När det kanske vänder igen

Det här måste definiera hela min person, om en inte ser symboler i vardagen innan måste en väl göra det nu? Imorse tyckte nämligen Instagram att jag trackade instastory alldeles för mycket och anade algoritmer så de spärrade mig från att uppdatera under ett par timmar. Kan förstå dem, instastory om något speglar ju mitt mående och där har det mest varit radiotystnad blandad med ett par bra dagar. Jag vill ju fortfarande inte vara utan det, för när det är allt pirrar det ju i hela kroppen av glädjehormoner. Det väger liksom upp när det är inget och allt är svart. Säger jag nu när jag är på väg ur det mörka och redan börjar glömma hur kämpigt det varit.
Så jag antar att vi kan börja prata vändning nu ändå, fick ett litet miniatyr-glädjesprut i magen efter ett halvdant pass på gymmet och påmindes om hur det faktiskt kändes nästan dagligen i flera månader innan den här dippen. Bra att påminna sig, är ju inte bara en gång jag trott att en downperiod ska bli konstant liksom. Nu börjar jag ändå få in i hjärnan att det alltid vänder till slut. På något konstigt sätt blir det liksom alltid bra till slut? En måste bara orka överleva tills det där "till slut" kommer antar jag? 
  • Hur många gånger jag tänkt tanken "Om att vara vuxen handlar om att släcka massa bränder jämt vill jag inte vara med mer!"  varje dag: 252st
  • Hur många gånger jag gömt mig i vilorummet idag för jag inte orkade socialiserade mig: 4ggr
  • Hur många gånger jag väntat i omklädningsrummet 2018 för att jag mött någon gammal missbruksbekant utanför som jag inte pallar prata med: 4313 minuter (killgissar). 
  • Hur många gånger jag slentrianljugit om att ledigheten har varit bra: 16ggr
  • Hur många gånger jag låtsas prata i telefon för att jag inte orkar upprätthålla social fasad: 3ggr (jobbigt om någon som sett mig prata i telefon läser detta nu. Eller sett mig "prata").
  • Hur många gånger jag sagt "Men är du seriös" när folk färklarat hur de tänker: 242 (Seriöst, tänker inte folk alls eller har jag bara problem med att sätta mig in i hur andra tänker?)
Nu är det eftermiddag iaf, är det bara jag som delar upp dagarna? När jag mår dåligt är det kortare spann, när det varit som värst har det varit en kvart i taget. Annars är det typ morgon, förmiddag, lunch, eftermiddag och kväll. Ser det som färgade block i ett schema a la skolschema från 00-talet när excel ännu var fascinerande att jobba med.
Puss!