När en helt plötsligt orkar en hel dag

Igår bara hände det, jag var så inte redo för att det skulle hända men ändå hände det. Nej, inte mensen även om en alltid blir chockad när den kommer. PMS och jag undrar varför livet är skit, om jag är på väg mot kraschen jag alltid väntar på som ska fucka allt jag byggt upp och varför hela världen är dum i huvudet. Sen kommer magontet som får en att tro att denna gång är gången då livmodern lyckas gräva sig ur magen innifrån, ta över ens själ och förvandla en till den demon mensmonstret är. Sen kommer blodet och ger en förklaring på allt och varje gång blir en lika chockad över att en inte hajjat händelseförloppet. Fiffi måste själv visar med röd, abstrakt konst i fintrosor för en aldrig tar varningen för vad den är genom att förbereda med fula menstrosor. 
Nu har ju min menscykel varit oregelbunden sen jag knarkade ner min kropp till 43kg för fyra år sen, va utan mens nästan nio månader (passande siffra för utebliven mens ändå?) och jag kan bara informera om att man ändå har ägglossning. Fredrik och jag hade försökt bli gravida sen missfallet i v.15 2009 och efter två månader utan mens men tydligen med ägglossning blev jag gravid med Simon. Tacka gudarna för att SD inte fått bestämma över aborträtten annars hade jag idag varit mamma åt en treåring med en hemsk jävla pappa.
Sidospår, mens har jag visserligen fått och även om jag inte får det lika ofta längre pga konstant äter p-piller utan sockerpiller känns det ändå som jag jämt har mens.
Det som hände igår var att jag gick hemifrån 07:30 och kom hem 17:00 men inte ville dö av trötthet? Alltså förstår ni hur stort det här är? Jag höll igång konstant i 9,5h, va bland folk hela tiden bortsett från en timme på jobbet och jag orkade laga mat när jag kom hem? Jag har krigat för den här dagen sen jag 25:e mars 2017 började medicinera mitt beroende (samma dag som jag fick nycklarna till lägenheten) och helt plötsligt bara hände det? Jag kunde plocka vuxenpoäng genom att klaga över att det var mörkt när jag gick till jobbet och när jag gick hem från jobbet, upptäckte att det faktiskt finns snygga killar men jag nog rör mig ute fel tidpunkt och hur mycket folk det är på Willys klocksn fyra en eftermiddag. 
Jag åt lunch på jobbet och efter träningen gick jag till bästis som jag knappt minns när vi träffades senast (anledning till att jag inte ska påbörja massa nya relationer, jag har inte ork till de jag har nu). Sen kanske det kommer dröja flera veckor tills det händer igen men det spelar liksom ingen roll, för nu vet jag att jag kan och drömmen om ett "normalt liv " inkluderad ett heltidsjobb känns inte längre flera ljusår bort. 
Det känns bara så jävla bra, tänk om jag för två årsen visste att det var en sådan här grej som skulle skapa ett lyckopirr i magen? Då hade jag inte varit så rädd för drogfriheten och inte haft så stora krav på vad lycka är. Den är ju som bekant inte en konstant känsla utan kommer då och då, som när en lyckas hålla igång en hel dag och inte vill dö.
(Sen att jag somnade innan klockan var åtta är en annan diskussion, det gjorde ju att jag varit klarvaken sen tre i natt hehe)
Puss! 

Knarkradar & äckligt godis-radar

När man har varit borta från arbetslivet kan det ju bli lite tråkiga luckor i CV:t, jag fyller ut mitt rätt bra till typ mitten av 2016. Men nu har jag hittat två egenskaper som i rätt bransch kan vara oumbärliga, funderar därför på att göra ett stycke med överskriften Oumbäiiga egenskaper (så potentiella arbetsgivare verkligen förstår hur mycket de behöver de här egenskaperna, tror nämligen de går att tränas upp i valfri kategori).
1. Har en magkänsla för att välja rätt svar i frågesporter (det skrev jag ju om igår och detta inlägg måste läsas innan ni fortsätter detta LÄNK)
2. Knarkradar: Har en inbyggd radar som var jag än går ständigt läser av omgivningen och upptäcker typiska knarkattiraljer. Exempel: zip-påsar, tablettblister, joint-rullpapper utanför beroendeenheten etc (lite sämre på sprutor pga ingen egen erfarenhet)
3. Äckligt godis-radar: Radar nummer två fungerar likt knarkradarn och läser på samma sätt av omgivningen för att upptäcka när Universum förföljer med äckligt godis. Exempel: Igår tvingade jag iväg mig själv till affären, gick med snabba steg bland hyllorna, greppade ett paket imat (havregrädde red. anm) och genade för att hinna före en gubbe med rullator och massa varit. När jag precis hunnit före honom i kassan stannar jag upp vilket får honom att muttra något. I slowmotion vänder jag mig om och kroppen går liksom tillbaka till fyndlådan som jag inte medvetet noterat. Likt en robot söker ögonen av lådan för att upptäcka målet: Det är 30% rabatt på budgetarnas budgetmärke Budget Lakritskonfekt. 
Vad tror ni? Det borde ju väga upp luckan i CV:t jag har på typ 1,5-2 år?
Btw, lovade inte Apple redan för ett par årsen att de nya telefonernas batteri inte skulle vara känsliga för kyla? Min IPhone 7 är drygt ett år och på 32 minuter utomhus + tåg sjönk batteriet från 52% till 4%. Säger inte att Apple inte hållt sitt löfte, säger bara att iPhone-batteri fortfarande inte tål kyla.

När en mår bra och måste ansvara för sin fritid

Alltså helgerna funkar inte för mig just nu? Godmorgon förresten, hoppas ni sovit gott och blablabla, jag ligger och funderar på om grannen alltid tänder sin lampa halv sju på morgonen eller om han har timer. Tänker ta morgonciggen prick då för att se. Japp, har inget liv och är en jävel på massa konstiga tankar, betraktelser och reflektioner. Igår ville jag t.ex veta om änderna kommunicerar när det ser ut som de har stormöte för att sen verka bli osams och simma åt varsitt håll?
Men tillbaka till helgerna, de har väl aldrig riktigt varit min cup of Tea sen drogfriheten blev ett faktum men nu är det värre än värst. Varje fredag tänker jag att jag ska göra det och det och det och det, men ingenting blir gjort. Är det mörkret? Är så extremt omotiverad, osugen, oinspirerad och har allmänt tråkigt men orkar inget göra. Har ställt in söndagsmiddag hos mamma typ fyra gånger.
Och är det inte mörkret så tror jag det beror på att min hjärna börjat läka lite mer senaste tiden, jag behöver inte sova 2-3h varje eftermiddag efter jobbet trots att jag gått upp i tid och är inte längre lika dränerad. På ett sätt ät det ju lättare att må dåligt, va hjärntrött och inte orka. Då behöver man ju inte ansvara för att skapa ett innehållsrikt liv för man varken vill eller orkar typ? Men när en sen börjar må bättre ligger det ju helt och hållet på mig att skapa en fritid jag trivs med, utan knark i kroppen vill en inte bara göra ingenting längre. Med droger kan ju att titta på fyra dåliga 3,4-på-imbd-komedier i sträck vara tillfredsställande. Nu krävs liiiite mer än så och jag vet inte var jag ska börja? Blir ju inte lättare av alla ensamhet efter att ha lämnat ett gammalt liv bakom samtidigt som det är kämpigt att lära känna nytt folk.
Eller så är det bara mörkret och vi behöver ta upp julbelysningen lite tidigare detta år iom att den mörka hösten blev en sån jäkla håll-käften-lavett efter den extrema sommaren? Jag kanske behöver få tänka på julgodis, pepparkakor, pyssla julklappar och äta pepparkaksdeg tills jag får ont i magen? Tristessen gör ju för övrigt att jag får för mig att jag saknar droger, killar och destruktivt sex, vet ju att det egentligen inte stämmer men det är ju en sjukt invand flykt. Och jag har ju hela mitt liv varit på väg någonstans, alltid nya projekt, alltid massa pågående (och misslyckade) projekt och aldrig bara vara i nuet. Kanske är det jag måste träna på? För får ju också ångest av återhämtning i form av att göra ingenting, känns som jag är dålig då? (Vet att det ej är en realistisk känsla)
Oavsett anledning är vardagarna min bästa tid nu, så är glad att det är måndag. Hoppas ni iaf är liiite lika glada över ny vecka som jag, dock är två av mina grundpelare på jobbet lediga denna vecka. I fredags var alla inkl chef sjuk så jag tog lunchen själv med hjälp av en nytillkommen tjej. Roligt iom att jag älskar när det är fullt upp och när jag har lite press på mig.
Men hur gör ni för att skapa en värdefull fritid?