Medelklasspappor som knarkar upp familjens pengar

Igår gick Isabella Löwengrip ut med att hon haft farliga människor på besök som enligt uppgift letade efter (nu ex-)pojkvän, då han gjort av med miljontals kronor åt människor som inte nöjer sig med att bara vända sig till polisen. Ex-pojkvännen är nu på flykt och Isabella måste såklart må fruktansvärt. I Bloggbevaknings kommentarsfält (länk) är det närmare 800 kommentarer och jag har aldrig mött så mycket vicitim blaming i ett och samma inlägg. Läsare överlag på Bloggbevakning brukar vara skeptiska till Isabella bloggmetoder men jag undrar ändå hur det låtit om en mer folkkär bloggare hade råkat ut för samma sak?
En del är säkra på att hon måste vetat och skuldbelägger henne för att hon inte stack, andra menar att det är konstigt attt hon inte känt att något var fel och därför ifrågasatt honom medan andra menar att hon är naiv om hon ingenting anat. Ungefär samma retorik som offerskuldbeläggare lägger på kvinnor som stannar hos misshandlande pojkvänner eller våldtäktsoffer som av olika anledningar får skylla sig själv. Vidrigt att läsa kommentarerna med andra ord.

(null)

Jag fastnade vid den här kommentaren och kan dels förstå naiviteten i "det händer inte mig" men förvånas också av hur godtrogna människor är. Nu kan inte jag relatera till aktieaffärer för miljontals kronor (bortsett från att jag någonstans i cyberrymden har en bitcoin-plånbok som skulle kunna göra mig skuldfri från både kronofogden och CSN men som jag aldrig kommer kunna logga in på pga att jag ej vet vilken mailadress den är reggad på och var den 28-siffriga koden finns. Men det är ju fortfarande inte några miljoner vi pratar om). Så jag relaterar till det jag kan relatera: drogaffärer. Helt enkelt för att kontentan är densamma.
Jag vet inte hur många män jag har sålt till som driver egna företag, är framgångsrika chefer, typiska familjefäder, hjälper till i barnens föreningar, är tränare till stadens ungdoms-fotbollslag, bor i finare områden, kör fina bilar, gör karriär och utåtsett har den lyckiga familjen men den närvarande pappan. Det ingen vet är att pappan är närvarande när han knapprat tabletter eller har ork till en dag på Leos lekland för att han snortat lite kokain innan. Det är män som inte hittar andra sätt att slappna av på, behöver energi för att orka både jobb och familj samt har den där kicksökande egenskapen som ju inte försvinner bara för att man lever ett normativt liv.
Det är såklart extremt tragiskt men långt ifrån ovanligt vilket gör mentaliteten "hon borde märkt någonting" ännu mer absurd. Jag bor i en relativt liten stad där droger inte är accepterade i näringslivet på samma sätt som i Stockholm, men kan ändå direkt räkna på två händer vilka företag och män som lever ett dubbelliv för familj, jobb och fru. Det är män som aldrig varit i kontakt med varesig droger eller kriminialitet på det sättet som den typiska missbrukaren har, som väljer finare droger och likt mig rättfärdigar fentanyl med att det bara är ett läkemedel. Fruar som tror att männen spelar golf, är på konferens, jobbar över eller har en grabbkväll, där männen istället köper droger och intar droger för att komma hem till frun och verka på ovanligt gott humör. Många tror sig kunna se om någon är påtänd men anar man inte att personen har tagit något är det svårt att se, dessutom finns det många hjälpmedel till att dölja.
 
De flesta jag har sålt till är fortfarande framgångsrika karriärsklättrande familjefädrer men det finns ju också de som inte klarade av att hålla det på en balanserad nivå, de som blev beroende på daglig basis. De som kanske inte hade lika mycket pengar från början och därför egentligen inte haft råd att finansiera ett missbruk. De som när pengarna började sina tog barnens besparningar, kom med en lövblås eller familjens dator att få byta med droger osv. De som till slut började krita och inte kunde betala sina skulder vilket medför påhälsningar hemma, hot mot familjen, hot om avslöjande till jobb och framförallt en livrädd fru som inte fattar någonting.
Att Isabella drabbas av att folk kommer hem till henne är varken lustigt eller hennes fel, varesig hon varit inblandad eller inte krävs det bra mycket mindre än tiotals-miljoner för att kriminella människor ska ge sig på familjen. Någon jag känner ville inte gå med på att ge procent av sin drogförsäljning till ett kriminellt gäng och bara för det började de ge sig på både familjen, hemmet och mig trots att jag inte var involverad. Isabella syns ju dessutom mycket i media med sin extravaganta livsstil vilket gör påhälsningen från kriminella ännu mindre lustigt. Vill liksom bara få fram att det inte heller är ett dugg ovanligt att framgångsrika män har ett litet dubbelliv med droger, spel,dålig ekonomi eller älskarinnor vid sidan av familj och karriär. Fortfarande såklart extremt tragiskt men naiviteten att tro att denna härva är ovanlig (bortsett från summan) är farlig. För det kan likagärna vara din man som dolt sin ekonomi, sin fritid eller sitt drogintag.
 
Det har väl dessutom lite med machokulturen att göra? Isabellas ex-pojkvän säger att han kände sig tvungen att leva upp till hennes dyra livsstil och typiska karriärsmän ska inte bränna ut sig, ska palla jobba över mer ofta än sällan, orka åka med barnen till Junibacken på helgen och orka ha middagr med familjens vänner? Det är alltid mer komplext än att någon väljer ett missbruk. Dessutom känner jag igen mig i ex-pojkvännens tänk iom att min drogförsäljning kunde finansiera en livsstil jag var van vid och trodde mig kunna upprätthålla även när jag flyttat hemifrån och arvet tagit slut. Pengar är en stor drivkraft och man får inte underskatta vad människor är kapabla att göra för att leva upp till den bild de vill förmedla till omvärlden..
 

#1 - - E:

Håller med fullständigt!

Läser din blogg ett par gånger i månaden men läser alltid ”tillbaka” till det senaste jag läst. Åtminstone 80% av gångerna sitter jag ensam på en av Göteborgs stads offentliga toaletter och röker horse... Du är en riktig förebild för mig och jag har likt dig inget i min barndom att ”skylla på”. Har underbara föräldrar osv, var jätteduktig i skolan men drogs till saker som först bara var spännande men sedan slutade i fängelse, lvm, massa dödsfall, varit hemlös i fyra år m.m...

Svar: Fan vad det gör ont att höra, vill inte att någon ska behöva vara kvar i det och önskar att jag hade någon mirakellösning som bara kunde rädda dig från allt helvete. Men glöm aldrig bort att ingenting är omöjligt, att leva i missbruk krävs ju trots allt en styrka få besitter för att fixa. Och du, säg till om du behöver hjälp med något. Kläder eller vad som helst som kan värma i vinter. Eller om du någon gång får lägenhet och behöver en hel lista med saker du har rätt att ansöka om i möbelbidrag hos sov. Eller bara vill ha någon att prata med. Ja, vad som helst egentligen. Jag kanske inte har så mkt själv men lite har jag + världens bästa insta- och bloggvänner som brukar vilja kunna avvara någonting. Min mail är prisonbeauty@gmail.com och tveka fan inte, även om du är i Göteborg och jag i lilla Mjölby och vi inte längre på samma steg i beroendet är vi i det tillsammans. Beroendesjukdomen för ändå med sig en gemenskap och samhörighet som jag tror är ovanlig, att vi hela tiden är med varann i våra olika skeden typ. Och lämna gärna en kommentar ibland om du själv vill, du finns liksom i mitt hjärta nu och då kommer jag undra hur det går för dig.

Och en sak har jag verkligen insett, bra förutsättningar skyddar fan inte från denna hemska sjukdom. Jag tänker ofta att jag borde vetat bättre men där och då gjorde man ju uppenbarligen inte det. Men de bra förutsättningarna hjälper ändå i drogfriheten sen, så de är liksom inte förgäves.

All kärlek till dig, sluta aldrig kriga ❤️



Cecilia Axelsson

#2 - - Anonym:

E:
Vill bara sända dig styrka, kraft och mod att ta dig igenom livet.
Och en tro på dig själv, du klarar allt du vill i livet, ens egna vilja är så jäkla stark, när man väl fått krafterna att anamma den och göra en förändring. Har inte brukat lika tunga grejer, men har kat u nederländsk lång tid och är fri idag. Inte från ångest och psykisk ohälsa, men är iallafall på väg.
Kram du där i Göteborg från Stockholm,

Svar: ❤️❤️❤️
Cecilia Axelsson

#3 - - Anonym:

Oj... men har brukat under lång tid, skulle det stå haha

#4 - - Anonym:

Har läst din blogg ngr gånger. Vad gör att du har så komplicerat förhållande,nästan hat till män,killar? Isabella.L. fd har uttalat sig men det tar du ej upp! Bara läsa en vad en person tycker o säger är ej o vara objektiv närmast tar parti pga det är en kvinna. Hade du tagit parti för typ Johanna Möller oxå? Frågan är befogad .

Svar: För att jag levt i en misshandlande relation i 2,5år som tog all min tillit till män, förstörde mig som person och gör att jag får ångestpåslag om valfri man typ lägger handen på min arm. Snart två år sen separation och drömmer fortfarande mardrömmar om honom ett par gånger i veckan. Plus sen jag blev singel och märkte hur typ varenda kill”kompis” började utnyttja det. Har ändå hela mitt liv typ bara haft manliga vänner och min bästa vän är man, men den vanligaste förvirringen är ju att folk tror man menar alla män när en skriver om machokulturens strukturellt problematiska cis-män. Hoppas iaf att jag någon gång kan se annorlunda på män men just nu är jag fortfarande väldigt skadad då det förhållandet satte fruktansvärda sår i mig och gett mig b.la ptsd. Jag är öppen i bloggen om att jag inte gillar den bittra cynismen i mig.

Har inte sagt något om IL:s skyldighet eller oskyldighet, läs inlägget igen om det är så du uppfattar det (vilket dessutom är skrivet med de kunskaper, omständigheter och förutsättningar som fanns när hon bara gått ut i expressen. Men inläggets kontenta är fortfarande inte IL utan hur vanligt det är att kvinnor blir totalt förda bakom ljuset samt hur naivt det är att tro att det inte händer en sig). Skulle naturligtvis inte ta Möllers parti.
Cecilia Axelsson

#5 - - Anonym:

Shit vilket hat du har till män,killar. Läst din blogg ngr gånger. Vad det än gäller mellan kvinna,man tar du henne i försvar tom utan o höra,läsa etc vad typ Isabella Lövengrip ex komentera vad som har hänt+ tro på så på vad media överhuvudtaget skriver går inte. Säkerligen hade Johanna Möller varit oskyldig om du fått bestämma!!!!

Svar: Jag vet inte hur det är med läsförståelsen men jag har inte tagit henne i försvar utan belyst victim blaeming och ifrågasatt om det skulle låtit annorlunda om det var en mer folkkär bloggare. Annars handlar ju hela inlägget om hur många kvinnor som förs bakom ljuset. Jag är inte så pass intresserad av Isabella-exet historien för att ens välja sida, tror båda ljuger lika mkt och vi som läser kommer aldrig få så pass mkt info att vi har möjlighet att få en objektiv bild.

Och nej, skulle såklart inte backa Johanna? Man behlver inte dra saker till sin spets. Men har du läst bloggen några gånger, så som du påstår, så borde du väl ändå hängt med i att jag är jäkligt öppen med att min bittra cynism mot män beroe på att ha blivit fysiskt och psykiskt misshandlad av någon jag älskar i 2,5år, att jag hatar vad det gjort med mig och att jag allra helst inte skulle vilja se på män/förhållande så som jag gör? Men det går liksom inte tvinga sig till att tycka på ett sätt bär man trots att det snart gått två år sen separation fortfarande drömmer mardrömmar flera gånger i veckan om exet. Skulle jag få bestämma skulle jag inte vilja se så på män som jag gör, men mycket tillit är fuckad minst sagt. Kan ju ba’ hoppas att jag någon gång slipper få ångestpåslag bara av att en man står för nära men frågan är om det går att ta av de feministiska glasögonen när en väl satt på dem?

#inteallamän 😉😘
Cecilia Axelsson