När det börjar vända

Hej friendz!
Saknar tonåren, messenger och hur alla s byttes ut mot z. Eller det där va lögn, tonåren är antagligen värsta tiden och så all skit som hände sen pappa dog. Men annars, det internetspråk som utvecklades på Lunarstorm, skunk, snyggast.se (så sjukt att man fick ge poäng på folks utseende) och bilddagboken. Kommer ni ihåg era nickname? Det gör fasen inte jag, var rätt tråkig i jämförelse med andra för använde typ för- och efternamn och lite siffror hehe. 
Men jag älskade internet i samma stund mamma köpte en dator billigare från jobbet (men ändå snordyr på typ 20-30k som drogs på avbetalning på lönen) och så när internet kom. Jag var kär, det var nog början på att få utlopp för min kreativitet, lära mig webbdesign och hade jag nu inte velat jobba med att hjälpa utsatta kvinnor från våldsamma relationer och missbrukare hade jag nog utbildat mig till programmerare. 
Jag tror det börjar vända nu. Sakta, sakta. Sömn och mat är ju ett måste för att orka. Orka tänka, hantera känslor, bearbeta alla insikter, landa, prata och leva typ. Det är såklart en period framöver som kommer innebära att jag behöver älta, förstå och framförallt acceptera. Men som en av mina trognaste läsare och kommentarer, Ellie, skrev häromdagen så är jag nog inne på att knäcka rätt många insikter just nu.
Jag vägrar ju se den här kraschen som ett bakslag, hur jobbig den än har varit så kommer jag komma starkare ur den. För allt som varit samlat inuti skulle ju behövt komma ut för eller senare ändå. Och behöver man inte även bakslagen för att komma framåt? Jag väljer att se det så iaf, 
Nu ska jag till socialen och lämna in ansökan för bidrag, Isol jag längtar att vara självförsörjande men så enormt tacksam för hur välfärden ändå fungerar i Sverige. Jag hade ju inte haft råd att tillfriskna i ex. USA utan dyr försäkring? En instagramföljare berättade att hon måste betala nästan 3000kr i sjukförsäkring varje månad nu när hon inte har en arbetsgivare som betalar och då är ändå självrisken skyhög. Som denna månad gick frikortet ut, nu kom jag visserligen upp i nytt på typ en vecka för ett besök kosta 200kr + att de betalar all receptbelagd  medicin som denna månad kostad närmare 1500kr och då får jag min substititsmedicin gratis direkt från beroendeenheten,
(null)

Det finns såklart hål i skyddsnätet och detta borde gälla låginkomsttagare för om någon med låg inkomst kraschat likt mig, hur skulle hen ha råd med 2700kr på en månad  om hen inte kommit upp i frikort och  högkostnadsskydd? Mycket bra och mycket dåligt med andra ord. Jag har länge skämta för att jag får ekonomiskt bistånd, det är ju att vara längst ner i samhället (för även om RUT och ROT ju också är bidrag är det ju enligt samhället skillnad på bidrag och bidrag).
Men jag vill sluta skämmas, föt det ska inte vara skambelagt. Det är ju meningen att vi ska ta hand om varandra i ett välfärdsland, varesig en själv gett tillbaks genom skatt innan eller inte är det ju inte fel att få hjälp? Det är ju dessutom tidsbegränsat och med krav att ha en plan på att bli självförsörjande (såklart med undantag för individuella förutsättningar).
Aja, efter soc ska jag träffa min handläggare på Arbete & Välförd. Vi har inte setts sen kraschen på jobbet i början av augusti utan bara haft sms-kontakt (pga min telefonfobi) så känns skönt. Det blev dessutom spontanbokat nu när jag ska till soc och det är alltid skönare när det är spontant (på mitt inaktiv hehe)
Äsch, vill bara säga att jag tror det håller på att vända ovh om en vecka ska jag börja jobba igen, längtar faktiskt trots konflikterna som uppstod där. Längtar att ha rutiner, något att göra, känna sig behövd, göra något vettigt och allt sånt som är positivt med en sysselsättning. Kommer nog börja med någon tomme första dagen och sen successivt öka rätt snabbt till vanliga 40%. 100% känns ju efter kraschen lite längre borr men jag är säker på att jag kommer dit under 2019. Antagligen och förhoppningsvis första halvan (just det, ska inte sätta krav på mig själv..)
Men det håller på att vända och det är ju huvudsaken. Även om det är myrsteg framåt är det framåt,
 



#1 - - Ellie:

Man ska vara nöjd även med sina myrsteg!! 🐜
jag lever lite efter att det inte finns några misstag- så länge man lär sig av dem är det bara kunskap (krävs dock en sjujäkla kraft att balansera den ekvationen korrekt) Och där tycker jag du är en fantastisk förebild alla dagar i veckan. Är övertygad om att det mesta har någon typ av mening.. även när väldigt dåliga saker sker. Einstein har ett najs citat
"Det finns bara
Två sätt att leva livet- antingen som att allting är ett mirakel eller som att ingenting är det." 🐯❤

Svar: Nä, och utan misstag skulle en ju aldrig kunna lära sig något. En människa som har en spikrak väg framåt skulle ju inte kunna så mkt om livet.

❤️❤️❤️
Cecilia Axelsson

#2 - - Ellie:

Man ska vara nöjd även med sina myrsteg!! 🐜
jag lever lite efter att det inte finns några misstag- så länge man lär sig av dem är det bara kunskap (krävs dock en sjujäkla kraft att balansera den ekvationen korrekt) Och där tycker jag du är en fantastisk förebild alla dagar i veckan. Är övertygad om att det mesta har någon typ av mening.. även när väldigt dåliga saker sker. Einstein har ett najs citat
"Det finns bara
Två sätt att leva livet- antingen som att allting är ett mirakel eller som att ingenting är det." 🐯❤