Förra veckans Veckans lista v.44

Iom att jag glömde göra veckans lista förra veckan och det är så roligt att göra veckans lista så hör jag den nu. Det är ju en himla tur att det är min blogg så jag kan göra lite som jag vill. Typ som att vara vuxen ju?

Veckans kommentar: Jag har inte svarat på den här kommentaren för jag kan inte släppa det. Jag skrev till mamma och frågade som bekräftade att det heter min vokabulär. Så jag sökte på SAOL (som om något som kommer från Svenska Akademin kan tas på allvar? 😜) och sen var jag bara tvungen att acceptera. Hur jäkla fel jag än tycker min vokabulär låter och egentligen vill säga mitt så har jag hela mitt liv haft fel. Jag klassade på Instastory och fick närmare 35 DM från lika chockade människor som jag själv blev när jag först läste det första gången.


Veckans låt: Jag lyssnar på den här 24/7 nu, repeat på repeat på repeat. En helt fantastisk vacker låt om att lämna en destruktiv och dysfunktionell relation. Jag vet att vi är många här inne som lyckats gå och några som fortfarande krigar i det, lyssna och låt någon sätta ord på allt det där en våldsam snubbe gjort med oss. 


Veckans meme: Jag fortsätter vara bitter över vad luftfuktigheten gör med mitt hår och är inne på att helt ta bort kemikalier och köra naturligt a la balsammetoden. Någon av er som provat? Är det jobbigt innan håret vänjer sig? Ska en helst undvika torrschampo då? Lever ju för torrschampo iom att jag dels inte vill slita på håret genom att tvätta det oftare än typ två gånger i veckan men också att det är sånt jävla projekt med att tvätta långt hår. Det tar tid och så måste det fönas i en halv evighet för att inte bli ännu värre skatbo. Någon mer som relaterar?


Veckans introverta paradis: Alltså sjukt hur skönt det är att komma hem från saker en gör? Älskar ju att göra roliga saker såklart, men älskar ju att komma hem liiiite mer. Är man inte själv introvert kan det nog låta som att en inte tycker om de en umgås med, så är det inte. Finns liksom ingen mening att jämföra vem man tycker om mest att va med, sig själv eller en vän man älskar. 


Veckans serie: Lite efter alla andra har jag börjat titta på Vår tid är nu och jag är kär. Älskar dramaserier mer än jag förstått och kör nu långa race på svtplay. Och inte att förglömma likheterna mellan att komna hit från Andra Världskriget så som ex. från Syrien 2015. Vi måste sluta göra skillnad på människor och se allas lika värde, jag är inte bättre än någon annan pga mitt ursprung.


Min gulity pleasure: Alltså jag ääälskar att kolla på vuxna män på youtube som bråkar med vänner i typisk högstadiestyle. Ännu roligare att de rättfärdigar med att man som 30-åring visst brukar bråka, hänga ut vänner och sen bli sams och fortsätta i en evighetscirkel. Online inför hundratusentals barn och ungar (som fyllt i att de är 18 så alla youtubers hävdar att de har vuxna tittare). Vad sänder det ut för signaler till alla unga följare att det är okej att bråka offentligt? Men ändå, min gulity pleasure.


Veckans bästa: Att spionera på grannarna via nyckelhålet 😍


Puss! 












#1 - - Mandi:

Den här kommentaren har inte med den här inlägget att göra men jag har funderat på en grej och blir lite nyfiken.. Steget från att ta tramadol (vilket du började med) och fentanyl är ganska stort. Hur såg det steget ut för dig? Och var du aldrig rädd för att överdosera då det är den starkaste opioiden som finns? Och blev det en "wow"-upplevelse som gjorde att du istället fortsatte med fentanyl eller var det andra anledningar?

Svar: Det gick successivt, inte direkt från tramadol till fentanyl. Mitt största rättfärdigande har hela tiden varit att det är läkemedel, på så sätt ljög jag för mig själv i nästan åtta år. Att det inte skulle vara lika pundigt, skitigt etc. Det dröjde nästan fyra år innan jag snortade en drog, innan ansåg jag att så länge jag inte snortar typ. Men gränser flyttas ju och när jag väl började snorta tvingade jag alla att titta bort/jag tittade inte när någon annan snortade och på så sätt rättfärdiga att det typ inte hände om ingen såg? Hör ju hur skevt det låter och visste ju stt jag ljög för mig själv men ändå blev det ett rättfärdiganden. Sista gränsen blev att inte injicera. ”Så länge jag inte skjuter heroin är jag ingen riktig pundare” och med det rättfärdigade jag även fentanylet. Som om det låg prestige i att aldrig blivit en sprutmarkoman för då var ”man pundare på riktigt”.
.
Ang. Att gå från tramadol till fentanyl var väl det största problemet att jag hade i princip varenda narkotikaklassat läkemedel hemma i rätt stora mängder iom att jag sålde, märkte aldrig att jag även fastnade i benzo för det märks ju inte om man tar några stycken ur påsar med tusenpack typ. Jag sålde fentanyl i nästan två år innan jag faktiskt provade första gången. Men stegen däremellan gick med alla andra opiater/opioider utom heroin. Från tramadol till morfin, oxynorm, oxycontin, subutex, metadon osv och slutligen var toleransen så hög, gränserna så förflyttade och framförallt hade fentanyl blivit normaliserat iom min drogförsäljning. Från det att jag gick över från tramadol till starkare opiater och slutligen fentanyl var väl fentanyl det jag gillade mest men iom att jag rökte fentanylplåster hade jag inte samma tillgång till det som piller (läkare är ju VÄLDIGT försiktiga med att skriva ut) samtidigt som jag förlorade mkt mer i försäljning på att ta ett fentanylplåsyer än piller. Plus att jag oftare och oftare fick epilepsianfall av tramadol, det är ju krampframkallande, vilket gjorde att jag ”var tvungen” att ta annat för att inte riskera det. Eller blanda med farliga mängder benzo. Så kontentan är väl att när jag gick från tramadol till starkare opiater (efter typ 2-3år) har jag tagit det som finns mest utav hemma och när jag senare slutade sälja blev det ju det jag hade råd med och då blev ju fentanyl verkligen en lyx (kostade då 1000-1200kr för ett plåster). Men jo, jag kände wow på fentanylet men bara de första gångerna, det var som att fentanyl fuckade den sista toleransen jag hade och därefter upplevde jag det aldrig så skönt som i början. Det gick mkt fortare än alla andra opiater som ökat min tolerans. När jag muckade från fängelset köpte jag ett fentanylplåster samma dag, då hade jag ändå varit drogfri typ fyra månader iom att jag pga min epilepsidiagnos fick nedtrappning på både tramadol och benzo i fängelset, och blev SÅ besviken. Det var liksom inte alls som det var förr och överlag har missbruket de sista fem åren mer handlat om att inte bli sjuk och må skönt än att må sådär jääääättebra som jag gjorde i början.
.
Och på om jag var rädd att överdosera... alltså kanske i början? Men även om jag ofta skämtade om hur jag rättfärdigade att det inte var heroin men ändå 50ggr starkare än heroin, förstod jag nog inte faran. Men samtidigt har jag nog alltid varit försiktig, återigen haft gränser för hur mkt jag tyckt mig kunna ta utan att vara pundare och sen såklart alltid flyttat fram gränserna. Men jag har knarkat med respekt för drogerna och har aldrig sett någon ta överdos vilket nog gjorde att jag inte förstod risken. Du vet det där ”det händer aldrig mig”. Iom att jag första typ 4-5 åren inte umgicks så mkt med andra missbrukare utan levde dubbelliv med Svensson-vänner var jag inte heller drabbad av att förlora vänner i missbruk, det kom först efter typ 6-7 år i missbruk. Det är så komplext och svaret kanske blev lite flummigt men hoppas du hängde med på hur jag menar ändå :). Få människor är fan så bra på att ljuga för sig själva som missbrukare, jag tvingade t.o.m alla jag knarkade med att snorta i rosaprickiga sugrör för att
Cecilia Axelsson