Dagens lista en onsdag

(null)
Det här att skriva en Dagens-lista eller en Veckans-lista är ju himla bra sätt att få med flera småsaker som är för litet för ett eget inlägg. Igår gjorde jag t.ex det dagliga misstaget att platta håret och tre minuter utomhus ha ett stort friss med inslag av slickad katt. Förstår inte varför jag envisas med att slita på håret med 180 grader värme, eller jo det gör jag. Håret är slitet och blir inte snyggt i tofs med lockar, har tänkt unna mig en klippning sen augusti med förutsättning att jag blivit rökfri men iom att jag inte är helt rökfri än har jag inte haft råd med frisör. Men kanske blir nästa månad the magical month? Har typ tre cigg om dagen kvar att ta bort. Är det någon som har tips på någon superkräm som håller plattat hår rakt även i höstig luftfuktighet så hojta till 

Dagens poddtips: I sanningens namn med Gabriella Bark. Jag har läst Annica Englunds blogg till och från sen hon var med i Big Brother för en herrans massa år sedan, hon tipsar mycket om mitt favoritämne skönhetsprodukter och det jag låtsas ha som favoritämne: träning. Men i det här avsnittet fick jag en mycket djupare och faktiskt mer genuin bild av henne. Hon pratar om att lära sig sitt eget värde och hur brist på självkänsla lett till destruktiva relationer, om att äntligen bli trygg i sig själv och på riktigt vara tillfreds med sitt liv. Hon är så öppen och ärlig med hur låg hennes självkänsla har varit och vilken förändring som skett senaste året och sånt är ju alltid inspirerande att lyssna på. 


Dagens sminktips: För att fira min första drogfria månad tecknade jag prenumeration på glossybox och får varje månad en rolig överraskning. Som ni vet tål ju inte min hud substiutionsmedicinen vilket gör att jag käkar p-piller, är inne i en tre månaders antibiotika-kur och har fått en receptbelagdkräm. Tyvärr har det inte gjort under även om huden blivit lite bättre, en konsekvens är att jag fått mycket större porer och har sen dess letat efter en primer som gör att det inte syns så mycket. Och nu är den hittad! Gud vad tråkigt det känns att hela tiden lägga till att jag ej har råd men det är ju så livet är just nu, det är ju inte mer med det och inte världens undergång. 
Mirakelprimern är iaf från Benefit och heter "the Pore fessional Pore primer" och ligger på 450kr för en stor. Huden ser på riktigt photoshopad ut! Ett budgetalternativ som inte är lika bra men rätt bra är den utan kork för allt mitt smink är utan kork efter ett tag (vem orkar skruva av och på varje dag liksom..) och är Maybelline Master Prime och kostar istället en hundring. 


(null)
Dagens to-do: Det känns inte som jag gör annat än städar, jag tror att jag skulle vinna SM i att stöka ner. Nä, jag tror fasen jag skulle ta guldmedalj i VM t.o.m! Jag har ju en förmåga att starta massa projekt och är inte lika bra på att plocka bort efter mig. Det ironiska är ju hur mycket bättre jag mår när var sak ligger på sin plats och periodvis så håller jag det snyggt 24/7 (ofta rätt korta perioder) och sen orkar jag inte ha det tipptopp. Men iom att jag mår dåligt av stök går jag ju ändå och städar mest hela tiden, bara det att det känns som större projekt när jag inte gör varje sak direkt. Igpr plockade jag ur ryggsäcken för att lägga sakerna i handväskan och så bara lämnar jag det där men så stör jag mig ju ändå bara på det till bordet är tomt igen. Soffan är mer ett exempel på hur det typ jämt ser ut, plocka in nytvättat i garderoben kan va bland topp tre tråkigaste saker inom städning? Jag har ju dille på att färgkordinera och det tar ju så mycket längre tid, men återigen mår jag dåligt om det inte är i rätt ordning. Så det pysslar jag med idag. 



Dagens i-lands problem: I somras ifrågasatte en snubbe varför jag har tv:n i sovrummet och jag svarade att det ju är snyggast så inredningsmässigt (liggtips att ha tv i sovrummet dock för då måste ni lägga er i sängen gör att köra Netflix and chill). Sen jag köpte cromecasten har jag ju dock insett att jag inte vill ligga i sängen så fort jag ska strema till tv:n. Jag har Fredriks gamla tv i garderoben men den är 50" och alltså stor, men jag kommer liksom inte på hur jag skulle kunna få in en tv i vardagsrummet så det blir snyggt. Så här ser mitt v-rum ut om en står vid tre-sits soffan och så är två-sitsen (den full med kläder) till vänster. Funderar ev. på att ta bort matsalsbordet för det använder jag i princip aldrig men då skulle det bli väldigt tomt i det hörnet. 
Har ni någon idé? Hade sofforna framför fönstret ni ser till höger och tv:n där två-sits soffan står innan men möblerade om när Fredrik ville ha tillbaka vår tv-bänk och det är mycket luftigare så här. 


Dagens kriminella anekdot: Den här köksgruppen är en av få saker jag har från huset och längst ut till höger räddade jag nog mitt liv lite när jag under min första husrannsakan. Min dator stod på bordet men jag hade lagt reklam på den tidigare under dagen, så när jag satt där framför en kvinnlig civil-polis lyckades jag smyga ut laddkabel så datorn dog och av någon mirakulös anledning tog de aldrig med sig datorn. Det hade inte funnits jättemycket att hitta pga bra på anonymitet men iaf saker som kunde lett till att polisen förstod att jag även pysslade med drogbusiness online. Har ju bara åkt dit för irl-affärer. Så när jag kom hem från arresten tre dagar senare såg jag till att tömma och formatera om det lilla som kunde gå att hitta. 

Så, där fick ni en dagens. Gillar ni det här upplägget av inlägg kan ni ju alltid trycka på hjärtar här nedanför 👇







ADHD-utredning del 2: QB-test

Igår var det alltså dags för del två i ADHD-utredningen, jag har blivit ovan vid att se mig själv i annat än träningskläder och märkte hur oskönt det var med stövlar istället för sneakers hehe. Jobbade på förmiddagen och ångrade det när jag gick framåt lunch och kände att hjärnan loggade ut, men knarkade koffein nästan som jag brukade knarka morfin och blev pigg lagom tills jag kom till sjukhuset. 
Jag skulle alltså göra ett QB-test och ångrar nu att jag inte tog lite bilder på resultatet för hälften har jag hunnit glömma. Att få konkreta procent och siffror på mitt beteende är ju som en dröm som gått i upplevelse för en kontrollfreak som helst av allt skulle vilja ha ett diagram över livet så jag vet varför jag mår som jag mår och varför jag är som jag är. Jag sattes framför en dator med ett pannband på huvudet, på pannbandet satt typ en liten pingisboll och på väggen framför mig satt en kamera som filmade sensorn i pingisbollen som i sin tur registrerade mina rörelser. I höger hand fick jag en liten grej med en knapp på och skulle trycka när två (eller flera) likadana symboler i samma färg dök upp. Så under tjugo minuter satt jag och tryckte på den lilla knappen samtidigt som blå cirklar, röda cirklar, blå fyrkanter och röda fyrkanter syntes på skärmen.
Ex: blå cirkel, röd cirkel, röd fyrkant, röd fyrkant *tryck*. Av detta sammanställde datorprogrammet hur min reaktionsförmåga och impulskontroll var, om jag tappade fokus när inte likadana figurer dykt upp på ett tag och hur jag reagerade när flera likadana figurer visades efter varandra. Och så den lilla pingisbollen som då registrerade min rörelse och på så sätt kan tyda på hyperaktivitet. 
Och resultatet? De första fem minuterna var typ toppresultat, tryckte inget fel, satt still och hade bra reaktionsförmåga. Sen började det gå utför och tydligen är det vanligt så de har valt att inte räkna med just de första fem minuterna hehe. 
Impulskontrollen var inte alls bra men det är jag inte ett dugg förvånad över, det är ju något jag får kriga med väldigt mycket: att tänka innan jag pratar eller gör någonting. Om jag stannar upp och reflekterar innan jag ex. beslutar mig för något blir jag sjukt jävla stolt, på den nivån är det och jag vill gärna gå på min impuls och ångrar mig rätt ofta efteråt. 
Reaktionsförmågan varierade, över lag låg den bra men det gick att se att jag reagerade långsammare när det inte hänt något på ett tag (ett tag = en halv minut) och jag kände också själv hur jag började zooma ut så fort jag blev uttråkad. Vilket jag ju blir rätt fort när ingenting händer. 

Hyperaktiviteten var det som förvånade mig mest. Jag vet ju att jag har dåligt tålamod, fort blir uttråkad, att jag har svårt att t.ex stå i kö och vänta samt att jag skakar med benet, trummar med fingrarna eller tappar koncentrationen när något inte intresserar mig. Den lilla pingisbollen på huvudet visade något helt annat och då bl.a att jag gungar fram och tillbaka  väldigt mycket, jag som trott att när jag sitter still och gör något så sitter jag verkligen still. Not so much. På instastory skrev jag att jag sammanlagt rört mig 10800 meter under en kvart men efter en natts sömn känns det väldigt mycket på femton minuter hehe. 1080 meter låter mer rimligt och det på en area av 53 kvadratcentimeter. Det här känns så oklart, jag som la handen mellan benen och benen i kors för att sitta så still som möjligt och så är jag inte ett dugg still. 
Så imorse tyckte jag det var en bra idé att försöka bevisa för mig själv att jag visst kan kolla på Bachelor och ligga still men jag insåg bara att efter några sekunder började jag pilla, snurra på telefon, kolla telefon, titta på gardinen osv osv osv. Att röra sig mycket kan ju också vara en biverkning av amfetaminmissbruk men nu har jag ju aldrig missbrukat amfetamin så pass mycket utan det har ju bara vara vid festtillfällen. Jag är ju långt ifrån säker på att jag har ADD/ADHD och de flesta bland mina närmaste tror det inte. Samtidigt vet jag att jag kan verka väldigt strukturerad och sådär men det är ju sällan en rak väg dit, jag skjuter upp saker i sista sekund och får hålla på med mycket problemlösning för att jag ska få en fungerande vardag. 
Precis som alla andra delar i utredningen är qb-tester bara en del men jag trodde nog någonstans att det skulle visa minst. Och då absolut inte någon hyperaktivitet, har verkligen svårt att förlika mig med att det finna hyperaktivitet någon annanstans än i mitt huvud hehe. Sen kanske det är en del av min personlighet eller en konsekvens av missbruket, det återstår och se. Imorgon ska jag till min terapeut och svara på massor av frågor kring mitt vuxenliv. 
Idag är det onsdag, jag är som vanligt ledig men rätt slutkörd i huvudet. Satt bokstavligen och väntade på att jag skulle få gå och lägga mig efter att jag kom hem igår men istället vaknade jag ett par gånger i timmen hela natten. Det här med återhämtning är svårt, jag känner mig liksom lat när jag inte gör något vettigt. Hoppas ni får en bra onsdag! 

(Vill du läsa mer om min adhd-utredning? Googla Prisonbeauty+adhd-utredning eller sök efter adhd-utredning här i bloggen)



Mardrömmar om ett ex, visdomständer och tisdag

Jag har börjar drömma massa mardrömmar igen, nästan varje kväll vaknar jag med kaninpuls och ångest som går att ta på. Alltid första gången jag somnar och alltid som en psykologisk thriller där jag på något sätt är fast med någon psykisk sjuk och måste ta mig därifrån. Inte längre bara inlåst, kidnappad eller fasthållen av män så som det alltid varit utan igår var det Blondinbella hehe. Men det är ju samma koncept som jag drömt sen jag lämnade Simon i februari förra året. I över ett och halvt år har hans våld gentemot mig förföljt mig i form av mardrömmar och jag vet inte hur jag ska bli av med det. 
Jag har ju gått vidare, hatar honom fortfarande och kommer nog alltid göra men det tar liksom ingen energi längre. Jag har slutat ifrågasätta varför han gjort som han gjort och kunnat förlika mig med att han är en jävligt sjuk man. Ibland slås jag över hur de subtila sakerna påverkat, som att han tyckte jag var tråkig som läste böcker och därför slutade läsa ett tag eller att jag alltid tog ett steg tillbaka för att han hela tiden ville varför såväl framför som över mig. Jag har tagit tillbaka staden som en gång var vår men alltid lite mera hans och är inte längre rädd när jag åker till Linköping. 

Så varför fortsätter den här mardrömsgrejen? Varför kan jag inte få sova utan att börja sömnen med att behöva lösa en flykt från någon farlig och psykopatisk människa där han gömt sig i någon annans skepnad. Tjugoen månader har gått sen vi sågs, på lördag är det fyra år sedan vi blev tillsammans och kanske är det datumet som spökar? 2015 besökte han mig i fängelset, han hade några milda straff så det var tvunget att övervakas med en vakt i rummet och fick bara pågå en halvtimme. Han hade med sig rosor, vi fick inte röra varandra och jag tyckte han var världens bästa pojkvän som åkte 60 mil tur och retur för att träffa mig i en halvtimme.
Jag var nervös inför att träffa honom, jag var drogfri för första gången i mitt liv och det var inte han. Det var stakigt och vi hade inte så mycket att prata om, jag reflekterade aldrig över att det nog berodde på att vi mest hade drogerna gemensamt och flög på moln flera dagar efteråt. När vi blev tillsammabs 2014 hade vi redan hunnit säga att vi älskade varandra sen jag lämnade Fredrik för honom i augusti samma år. Simon ville att vi skulle ta tillbaka det iom att vi var påtända och nyförälskade när vi sa det, så då tog vi tillbaka de magiska tre orden och jag vågade inte säga det av rädsla att förstöra något. 

Aja, nog om det. Kanske beror senaste veckans mardrömmar bara på det där datumet på lördag och att jag är så sjukt tacksam att vi inte ska fira ett fjärde år tillsammans. Tisdag och jag är medicinhämntningsledig vilket innebär att jag kan åka till jobbet en timme senare, i eftermiddag ska jag åka till sjukhuset och göra qb-test i adhd-utredningen och annars händer inte mycket mer än så. Var äntligen tillbaka på gymmet igår efter 1,5 veckas förkylning och det enda jag kunde tänka på efteråt var att om inte psyke och själ mådde så bra av det hade jag aldrig hållt på med det pga forever lat. 
(null)

Utöver det har visdomständerna börjat strula, ska ringa käkkirurgen idag och få till en tid för att ta en bit tandben från undre käken, de kommer i samband med det dra ut en visdomstand. Så jag kan komma igång med de här tandimplantaten. Det är ju trots det sista synliga tecknet på Simons våld, bortsett från tre ärr på vänster arm där jag närmast psykopatisk skar mig själv för att bevisa för honom att jag var så psykotisk som han sa (ologisk handling under insättning av anti-depressiva. Jag blir en fara för mig själv de första veckorna och då blir det ju inte bättre av en pojkvän som gång på gång sa att jag var psykisk sjuk). Ändå, det känns som tänderna är det sista för att sluta påminnas om honom.
Nu kör vi tisdag, hörreni!