbaka hur jag skulle lämna honom. Hon träffade mig två
 dagar efter min frisläppning från fängelset och försökte då få mig att förstå att det inte alls syntes att jag var kriminell när jag skulle gå till Ica och köpa mjölk. Det var nämligen mitt störst hjärnmonster direkt efter att jag muckat, som om jag gjorde fängelset till hela min identitet och trodde varenda människa kunde se på mig var jag spenderat det senaste åren. Om man kan älska sin övervakare så har jag definitivt älskat min övervakare!
 
Det positiva med denna sista tisdag i Oktober var i alla fall den Glossybox som väntade i brevlådan när jag kom hem, att prenumerera på fem skönhetsprodukter varje månad var min belöning för den första rena månaden. Jag tror på det där med att belöna och sedan dess har det dykt upp fina boxar fyllda med skönhe
morgon öppna en lucka med någon av Body Shops storsäljare i full siza. Jag kan inte tänka mig bättre decembermorgnar än tända ljus, varm choklad på morfars vis och öppna en skönhets-julkalenderslucka samtidigt som jag tittar på SVT:s julkalender. Två gånger i veckan har jag nämligen rastat en hund under en av mina många promenader för att kunna lägga drygt tolvhundra på den allra bästa julkalendern jag haft - Body Shops.tsprodukter för bara 139:- varje månad och för en skönhetsjunkie som mig passar det alldeles perfekt. När jag firar ett halvår ren, på juldagen bland mörkröda linnedukar hos mamma, har jag redan firat de sex månaderna hela december. Jag har nämligen beställt Body Shops julkalender för att belöna mig för just det och får därför varje 
 
 
Dessutom har jag ätit varm äppelpaj med kall vaniljsås och det är sedan gammalt att alla smulpajer blir extra goda genom att dränka täcket i sirap så det blir så där härligt knäckigt. Jag passade på att luncha med en av de där männen som kommit att betyda mest för mig. Jag lärde känna honom i missbruket och nu är han, liksom jag, i subutexbehandling, Det är så skönt att varje gång vi kramas kunna klappa varandras axlar och påminna oss om hur jäkla bra vi är. Dessutom stötte jag på Fredrik som var på permission från sitt behandlingshem och som jag inte sett sedan februari. Då gick han med böjd rygg och uppfälld luva, undernärd och nojig för att män i västar försökte ta procent på hans försäljning. Nu stod han istället rak i ryggen med finurligt leende och jag kunde stjäla två kramar från en själsfrände innan han skulle med tåget. 
 
 
Jag har fantastiska män i mitt liv, jag har glömt bort det lite och blir otroligt varm enda in i magen av tacksamhet för dom. Imorn kommer vännen som blev min närmaste men som jag ändå ljög för under sju års tid av missbruk och på morgonen ska jag ta en kaffe med en av de två människorna jag alltid sagt mig vilja ha kvar sen missbruket, även han får subutexbehandling idag och är en helt annan man än vad han var när vi lärde känna varandra under ett extacyrus för fyra år sedan och jag åkte hem med Simon för att sälja droger. Det blir en social vecka det här med andra ord, i helgen väntas ytterligare umgänge med ytterligare men of my life. Jag kanske behöver tjejkompisar trots allt, att jag signade upp mig för beroendeenhetens kvinnogrupp idag är möjligtvis ett steg i rätt tjejriktning.
 
Så har vi gjort den här sista tisdagen i oktober också, frivården är numera ett avslutat kapitel och jag känner mig beredd att möta livet på lite mer egna ben än för ett årsen.