Var är kreativiteten, motivationen och brösten?

(null)
Instastory på Instagram 👉 @prisonbeauty

Kreativiteten, lusten, drivet, motivationen, passionen (och tuttarna 👆) - VAR ÄR NI? Är bara tom. Inte deppigt tom och definitivt inte glatt tom för hur är en ens glatt tom? Efter en endorfinfylld dag med injicierande av kaffe rakt upp i venen (1. Jag kan inte säga injicera. Trots fullblodig knarkare kan jag inte uttala drogernas Nivarna. Säger injexera med betoning på x. Sa det när Agenda var här och spelade in sitt avsnitt om fentanyl med mig. Inför en halv mille svenskar. Nu är ju inte sprutnarkomaner Agendas största målgrupp direkt men varenda pundare som eventuellt såg programmet måste tro att jag ljugit ihop mitt tio-åriga missbruk . Orsak: kvinnan kan inte uttala injiciera.  2. Tillägnat till er som är sprutnarkomaner: kan man  injexera koffeintabletter? Jag älskar koffein).

Så ja, efter en endorfinfylld dag med injictioner av kaffe rakt upp i venen inklusive uppbränd hjärna kan en ju känna sig glatt tom. Men nu är det som sagt varken deppigt tom eller glatt tom, bara tom. Det tillstånd jag nog hatar allra mest, likgiltigheten är som luften precis innan ett åskoväder och det enda jag vill är att känna mig som luften efter ett åskoväder. Vill skriva men hittar inget att skriva om. Bokar tvättstugan men har tvättat allt som allt två maskiner på hela dagen, har snoozat larmet som berättar att tvättmaskin är redo att tömmas och fyllas upp, nio gånger under de senaste 72 minuterna. Och gången innan det tryckte jag på snooze sammanlagt tretton gånger innan jag slutligen gick ner till tvättstugan. Iförd turkosa mysshorts, solblekt linne, ansiktsmask, knut med kokosoljeindränkt hår på huvudet och utan framtänder mötte jag grannen i huset och lät som en whiskeydrickande 70-åring som rökt gula Blend i 69år av sitt liv, när jag sa "hallå hallå" (👈 gubbord)

Har lagt fram förra veckans tvätt som har behövt strykas sen dess, hängt ut täckena på vädring för att döda kvalster för att sen inse att kvalster nog inte dör i den värme Moder Jord gett oss, som kompensation för den outhärdligt långa, kalla och mörka vintern. Skriver uppenbart för långa meningar men orkar inte gå tillbaka och ändra. Har ett töcken av pollen i mina bihålor och vaknade så snorig imorse att en kunnat tro att jag snortat kola i femton veckor. Ja, näsan blir ju rätt pajjad av att dra upp starka kemikalier i den. Kolla på Withey Houston. Jag bråkar dessutom konstant med getingar. Eller bin. Vet fan inte skillnaden, vet bara att de är livsnödvändiga förvpollineringen och skit vilket gör att jag inte kan leva som seriemördare utan måste släppa ut varenda jävel som tar sig in. Går ju inte att stå ut med deras surrande mer än en mikrosekund liksom, en kan ju bli galen och hamna på hispan för mindre. Vet också att ett café i närheten startat biodling för äppelträdenas skull så med största sannolikhet är det bin som försöker göra inbrott och något jag lär få stå ut med under sommaren. 

(null)

Kan jag inte bara få vara arg? Va så ilsket förbannad att jag skriver kilometerlånga sms med förklaringar på hur han precis svikit det enda löfte han lovat att inte svika. Ringa och prata in timslånga monologer på hans mobilsvar om hur jag trodde han var en bättre människa, en bättre vän och bättre man än så här? Nä, inte ens arg är jag. Då kan jag väl få va ledsen då? Göra som förra sommaren, ligga i fosterställning med neddragna persienner och googla på om tårar kan ta slut. Ha så ont i själen att droger är det enda som hjälper och göra det till ett legitimt rättfärdigande för att få knarka. Istället är jag bara tom. Tom, besviken, sorgsen och vill inte ens knarka bort skiten. 

Det vänder snart, det gör det alltid. Tomheten är nog ett tecken på att smärtan inte är lika intensiv som sist. Inte lika outhärdlig, extrem och frustrerande. Nu bara finns den i mig som ett kvitto på att min magkänsla återigen haft rätt. Och att jag återigen inte lyssnat på min magkänsla. Kan vi bara bestämma att jag alltid utgår från min magkänsla hädanefter?. Dessutom är värme + ägglossning + uppbränd hjärna en dålig kombination. Att då addera pollen, multiplicera vänskapssorg och lägga på 163% svettningar av medicinen gör väl själen tom, trött och sugen på regn med bpde åska och blixtrar. Men allra mest luften efteråt, bara höstens nyaste lyft är lättare att andas, än luften efter ett rejält åskoväder.

På Instagram bad jag mina följare skriva rubriker som jag kan basera blogginlägg på iom att tom själ = noll kreativitet = rätt tråkig blogg. Fick massa bra, intressanta och roliga förslag (flera ville veta hur min ekonomi såg ut när jag sålde droger, är det inte bara i Sverige ekonomi är så laddad fråga? Som barn fick jag inte veta vad pappa tjänade tex.). Har ni några önske-rubriker, frågor eller funderingar som jag kan vattna min bloggtorka a la Sahara-torr fiffi med? Skriv en kommentar och hjälp en fattig knarkare att få fantasi. Nu ska jag gå och svettas till döds, typ som en tecknad seriefigur som bokstavligen smälter bort i värmen. Skulle jag va en seriefigur skulle jag nog ha elak häx-utsida och bamse-snäll insida. Seså, skriv en rubrik nu 👇!


När munnen inte längre kan le utan bara gör en grimas.

(null)

Alltså, det känns som om juni kan bli en jävligt bra månad ändå! 4:e juni har jag nämligen fått tid hos käkkliniken för undersökning och kommande implantat-insättning, allt som allt är det ju sex tänder som tagit skada. Två som dragits ut, två som fått sig ett smäll, blivit sneda och skapat en mindre estetiskt glugg och minst två som behöver rotfyllas. Jag fattar inte riktigt hur tandbenet/tandrötterna kan äta upp sig självt men det är det som hänt efter att det blev en infektion när Simon tryckte sönder framtändernas tandrötter. Då först och främst ska ett par centimeter ben tas från underkäken och sättas där fram på överkäken för att ha något att fästa implantaten i.

I natt fick jag en kommentar av någon som ville vara anonym och det är klart man får va det men jag förstår inte varför det alltid är de anonyma som går in för att missförstå saker. Anyway, kommentaren avslutades med att fråga varför jag har så allvarliga, stela bilder och jag tolkade det som att jag åsyftas och tänkte att jag likagärna kan förklara det i ett inlägg också. Ni har ju sett bilderna från när jag såg ut som värst i mitt missbruk under 2014, om inte var det så här:

(null)

Det man inte ser på dessa foton är mina tänder. Jag hade nämligen ett mindre charmerande hål mellan framtänderna som gjorde att jag slutade le. Alltså helt slutade le, det blev till slut normalt att sätta handen för munnen och dra ner överläppen när jag pratade/skrattade. Jag vet inte hur länge jag gick med det, minns liksom inte för jag hade ju helt slutat bry mig om mitt utseende och fokuserade på att få knarka. När jag sen lämnade Fredrik i september 2014 träffade jag mamma för första gången på ett par månader som blev bestört av det hon såg. 15000kr (tack för att vi har lite tandvårds-rabatt i Sverige, det låg på det dubbla först) och många tandläkarbesök senare var min mun i ordningfixad och jag kunde både prata och le utan att försöka dölja det.

Grejen var bara att jag helt plötsligt inte kunde? Som om munnen lärt sig att dölja och nu inte kunde annat. 2016 slog jag ut framtänderna i EP-anfallet (lite bortkastade pengar från mamma med andra ord) och när de sattes tillbaka med hjälp av tandställning såg de typ inkastade ut. Ett par månader senare tryckte alltså Simon sönder tandrötterna och jag gick med trasiga tandrötter som blev inflammerat och kanibaler ett halvår. När jag sen kom till käkkliniken och fick svart på vitt att jag inte fått för mig det där knaket, så som Simon fått mig att tro, fick jag veta att det skulle kosta mig 30.000kr.

(null)


I maj, 2017 drog de ut framtänderna och sen dess har jag alltså gått med löständer. Grejen är att enda sen jag slog ut dem i epilepsi-anfaller, juli 2016, har det där döljandet av övre tandrad kommit tillbaka och nu äre som om musklerna är programmerade att dölja. Jag kan liksom inte le så att jag visar tänderna? Det ser mest ut som en grimas alt. att Gringen är ute tidigt i år. Vi får väl se om det där lättar sen när allt är i ordning i min mun, känns ändå bra att äntligen fått en tid för att bestämma mer. Förhoppningsvis kan jag påbörja operation efter sommaren. Känns som jag har skrivit tusen inlägg om mina tänder? Men får ju hela tiden fler läsare (9600 senaste månaden, hej hej) så vet ju inte hur mycket ni gått tebax i tiden och läst. 

Lika bra är att jag fått tid på hudkliniken 13:e juni, att gå utan foundation känns just nu som en avlägsen dröm. Inte jätterolig biverkning av medicin och det är ju faktiskt inte säkert att det går att göra något åt det. Ännu värre blir det vid mens och ägglossning så gissar att en del är hormonella finnar som p-pillret Diane förhoppningsvis hjälper mot. Är inte det här med menscykel djävuels påfund? En hinner ju knappt börja glädjas över att fiffi slutat blöda innan äggen börjar lossna och skapar jordskred i magen. Och om jag nu, mot all förmådan, skulle missa den molande värken i mage och ryggslut så invandrar halva finska armén. 

Är det Guds hämnd på kvinnan, för att Eva tog det där förbannade äpplet i Edens lustgård som Gud var tydlig med att hon inte fick? Jävla orm som lyckades mindfucka henne att göra det, ja skulden ligger faktiskt på honom. Jag hade med största sannolikhet, likt Eva, tagit den förbjudna frukten, pådriven av adrenalin och en manipulerande orm. Säkert är allt Adams fel, #inteallaadam (istället för #inteallamän). (Och man måste kunna lova att man aldrig slå en kvinna för att kunna använda #inteallaadam).

Allvarlig, stel bild! (Egentligen typisk hjärntrött jag)

Whatever, känns som det händer lite nu. Jag ska vara va på caféet fram till midsommar/30-årsdag/1år-som-drogfri-dag och sen hoppas jag på att upplägget blir en dag på ett museumcafé här i Skänninge och tre dagar i ett café vid en badplats i Mjölby. Alternativet att både jobba fyra dagar och bo alla dagar i Skänninge känns inte alls aktuellt. Det är alldeles för litet för mig och jag behöver komma ifrån till Mjölby där bästis, bästis butik, gym, park, billigare mataffär, fler människor, caféer, skogspromenadsrundor, bekanta och beroende finns. Så vi hoppas istället på 1+3 dagars upplägg. Vet ju inte var jag är om en månad eller två heller? Kan ju hända så vansinnigt mycket i mitt liv på bara några veckor. 

Imorn är jag medicinhämntningsledig, känns lagom med tre sådana dagar i Skänninge, mer än så blir jag helt enkelt kvävd utav. Är ändå så jövla glad och tacksam att de lyssnar på mig, mina behov och vi alla prioriterar min drogfrihet högst av allt. Verkligen reflekterar vad det skulle göra med mig Cecilia att te.x bara vara i Skänninge, än är ju allt så ostabilt att minsta förändring är viktig att ta i bejakande. 

Att vara mobilberoende!

 
Tisdag och igår hände något som inte får hända en beroende, ens drog tas ifrån en och man vet att det väntar några jobbiga timmar tills en får droga igen. Ja, nu snackar jag ju inte om att jag råkat svälja min medicin igen eller har någon, dold sinnesförvirrande substans jag tar i smyg. Däremot upptäckte jag när jag kommit hem att jag glömt laddaren till mobilen på jobbet och även om det inte är något mot mitt beroende av knark är jag helt klart mobilberoende hehe. Grejen är att jag vet det ju, jag vet att jag ägnar alldeles för mycket tid till den rektangulära teknikprylen men jag vet också att jag inte kunde bry mig mindre om det just nu, det får liksom vara så medan jag tar mig ifrån det andra beroendet.
 
Det är ju mycket en ekonomisk fråga som gör att jag har allting i mobilen, har ju turen att få låna bästis ipad också, som mest legat hemma hos honom och inte använts men det råkar ju vara samma laddare till både telefonen och ipad. Att leva på existensminimum gör ju att man måste välja mellan saker, värdera det ena högre än det andra och försöka fundera  ut vad man prioriterar högst. T.ex sålde jag mitt gymkort med yogaklasser för att mamma skulle kunna teckna ett mobilabonnemang åt mig när min förra mobil gick sönder, jag ligger ju hos kronofogden så kan inte teckna några abonnemang på egen hand.
 
Likaså har jag valt bort tv-kanaler för att prnumerara på boktjänsten Nextory och lyssna på musik utan reklam på Spotify, för att både läsning och lyssning ger mer ro än att titta på gammel-tv, något jag väldgit sällan ändå gjort. Dessutom finns ju allt på playtjänsterna och när jag har råd ska jag köpa mig en Chrome Cast så jag kan streama från iphone/ipad till tv:n. Bästis betalar internet varje månad, så lite som 179- blir liksom en ekonomisk fråga för mig och då var han schysst och steppade in och betalar det. Jag förstår ju att jag har fantastiska förutsättningar i och med min mamma, syster och bästa vän som ändå hjälper mig ekonomiskt så mycket de kan. Alla har inte möjligheten att låta någon annan stå i borgen för ens lägenhet, stå på ett telefonabonnemang eller få internet betald. Jag är lyckligt lottad helt enkelt.
 
Men för att gå tillbaka till varför jag är så mobilberoende är det ju för att det är min största ångestlindring, jag har fortfarande väldigt svårt att göra ingenting och är snabb med att ta upp telefonen när jag inte står ut med mina egna tankar. Och så länge drogberoendet är överhängande får mobilberoendet helt enkelt existera utan att jag tänker göra någonting åt det. Det är min sysselsättning, mitt stillande av rastlöshet, min självterapi och min återhämtning som finns där i. Allt från skrivandet, fotograderandet, redigerandet, tittandet, läsandet, lyssnandet, yogandet meditationsspåren, träningsuppläggen, musiken, podcasterna, samtalen till mamma och syster, skrivandet med bästisen och kontakten med er finns där i och så får det vara tils livet är stabilare helt enkelt.
 
Jag försöker vara nog med att titta upp från den när jag är någon annanstans än hemma, försöker betrakta naturen, känna dofter, notera intryck, filosofera ut i ingenting och njuta av omvärlden ändå. Med som jag skrev här om dagen har jag ex. svårt att vara ute bland folk utan att ha något i öronen för att allt blir så jävla intenesivt annars. Well, nu är det tisdag och jag har möte klockan nio angående hur min sommar kommer se ut, i och med att jag inte kunnat ringa mamma och rådfråga är jag fortfarande rätt rådvill och funderar på att åka in tidigare till Mjölby enbart för att kunna ladda telefonen ochr ringa hon som känner mig allra bäst. Min primära känsla är att jag har kämpat på riktigt hårt senaste året och känt mer symptom på hjärntröttheten senaste månaden och dräför kanske behöver sommaren för att landa i allt jag steppat upp till?
 
Fan, jag blir ibland förvånad över mitt eget ordbajseri,som att jag kan fylla ett helt inlägg om mobilberoende hehe. (Ja, jag har ju alltså dator också men den är fylld med tio år av bilder, fem års drogförsäljningsprogram och fem års företagandes orderbekräftelser, fakturor och olika underlag och pga att jag inte orkat tömma den och formatera är den sjukt jävla seg. Den har några år på nacken också, börjar dock mer och mer fundera på om jag inte har bitcoins i någon av alla plånböcker som växt från 1kr till hundratusentals kronors belopp? Kanske borde ta och kolla över det ändå, kanske inte behöver socbidrag liksom och kan sluta behöva välja mellan basala saker som frukt eller grönsak. Jag började ju handla med bitcoins när de var i startgroparna av sin existens och bara kostade några ören stycke, till skllnad från idag då de ökat med typ en miljon procent hehe, och kan inte tänka mig att jag tömt varenda bitcoin-plånbok fullt ut) Vi hörs senare!