Ovanan att må bra, mångfaldens fördelar,

Dagens framsteg: Nu har jag äntligen gått till att bara hämta substitutsmedicin på berornfe två gånger i veckan. Vanligtvis brukar man ju trappa ner efter tre månaders drogfrihet men jag som behövt rutiner, ha tryggheten i att prata med någon och haft en rätt upp-och-ner-drogfrihet hittills har behövt längre tid. Men att jag nu genuint känner att jag inte behöver komma lite ofta för att jag håller på att forma ett nytt liv känns så jävla fint. Så nu hämtar jag måndag och fredag vilket blir perfekt, efter en arbetsvecka och efter en helg. 
Dagens mående: Igår när jag kom till beroende frågade min sköterska som vanligt hur det är. Jag svarade att det är bra men att det känns så konstigt att må bra så mycket och att jag ändå katastrofväntar på krasch. Han sa att det ju ändå är längre mellan gångerna och jag insåg att det ju verkligen är så. I början hade jag down-perioder minst en gång i månaden och undrade hur jag någonsin skulle palla ett jobb när jag låg i soffan och stirrade rakt ut 1-2 veckor varje månad. Så vill bara säga till alla som krigar i startgroparna av drogfriheten: det blir bättre, hjärnan måste bara få en chans att lära sig producera glädjehormoner på egen hand och att man nöjer sig med det. 

Dagens bästa: Baklava! Jag har hört namnet innan och trott att det är typ en stor tårta, så när en kollega kom med det här fatet igår var jag minst sagt faschinerad. Alltså vilket hantverk? Så pilligt och vackert och gulligt och ja, ren perfektion? När jag sen smakade blev jag golvad av hur fucking gott det var och gick i en kvart runt i ett mindre extas. På caféet där jag arbetstränar är deg ju också ett gäng nyanlända som utöver att plugga svenska också arbetstränar för att på så sätt få språket i vardagen och för att de får träna på att jobba i Sverige. Detta har gjort enormt mycket med min syn på att invandra i Sverige då jag i princip annars bara umgåtts med vita svenska medelklassmänniskor och senare missbrukade men mest bara vita svenskar där med..
Så mina reflektion:
  • Hur svårt svenska är att lära sig? 
  • Att jag pratar för snabbt så folk har svårt att uppfatta orden.
  • Att jag hatar att jag låter på snudd till dumförklarande när jag försöker prata långsammare och tydligare men då också pratar högre. 
  • Hur svårt det är att komma in i Sverige, har hört så många storys nu från högutbildade människor som för hit och får ta jobb långt under deras kunskap. Allt från civilingenjörer som blir städare, FN-personal som säljer glass och universitetsutbildade som står i receptionen. Och de är aldrig bittra? De är sorgsna över att deras meriter inte uppskattas och att svenskar prioriterar svenskar men ändå är de så tacksamma över att bara få ett jobb. Någon sa att man måste ha kontakter för att få jobb i Sverige och hur gör man som nyanländ utan kontakter?
  • Hur komplext flykt är. Varenda människa förstår väl att ingen flyr sitt land om  inte tillståndet i landet är värre än att lämna familj, vänner, land, kultur , språk och allt som man vet det. Men att först lägga hela sitt sparande på att fly till landet alla glorifierar för att sen komma hit och hela Sverige är som introverta robotar som typ tycker det är lite konstigt över när folk vi inte känner försöker ta kontakt? 
  • Hur många vars största önskan är att få ett jobb, lära sig språket (för sånt krävs ju för att vi svenskar ska anse dem värdiga att bo här?), få slippa leva på bidrag och bara ska få komma in i den svenska gemenskapen och inte längre bli exkluderade. Det kommer alltid finnas de som tycker det är nice med bidrag, både svenskar och nyanlända. Men jag har under mina nio månader bara mött uppgivna människor som inte vill anat än få visa vad de går för och bli accepterade i det kalla landet Sverige (kallt på två sätt liksom).

Min plan när jag skriver morgoninlägget är att det ska bli kortfattat, lättläst och lättsmält. Blir typ aldrig så? Börjar allvarligt tro att jag inte har genen som stoppar ordbajseri. Så nu avslutar jag med att informera att håret fortfarande inte är färgat, när jag skrev i söndags att jag skulle göra det fick jag för mig att klippa det istället och nu får jag missbruks mörkbrun hårspray för att dälja det blonda (tips att ha balsamspray på då det lätt ser matt och dassigt ut).
I eftermiddag ska jag skriva ett inlägg om hur Blondinbella hotas av kriminella för att hennes (nu ex) pojkvän spelat bort tiotals miljoner på aktier, hur hon drabbas för victim blaeming (för att hon inte visste eller inte lämnade honom om hon visste) utan dess like och min insiderinformation om alla chefer, familjefädrar och typiska fina-villaområde-män som går bakom ryggen på fruar, familj och vänner genom att knarka/spela bort familjens besparingar bakom deras ryggar. Det är liksom inte ens ovanligt? Vi hörs i eftermiddag om det ämnet.
Puss!





#1 - - Anonym:

By the way, snälla fortsätt skriva om samma saker i bloggen!!

Svar: Lovar, även om ba’ typ 5% tryckt på hjärtar tar jag det som ett ja haha 😜
Cecilia Axelsson

#2 - - Anonym:

By the way, snälla fortsätt skriva om samma saker i bloggen!!

#3 - - Ellie:

Du är grym! Rakt av. 💪❤

Svar: Du är ☺️😘
Cecilia Axelsson

#4 - - Anonym:

Är det bara män,killar som bär sig ått så?

Svar: Ja, jag har inte hört någon kvinna än jag hehe. Tror de det är manligt tro? Eller tillhör det machokulturen med testo-utsöndring?
Cecilia Axelsson