Att hitta substitut för behovet av kickar

På väg dit VS på väg hem, syns ju inte alls att jag är slutkörd på andra bilden? 
Fylldes av sånt lyckorus på vägen hem från tåget igår, jag romantiserar mörka höstkvällar på ett sätt som inte så ofta stämmer överens med verkligheten men går bara stämde precis allt. Eller så skapar jag visioner för hur jag drömmar om att mitt liv ska se ut? När jag precis blev singel och försökte deala med att bo själv för första gången på typ tio år visualliserade jag hur jag en dag gick till min lägenhet i träningskläder, med en matkasse där blommor sticker upp, på väg hem från jobbet, som trivs med singellivet och bara är en helt vanlig människa. Det var liksom drömmen då, att bara få ha ett normalt jåvla liv. Det är ju mitt liv nu och det är ju något svindlande med att få uppleva det en fantiserat om. Det är så långt ifrån hur jag levt tidigare och nu har det liksom gått från fantasier till en normaliserad vardag. 
Då får jag nypa mig i armen och påminna mig själv om att jag blivit hon som tränar, tränar, lagar bra mat, köper snittblommor ibland och tvättar bort sminket (nästan hehe) varje kväll. Återigen det vardagliga son jag vägrade som 20-åring men nu är det enda jag vill ha. Vardagen kan ändå vara det finaste vi har? 
Men tillbaka till romantiseringen av höstkvällar, det är ju för det första aldrig så kallt och grått i visionerna som det är i verkligheten. Det finns inte heller plats för den där zombietröttheten November alltid för med sig i fantasierna, men strunt i det. Igår var det inte kallare än att ytterkläderna värmde och trots att jag var helt uppbränd i huvudet kändes det ändå... häftigt (?) att komma från Stockholm att ha gjort en poddintervju med starka kvinnor som jag bara lyssnat på innan. För varje gång jag kan använda min skitiga historia till något bra fylls jag av den här namnlösa känslan. Att jag ändå kan göra något bra av det och därför var inte allt förgäves typ? Det kanske fanns en mening med att jag skulle genomgå det och nu prata och skriva om det? 


Jag vet inte, jag vet bara att det känns jävligt bra och kanske är det den här typen av kickar som jag behöver istället för de som är mörka, olagliga och destruktiva? För hur mycket jag än kommit att älska vardag och rutiner finns ju kickbehovet kvar och jag måste ju hitta hälsosamma sätt att få utlopp för det, att tro att det behovet skulle försvinna bara för att jag numera sköter mig vore naivt. Det gäller bara att hitta substitut liksom. 
Onsdag innebär ju som vanligt ledigt, jag behlver göra nytt bodybutter och läpp/nagelbandskräm så det kan ju ni få recept på senare. Ju mer insatt jag blir i kemikalier, desto mer vill jag kemikaliebanta och leva så naturligt som är möjligt 2018 med min ekonomi. Svtplay har gjort en dokumentär om teflon och hur farligt det är men jag vill inte titta pga att jag inte har råd atr byta ut mina teflonkastruller + stekpanna hehe. Och ju mer jag sätter mig in i naturlig hudvård desto mer gör jag själv och det blir inte bara billigare utan även roligare. Kanske ska sammanställa ett inlägg med vilken hudvård jag använder som jag också gör själv? 
Oavsett så hörs vi senare, känns som jag börjar få tillbaka bloggsuget när jag kunde släppa idén om att alltid leverera långa, kloka och reflekterande inlägg. Sen om majoriteten bloggare skulle klassa typ det här inlägget kort är ju knappt relevant, allt är ju relativt och jag är ju i långa-inlägg-avtändningsperioden liksom hehe. 

Puss!



#1 - - Mia:

hej! Kolla denna, jag tänkte kolla det ikväll! https://www.medievarlden.se/2018/11/det-handlar-om-att-synliggora-en-grupp-vi-slutat-se/?mc_cid=ca35bf4552&mc_eid=d8260da52d

Svar: Tack, ska kolla i eftermiddag :)
Cecilia Axelsson