Mardrömmar om ett ex, visdomständer och tisdag

Jag har börjar drömma massa mardrömmar igen, nästan varje kväll vaknar jag med kaninpuls och ångest som går att ta på. Alltid första gången jag somnar och alltid som en psykologisk thriller där jag på något sätt är fast med någon psykisk sjuk och måste ta mig därifrån. Inte längre bara inlåst, kidnappad eller fasthållen av män så som det alltid varit utan igår var det Blondinbella hehe. Men det är ju samma koncept som jag drömt sen jag lämnade Simon i februari förra året. I över ett och halvt år har hans våld gentemot mig förföljt mig i form av mardrömmar och jag vet inte hur jag ska bli av med det. 
Jag har ju gått vidare, hatar honom fortfarande och kommer nog alltid göra men det tar liksom ingen energi längre. Jag har slutat ifrågasätta varför han gjort som han gjort och kunnat förlika mig med att han är en jävligt sjuk man. Ibland slås jag över hur de subtila sakerna påverkat, som att han tyckte jag var tråkig som läste böcker och därför slutade läsa ett tag eller att jag alltid tog ett steg tillbaka för att han hela tiden ville varför såväl framför som över mig. Jag har tagit tillbaka staden som en gång var vår men alltid lite mera hans och är inte längre rädd när jag åker till Linköping. 

Så varför fortsätter den här mardrömsgrejen? Varför kan jag inte få sova utan att börja sömnen med att behöva lösa en flykt från någon farlig och psykopatisk människa där han gömt sig i någon annans skepnad. Tjugoen månader har gått sen vi sågs, på lördag är det fyra år sedan vi blev tillsammans och kanske är det datumet som spökar? 2015 besökte han mig i fängelset, han hade några milda straff så det var tvunget att övervakas med en vakt i rummet och fick bara pågå en halvtimme. Han hade med sig rosor, vi fick inte röra varandra och jag tyckte han var världens bästa pojkvän som åkte 60 mil tur och retur för att träffa mig i en halvtimme.
Jag var nervös inför att träffa honom, jag var drogfri för första gången i mitt liv och det var inte han. Det var stakigt och vi hade inte så mycket att prata om, jag reflekterade aldrig över att det nog berodde på att vi mest hade drogerna gemensamt och flög på moln flera dagar efteråt. När vi blev tillsammabs 2014 hade vi redan hunnit säga att vi älskade varandra sen jag lämnade Fredrik för honom i augusti samma år. Simon ville att vi skulle ta tillbaka det iom att vi var påtända och nyförälskade när vi sa det, så då tog vi tillbaka de magiska tre orden och jag vågade inte säga det av rädsla att förstöra något. 

Aja, nog om det. Kanske beror senaste veckans mardrömmar bara på det där datumet på lördag och att jag är så sjukt tacksam att vi inte ska fira ett fjärde år tillsammans. Tisdag och jag är medicinhämntningsledig vilket innebär att jag kan åka till jobbet en timme senare, i eftermiddag ska jag åka till sjukhuset och göra qb-test i adhd-utredningen och annars händer inte mycket mer än så. Var äntligen tillbaka på gymmet igår efter 1,5 veckas förkylning och det enda jag kunde tänka på efteråt var att om inte psyke och själ mådde så bra av det hade jag aldrig hållt på med det pga forever lat. 
(null)

Utöver det har visdomständerna börjat strula, ska ringa käkkirurgen idag och få till en tid för att ta en bit tandben från undre käken, de kommer i samband med det dra ut en visdomstand. Så jag kan komma igång med de här tandimplantaten. Det är ju trots det sista synliga tecknet på Simons våld, bortsett från tre ärr på vänster arm där jag närmast psykopatisk skar mig själv för att bevisa för honom att jag var så psykotisk som han sa (ologisk handling under insättning av anti-depressiva. Jag blir en fara för mig själv de första veckorna och då blir det ju inte bättre av en pojkvän som gång på gång sa att jag var psykisk sjuk). Ändå, det känns som tänderna är det sista för att sluta påminnas om honom.
Nu kör vi tisdag, hörreni! 

#1 - - Christina:

Vet inte vad jag ska skriva mer än jag är så glad för din skull att du är fri från den relationen. Stort lycka till med tänderna <3

Svar: Tack fina du ❤️
Cecilia Axelsson

#2 - - Sara:

Så äntligen tog jag mig tid att hitta din blogg också! Tänkte att du skriver mer här även om jag följer dig på instagram så då följer jag dig gärna här också!
Ha en bra dag!

Svar: Tack gulliga du och välkommen hit 😘❤️
Cecilia Axelsson

#3 - - Sara:

Så äntligen tog jag mig tid att hitta din blogg också! Tänkte att du skriver mer här även om jag följer dig på instagram så då följer jag dig gärna här också!
Ha en bra dag!