#fuckkomplex

(null)
 

Copy+paste direkt från min Instagram men vet att många av er inte följer mig där (eller så snokar ni utan att följa, heter iaf Prisonbeauty såklart) och tycker inlägget är för viktigt för att bara stanna där: Det var jobbigt att lägga upp den här bilden iom att jag aldrig visat mig i den vinkeln på bilder, får ångestpåslag om någon står och tittar på mig i profil samt började inte ha uppsatt hår förrän i vuxen ålder. Men nu när jag tittar på den är det liksom inte så illa som jag har tänkt? Så kanske hjälper det att ta bilder för att se hur det verkligen ser ut iom att huvudet kan förvrida mycket. Att tänka på isf lärde jag mig av optikern, nämligen att närbilder förstorar vilket gör att glasögon på närbild ofta ser störe ut än i verkligheten. Hur långt bort en måste ta vet jag dock inte hehe.

 


 

 

Tror ni någon av oss kommer ligga på dödsbädden & tänka "Varför la jag inte 132 fler timmar i månaden på att tänka på hur ful jag är istället för att göra saker jag mår bra av?". Det tror inte jag,många av oss lägger ju redan så extremt mycket tid på att granska "fel" och pengar på att fixa till. Hur sjukt är det inte, att det finns normer som vi ALLA ska passa in i? 10 miljoner svenskar som ska försöka se ut som exakta kopior av varandra. Rolig värld.

.

Hur får man bort komplex då? För mig har det aldrig spelat någon roll vad andra tycker eller säger, det sitter så djupt inpräntat i mitt huvud ändå. Som näsan, som tonåring hade jag aldrig uppsatt hår, här på insta tokredigerade jag den i början och i den här vinkeln har ingen av er som inte sett mig irl, sett mig från. Det gör mig ledsen, att jag i hela mitt liv känt mig obekväm av att människor sett mig i profil och 2019 vill jag ändra på det. Mitt första steg är att ta bilder så jag ser hur jag ser ut (och det är inte ens så jag trott?) och visa er, heja mig (vill ej ha andras utseenderelaterade åsikter dock, men det är ett annat inlägg).

.

.

⭐️ Lite tips som jag använt och ska använda:

  • Sluta följa människor på sociala medier som får en att känna sig negativ till sig själv.
  • Sluta använda massa filter & istället vänja sig vid sitt riktiga utseende (anledningen till att jag tog bort snapchat med alla snyggfilter).
  • Ta bilder ur olika vinklar för att liksom vänja sig & acceptera.
  • Titta på snygga människor som har det en har komplex för.
  • Se funktion framför utseende & inse att utseende är oviktigt, alltså på riktigt oviktigt i typ allt vi gör. Vad spelar det för roll vad random folk tycker? Vi är så mkt mer än våra utseenden.
  • Sluta jämföra sig.
  • Tänka att mina komplex gör mig unik.
  • Stå framför spegeln & säga snälla saker, våra tankar påverkar våra känslor.
  • KBT:a skiten ur det genom stoppkort, när en elak tanke kommer gör jag allt för att stoppa "Nej, det här tänker jag inte fortsätta tänka".

.

Jag efterfrågade också tips på instastory, 40% - drygt 200st, har lyckats bli av med sina komplex så det går ju liksom:

 

  • Jämföra med andra som i ens tycke är "sämre".
  • Minimera dem, kalla dem fisar i rymden. De är ju värdelösa och du kan kasta bort dem.
  • Låter konstigt, men filma mig själv naken har fan hjälpt.
  • Testade att ta bort speglar: Blev chockad när jag såg mig själv i skyltfönster. Testade att placera speglar där jag passerar men inte kan stanna och fixa till.
  • Mitt komplex är mina tänder och istället för att tänka "fan vad fula" tänker jag "fan vilket bra jobb de gör".
  • Jag tänker att jag inte ÄR min kropp, jag bor bara i min kropp.
  • Jag brukar tänka om det är något jag skulle tyckt vara fult på andra och oftast är svaret nej.
  • Ignorera dem, det funkar bättre än man tror.
  • Inte klaga på utseendet varken till mig själv eller andra.
  • Jag började ha urringat trots komplex för små bröst, att gå emot det komplexet vill hindra liksom och idag gillar jag mina små bröst pga att det är smidigt när jag springer.
  • Fem goda ord om mig själv varje morgon.
  • Livet kändes för kort för att inte älska mig själv och mina brister samt kbt 20ggr.
  • Fundera på var komplexen kommer ifrån, ofta är det yttre faktorer som skapat komplexet (Hell yeah på dem, fick höra som 15-åring att jag såg ut som ett spöke utan smink och först idag som 30-åring har jag lärt mig va bekväm utan smink.)
  • Sluta tro att man kommer bli lycklig av att bli snygg, gå ner/upp i vikt, få stora bröst eller whatever, jobba på självkänslan istället! 
  • Duscha i badhus så du får se alla möjliga kroppar i olika vinklar.

Varför bara korta sexuella relationer med män?

Gissa vem som hållit igång från 08:00 till 14:30 idag? Stod visserligen på Willys nyss som en paralyserad zombie och gjorde en mental anteckning att skriva matlistor innan jag ska göra psykiskt påfrestande grejor. Har gjort första delen av psykologtesterna precis och ska avsluta imorgon. Det handlade mycket om fokus, koncentration och närminne vilket är frustrerande för det funkar inte. Fokus och koncentration är svårast, när det inte går enligt uttänkt taktik tappar jag det och har svårt att inte bli frustrerad. Jag är van vid att det alltid går lätt för mig och när det inte gör det, beroende på om jag tappar koncentration när jag inte löser det tillräckligt fort eller att det är för svårt kryper det i hela kroppen på mig. 
Jag har också så svårt att avgöra om detta kommit nu, iom att jag egentligen aldrig gjort saker jag inte har ett genuint intresse för och tycker är roligt. Även om det var mycket skolk från att pappa dog när jag gick i sjuan så har jag alltid tyckt att det är roligt att lära mig och enda långvariga arbete jag haft är mitt företag vilket jag ju brann för. Dessutom ser jag till att lösa allt jag vill lösa vilket jag inte kunde idag då en del var på tid, ännu mer frustrerande när jag inte får veta vad som är rätt iom att tillvägagångssättet är viktigare än slutresultatet. Hej prestationsprinsessa!
Vi pratade också en del om mina svårigheter att förstår hur andra tänker och känner, jag utgår från mig själv och tror absolut inte per automatik att jag har rätt. Min logik förstår ju att alla fungerar olika och jag kan sätta mig in i hur folk känner men liksom inte förstå det som är långt ifrån mitt eget även om jag tidigare tyckt precis tvärtom. Undantaget är psykisk ohälsa, jag har för lätt att sätta mig in i andras dåliga mående men det är ju också ett ämne jag kan lika bra som vägen från stationen hem. 
Vi pratade mycket om relationer också och det slog mig att jag faktiskt inte haft några längre drogfria förhållanden med män. Eller någon utanför familjen (där jag inkluderar min bästa vän sen snart femton år men han har haft sjukt överseende med mig främst i missbruk och vår relation har definitivt haft Sins prövbibgar). Det första jag hade som fjortonårig oskuld var på knappt ett år men sen pappa dog och jag började fly in i sexuella relationer med äldre män (hej fadersgestalt-letande) har aldrig någonsin fungerat längre än ett par/tre månader. Eller ett år med den första som slog mig drygt ett år efter pappa dog, men den relationen var så dysfunktionell att även om jag inte börjat knarka då var den lika destruktiv och istället för att va beroende var jag typexempel av medberoende. Så mellan dessa tre längre relationer är det bara korta, nästan alltid bara sexuella för att jag inte velat ha något mer. Jag har ju skrivit en del innan om alla snubbar som kallat mig isdrottning och alla synonymer till det medan jag egentligen är tvärtom och det har väl grundar sig i en rädsla att släppa in. 
Jag tror inte jag har ett större sex- och närhetsbehov än någon annan men det har ändå varit det primära i de flesta förhållanden. Likaså är det ju det enda jag saknar nu i drogfriheten, någon att ligga med och mysa en lördagskväll någon gång ibland med. Som sagt tror jag inte jag är mer sexuell än någon annan, snarare har jag fått för mig att det räcker. Plus att det blivit något destruktivt ända sen pappa dog och det blev en flykt från verkligheten till det spännande. Det är ju också något som gnager i att jag är den som alltid tröttnar, jag har aldrig haft något intresse att gå hem med någon från krogen föt det krävs någon forn av relation för att jag ska vilja involvera mig men det är nästan alltid i tre månaders perioder och avslutades med att jag tröttnade. När jag påbörjade relationen med den gifta snubben sommaren 2017 skrev jag i min dagbok "När träden tappat sina blad kommer jag att tröttna" och sen glömde jag bort det för att upptäcka det vintern efter hösten då jag tröttnade. 
Trots många relationer och tre-fyra på över ett år har ingen bara varit trygg och utan destruktivitet. Även om Fredrik och jag hade vad jag definierar som drömförhållande två själsfränder emellan så vet jag ju inte hur det hade sett ut utan droger i bilden. Något gör ju att jag har svårt att binda mig, har sjukt svårt att släppa in och att jag tröttnar. Det gör väl också en drogfri relation med en "vanlig snubbe" läskig för jag vet inte hur man gör. Då måste jag helt plötsligt ta ansvar, sköta mig och framförallt få någon att lära känna mitt mörker. Jag vet inte vem jag är i ett sånt förhållande. I en ytlig, sexuell relation har jag en identitet. Jag vet vem jag är och hur jag ska vara och jag vet vad jag får,
Relationer alltså, så himla svårt. 


24st mål för 2019

Mina mål 2019
 
Nu har jag gått och filat på mina 2019-år sen ett par veckor innan nyår och någon gång måste en ju nöja sig för att det fortfarande ska vara realistiskt. Vid den här tidpunkten har väl de flesta redan hunit bryta sina sluta röka/börja träna/gå ner i vikt/sluta äta godis-nyårslöften och då mina inte varit offeciella innan kan jag liksom känna mig lite duktig. Jag vill inte ha massa krav som sen känns som misslyckandn utan snarare saker som gör att jag mår bättre och som skulle ge mig en bättre vardag. Under min KBT-behandling på frivården fick jag lära mig om SMART mål, nu är inte alla mina mål smarta men jag tycker det är en bra grund att gå efter:
 
S -Speficifikt, ett tydligt och avgränsande mål.
M - Märbara, i förväg bestämma hur du ska veta om målet uppnåts
A -Accepterat, att man accepterar och förstår målet
R -Realistiskt, det ska kännas möjligt att uppnå
T -Tidsbundet, inom vilken tid målet ska ha uppnåts.
 
Men ska vi kika på vad jag tänker för mål under 2019? Som jag skrivit innan vill jag att året ska handla om att hitta balans iom att 2017 handlade om att överleva och 2018 om att lära mig leva igen. Det blir ju ofta åt det ena eller andra hållet och jag börjar väl någonstans acceptera att jag får svackor men jag vill ändå göra allt i min makt för att minimera det så mycket som möjligt.
 
Tips på inspirerande Instagramkonton om att få ner kostnader och laga billig mat: Portionenundertian (👈bildcredd), EkonomispecialistenLevabilligt och Minimalisterna. Har ni några tips på konton? 
 
HEM-LIGT
(Inte hemligt utan hemrelaterat)
  • Dra ner min matbudget till 2000kr i månaden - Det här borde inte vara omöjligt men det är tydligt svårt när en har invanda mönster, min största matkostnad är nog färsk frukt och att jag inte planerar mina måltider utan småshoppar var och varannan dag utefter vad jag är sugen på. 2000kr för en person ska ju absolut inte vara omöjligt?
  • Skriva matlistor och veckoscheman - Det här hör ju ihop med första punkten. Minskar dessutom massa jobbiga beslutstaganden och tiden det tar att handla varannan dag.
  • Minska matsvinnet - Jag är dålig på att frysa in mat utan den står i kylen tills den blir dålig, glömmer bort rotfrukter och grönsaker som jag får slänga etc.
  • Inte dricka cola i veckorna och unna mig gott bara på helgerna - De här få stå ihop för de hör ihop, har tyvärr aldrig lärt mig att bara unna mig goda saker på helgerna utan tar och äter det jag är sugen på. Det är varken bara för mitt sockerberoende, min ekonomi eller min kropp som är rätt känslig mot transfetter, vitt mjöl och socker. Sockret behöver jag helt undvika i veckorna för det dödar inte bara min mage utan även mina tänder och skapar massa onödiga dippar under dagen. De lärda tvistar ju om man kan vara beroende av socker vilket jag tror, rekommenderar boken Sockerbomben 3.0 för den som likt mig har problem och behöver hjälp. 
  • Sätta en surdeg - Egentligen lustigt att jag aldrig gjort det som är så pysslig, huslig och husmoderlig men 2019 ska bli året då jag för första gången sätter min egen surdeg. Att baka mer bröd än jag köper vore ett mål jag gärna skulle sätta om jag inte var tvungen att tänka på min uppbrända hjärna.
  • Plast- och kemikaliebanta - Det här är ju ekonomibetingat men i största möjliga mån för miljön och min kropps skull. Att börja läsa på om exempelvis hormonstörande medel som tillsätts i plast och smink är läskigt och när en väl läst går det inte att få bort den kunskapen. Jag vill leva så rent och naturligt som möjligt samt köpa så lite plast som möjligt. Vet ni att en plastpåse från butiken i snitt används 18 minuter och har en enorm miljöpåverkan? 
  • Undvika produkter med palmolja - Iom att skövling av skogar med palmoljeplantage är ett av de stora hoten mot våra ekosystem är det en enkel sak i vardagen att försöka göra skillnad med och sätta press på producenterna. På jobbet har vi från och med årsskiftet inte besällt någonting innehållande palmolja och även om jag sörjer att delicatobollar försvinner är det en lätt uppoffring. Intressant inlägg hos Margaux med frågor till en miljöproffessor finns  HÄR
 
(null)
 
PERSONLIGT
  • Inte ha så höga förväntningar på folk - Det här kanske låter bittert men det är det inte, jag har bara lärt mig att om jag sänker förväntningarna blir jag inte så besviken och jag har nog orimligt höga förväntningar på andra människor. Att jag ställer för mycket krav utifrån hur jag själv är och min livssituation vilket såklart inte är applicerbart på alla andra. Jag har svårt att sätta mig in i andras situationer vilket jag måste jobba på.
  • Inte förstå allting - Jag lägger alldeles för mycket tid på att försöka förstå saker, nästan på ett ousnt sätt och blir besatt om jag inte förstår. Det är såklart bra att vilja förstå men iom att ordet för 2019 är balans så måste jag sluta gå det till överdrivt då det skapar massa tankefällor. Acceptera det du inte kan förändra. 
  • Fortsätta öva gränssättning -Som gränslös person är det där med gränssättning svårt men jag har märkt att ju mer man gör det, desto närmare är det till att göra nästa gång. I höstas ville en kollega veta vad jag hette på Instagram men jag förklarade att jag vill skilja på privatliv och arbetsliv och häromdagen sa en på jobbet att jag gärna fick puscha på honom när han latar sig varpå jag svarade nej, att jag inte kan ta det ansvaret för jag har nog med mig själv. 
  • Inte ta ansvar för andras känslor och uppfattningar -Någonting hände nu i slutet av 2018 och jag blev helvetiskt less på att lägga massa tid och energi på att överanalysera när jag låtit för hård, ta ansvar för det sociala vid personalbordet, hela tiden ha känselspröt ute som reggar andras energier och överlag ta ansvar för alla andra. Ett ansvar ingen bett mig ta, som tar mer än vad det ger mig och jag har kunnat släppa det rätt mycket. Vill fortsätta på den vägen. 
  • Våga va social - Det är jobbigt att lära känna nya människor och jag har ju som bekant inte så mycket energi till överst, men vill jag bygga ett drogfritt kontaktnät måste jag både våga och orka ge mig ut utanför min sociala comfortzone.
  • Struktur och inte skjuta upp - Ha fungerande och väldigt konkreta rutiner och inte ständigt ha en to-do lista med massa saker jag varje dag skjuter upp till imorgon men som behövde göras igår.
  • Komma upp i 100% - 2019 ska jag komma upp i heltid, eller hur mycket det nu bedöms att jag klarar av men jag vill tro att det är 100%.
  • Fira två år som drogfri - Ska fixa det. Kommer fixa det.
(null)
 
PRISONBEAUTY
  • Komma upp i 3000 följare på instagram - Det här är inte så ytligt som det låter, utan att jag har massa drömmar om att göra bra saker med min historia och att växa på min blogg och sociala medier är en del av det. 
  • Skriva mer om personlig utveckling, yoga, mindfullness, meditaion och missbruk - Jag vill ta allt ytterligare ett snäpp upp och skriva välinformerade inlägg med faktiskta tips en kan använda i vardagen. Jag har en lång lista på blogginlägg jag vill skriva, det är bara det där med tid och energi jag måste hitta. Eller inte tid men energi hehe.
  • Göra fler kreativa inlägg - Att pyssla är ju ett av mina största intressen och senaste åren har det blivit mycket hemmagjord skönhetsvård, hemmafix-grejor och inredning. Jag vill försöka ta mer tid åt detta och göra kreativa inlägg, fotografera, redigera och publicera inlägg om det är ju också en del av den kreativa processen.
  • Används lika mycket humor som på instastory - Att jag 2018 fått massa DM om att folk tycker jag är rolig (!) och blandar upp så bra med tyngre grejor är typ det finaste med förra året (skäms dock lite över morgonens inlägg om dickpicks, kvalité framför kvantitet?)
 
Första bok att läsa 2019 fick jag av bloggläsaren Ellie
 
ÖVRIGT
  • Läsa mer fysiska böcker och mindre på skärmen - Jag är trött på att bara läsa genom skärmen och saknar att läsa fysiska böcker, saknar att läsa som jag läste förr och ska ta mer tid åt det 2019. Få saker är så simulerande som att försvinna in i en annan värld.
  • Skriva mer poesi -  "Bättre kan du" skrev någon senaste jag skrev mer poetiskt och jag sa emot för jag tycker det är då jag skriver som vackrast. Men smaken är ju subtil, jag skulle väl inte säga åt någon hur den ska göra sin konst och då brukar ändå jag vara min största kritiker. Jag vet ju att poesi inte är för alla att uppskatta men jag älskar att skriva poesi och vill göra det mer.
  • Bli rök- och nikotinfri - No words needed, se nedanstående punkt.
  • Få klart framtänderna -Jag är trött på löständer, vill kunna äta kola, ta en tugga va ett äpple, bita av mackor och köttbitar, lära muskelminnet att le med tänderna igen och få mina efterlängtade implantat. Och det får jag ju så fort jag lagt av helt med rökningen, det är så typiskt att när jag mår dåligt så faller jag dit. Jag är rökfri i flera dagar men så händer något och jag köper ett paket. Nu ger vi det ett nytt försök, vägen är ju som bekant inte spikrak och återfall är en del av alla beroendeprocesser. Huvudsaken är att man inte ger sig.
  • Tatuera mig - Jag har 250kr sparat i en dreamapp till det här som finns kvar av en anledning: tar jag ut dem igen så räknar socialen det som inkomst hehe. Men de ligger där för att jag vill ta min tatueringsoskuld och tatutera in mitt favoritcitet från Johan Alanders låt - Ingen enkel väg ut, Jag vill kunna se min egna spegelbild om tio år, tänka att det var mycket skit och så men det gick fint ändå under vänstra bröst, Johan har lovat att skriva ner texten så jag kan tatuera in hans handsstil. Den meningen betyder så enormt mycket för mig då jag 2011 hörde låten första gången och tänkte att jag om tio måste kunna stå framför spegeln och säga preicis så.