Ett helt liv i flykt

Mensvärk, stormen Knut och fullmåne under samma natt måste va de sämsta möjliga förutsättningarna för en bra natts sömn? Vaknade i snitt tre-fyra gånger i timmen med väldigt suspekta drömmar. Drömmar innehållande människor som inte längre finns i mitt liv, inte för att de är döda utan för att vi slutade umgås och vid tre-tiden någon gång kom någon insikts om kontentan av drömmarna. Flykten.
Det grundar sig säkert i att jag är så jävla stolt över att jag tog ansvar i onsdags och gick till jobbet men där någon gång i natt såg jag helt plötsligt mina tonår från ett annat perspektiv och tanken Vad var jag så jävla rädd för? snurrade som tekopparna på Liseberg. Vad jag behlver göra när en mening ätsar sig fast på det sättet? Låta fingrarna dansa över tangenterna. För allt blev så jävla, jävla tydligt i natt.
Ända sen pappa dog har jag varit på flykt. Alltid nya killar, tre månader blev min gräns innan jag tröttnade och bara ett par har överskridit den gränsen. Ändå har jag aldrig varit ensam, aldrig varit singel på det sättet som jag är nu - där killar helt är lagt åt sidan för att jag äntligen insett att jag måste fokusera på mig själv. Kille efter kille efter kille, det blev en sysselsättning. Ett fritidsintresse att alltid ha någon att messa med, ringa till, fly med och ligga med. Flykten, den ständiga flykten. 
Långvariga vänskapsrelationer har varit likadant, något hände när han dog och jag blev ett med mina pojkvänner där deras vänner blev mina vänner. Det handlade ju aldrig om att killar eller vänner varit dåliga, tråkiga eller på annat sätt en negativ inverkan i mitt liv. Snarare den konstanta känslan av att aldrig vara lika självklar i gemenskapen även om jag nog var det och jakten på nya, spännande människor. För så fort något varade för länge, blev vardag och innebar trygghet behövde jag fly. För det innebar också att jag inte hade något att distrahera mina inre demoner med och var det något jag inte ville, var det att deala med dem. 
Att alltid vara på väg, hela tiden ha nya projekt, distrahera med nya killar innan vardagstristessen tog över var väl mitt sätt att fly allt som gjorde ont inuti. Jag höll på att hoppa av gymnasiet i andra klass, återigen uttråkad, och är jävligt tacksam över att mamma övertygade mig att stanna så jag gick ut med slutbetyg. När jag flyttade till min första egnalägenhet  fick jag till våren för mig att jag behövde uteplats och snart flyttade jag vidare medan mamma betalade den dubbla hyran. För att några månader senare flytta ihop med Fredrik, i hans lägenhet utan balkong. 
Jag antar att det också är en del av att jag fastnade för kriminaliteten och drogerna? Jag behövde inte fysiskt fly hela tiden utan drogerna gjorde det åt mig och jag behövde inte deala med mina inre, smärtsamma demoner när vardagen kom i fatt för det blev aldrig vardag och knarket stängde ändå av känslorna. Jag har alltid haft många projekt på gång, allt från att alltid ha en renovering på gång i huset, göra någonting i trädgården, planera omfattande temafester eller företagsidéer. Jag har liksom aldrig kunnat bara vara.
Jag kämpar ju fortfarande med det, att stanna upp och tillåta mig själv att inte behöva vara på väg till något. Sen är jag ju också så som person vilket inte är min tanke att hindra men just nu behöver jag läka först. Bli hel. Skillnaden är väl att jag inte behöver fly det som gör ont inuti längre. Att jag istället möter och accepterar. Är inte heller lika rädd, vet egentligen inte vad jag varit rädd för men något som gjort att jag haft svårt att stanna på samma ställe en längre period. Jag känner det såklart fortfarande, när jag börjar bli uttråkad av något som hållit på för länge (vilket i min värld är några månader) men jag tror i alla fall inte att jag flyr längre. 
Äsch, behövde bara få ner det där i skrift. Funderar på om promenad ens är på schemat idag när Knutan är ute och far, det skulle ju bli sjuhelvetes motstånd om inte annat.  Jo, promenaderna är ju en flykt. Men egentligen inte en flykt ifrån någonting utan något jag behöver göra på daglig basis för att inte vilja behöva fly. Herregud, trodde aldrig jag skulle bli en sån person som behööööver motion men min mentala hälsa går ju bananas annars. 
Godmorgon förresten :). Hoppas ni sovit bättre än mig inatt!