Min dag i bilder

(null)

EDIT: kul att det här skulle publicerats igår kväll men blivit tidsinställt till ikväll, ni får min gårdag i bilder helt enkelt! 

Huvudet har varit fortsatt ur funktion idag, då är det en himla tur att jag spammar sönder Instastory ( smygreklam 👉 Prisonbeauty) så vi kan kika därifrån vad jag gjort senaste dygnet. Min humor är rätt icke PK och sarkastisk, allra mest självironisk. Mamma brukar säga att det är bra att jag kan skämta om allt det mörka och jag känner att det är ett måste för att inte förgöras av skam, skuld och självhat. Och vissa saker är roliga. Som att mina pundaregenskaper kommer väl till hands till persiennen som gått sönder precis där solen går ner. Alla vet ju hur fönster till knarkarkvartar ser ut som, right?


(null)

Vänsterhand, hur mår du? Ser inte jättebekvämt ut. Lika mycket som jag älskar att skriva, älskar jag ord. Jag var en citatjunkie redan innan varenda vitmålat hem hadeCarpe Diem-skyltar. Jag har hela lägenheten full av dem (ej just Carpe Diem dock även om jag tycker det är viktigaste saken), möjligtvis blasé i andras ögon men ord är konst i mina och det har jag gärna på kläderna också. 


(null)

Sen började en känslomässig berg-o-dal-bana utan dess like. Började lågt när jag vaknade någon gång strax före soluppgången och insåg att jag somnade med blött hår igår = lejonman. På väg till jobbet var jag så tung i både kropp och sinne att allt bara kändes bläää.


(null)

Sen hände något, jag kollade som vanligt på naturen på väg till beroende för medicin och insåg hur vackert det va. Klargjorde på Instastory att det ju är omöjligt att inte bli o-mentalt o-trött av att se blått och grönt på det här sättet. Ja, det är minst sagt tvära kast när en kan uppdatera minsta skiftning i livet. Ingen känsla i mig är vidare permanent, det ändras rätt fort. 

(null)

Efter medicinhämntningen satte jag mig tio minuter vid vattnet, lyssnade på låtar som påminde mig om hur jag måddd när jag satt på precis samma ställe för 3,5 årsen, vägde 43kg, var opiatgrå i ansiktet, hål mellan framtänderna och håret som en enda bulle på huvudet. Då blev jag nostalgisk, tacksam, rörd och stolt istället. Vilket nästan alltid leder till gråtig och diskret torka mascararänder på kinderna. 

(null)

Sen var det jobbdags efter fyra dagars ledigt som känts som en hel evighet. Jobb betyder nästan alltid ex antal tjuvrökning-boomerangs på instastory. Nää, jag får inte röka så ofta (daaah, varför skulle jag då kalla det tjuvrökning?) och ja det vets att jag går ut och röker. 
  1. För att en gång kom 20 kommunmänniskor medan jag satt på hul och försökte gömma mig, de hade rundvandring och stod exakt en halv cigg och pratade medan jag försökte se oberörd ut.
  2. Fyra olika kommunmänniskor som jobbar på instanser som är involverade i både mig och jobbet har lovat att de inte sett mig. Min spontana reaktion är numera "Du ser inte mig".
Men det är den enda ångestdämpningen jag har och jag har försökt med meditation, yogaandning, bara gå ut och göra ingenting (döden för någon med rastlös själ) eller röka elcigg. Det fungerar liksom inte, ciggen är så väl betingat med ångestlindring. Bara grejen insåg såklart, nikotin ökar ju hjärtslagen vilket kan ge ångest. Och det är ju så att jag stormar ut det där köket 1-5ggr per dag fortfarande. 

Okej, stormar ut lät lite väl dramatiskt men jag kan stå och göra någonting och bli ångestfylld, varm, få panik av alla ljud eller irritera mig på någons röst och behlver bara komma ut. Då åker ofta den tighta (varma) kockmössan och det hårt knutna förklädet av och läggs någonstans på vägen ut, som jag sen måste leta efter för att jag bara måste ut innan paniken tar över hela mig och istället eskalerar i panikångest eller epilepsianfall. 

Sen brukar det ta allt från en cigg till två cigg till tjugo minuter innan jag lugnat ner mig nog för att kunna hå upp igen, och leta efter den där mössan och förklädet jag slängde av mig i farten. 
Så, rökning - betingat med ångestlindring. Tjuvrökning betingat med boomerang på insta 

(null)

Under kompasser idag var jag så död att jag överdoserade koffein, fick veta att det kan vara pollentsbletterna jag (också) överdoserat. Mycket överdoser i mitt liv, är inte som andra människor som är lite försiktiga utan tänker att en extra är bättre (knarkar-beteende hehe). Tydligen kan en bli sänkt av det och det var säkert anledningen till dagens låga energi. Men grejen är ju att jag blir lika låg av pollen i sig, så vad ska jag göra då? Pest eller Kolera? I och med att jag fick pollenallergin första gången förra året är jag inte lika inläst på FASS allergimediciner som de narkotikaklassade medicinerna. 

Efter jobbet mötte jag Jonas på stället vi hängde på när vi blev krogmyndiga och som innehar Mjölbys bästa uteservering. Jag käka lunch, han drack öl, en stockholmare joinade i väntan på sitt tåg och det var sådär bra som bara en eftermiddag i 23grader på en uteservering kan vara. Efter ett par timmar kan ni ju gissa vad som hände. Japp, hjärnan logga ut för dagen. 

(null)

Jag kom hem och hade hunnit glömma bort att jag hade rotat fram jeansjacka ur klädkammaren jag lägger allt från juldekorationer jag inte orkat gå ner med, lampor jag behöver grej till att hänga upp, låder med pyssel och nagellack som trillat ut och några sommarjqckor etc. Tydligen är 12% av mina instastory-följare (av dem, i skrivande stund, 367 som svarat) robotar och har inget sånt här skrymsle där de lägger allt som inte har en plats. Gissa vilket kön. 

(null)

Väl hemma däckad av en rad sugiga saker
  • Uppbränd hjärna
  • Svidande ögon
  • Rinnande näsa
  • Täppt näsa
  • Rinnande ögon
  • Tungt huvud
  • Hjärtklappning (pga tidigare nämnda överdos av koffein)
  • Svintrött
  • Svinlängtar efter att få sova. 
Har kollat ikapp Biggest Looser (Heja Mjölbybon Victor!) och började fulgråta när 17-åriga Ibbe berättade om hur han från 13 års ålder fick höra av sin pappa hur värdelös han var. Att han var självmordsbenägen som fjortonåring och upplevde att hans mamma hörde allt men inte brydde sig. Alltså jag hatar människor som skadar barn. På riktigt hatar, vill säga att ni kan gå och dö men det vore för lindrigt. Ibland undrar jag om det verkligen är rätt väg att gå, att vem som helst kan skaffa barn, men så kommer jag på att jag tror på frihet, inidividens egen vilja och demokrati och förbud finns inte i min drömvärld. Eller rättare sagt, förbud behövs inte.

Så, nu är klockan kväll och jag ska strax få sova. Om det ska bli lika skönt imorgon tänker jag sätta mig vid en konstgjord sjö i en icke konstgjord skog och yoga irriterande, okristligt tidigt. (Vi behöver ju inte berätta för kommande partner om min dygnsrytm, jag tänker att han får fasas in i det. Eller att jag får överdosera koffein de kvällar vi ses. Eller att vi bara kompromissar, såklart) 

Den här dagen har varit en extrem känslomässig berg-o-dal-bana, värre svängningar än vanligt. Ägglossning tyckte jag min livmoder viskade om förut. Jag svarade med att fråga varför min mens är nästan två månader sen men hon har fortfarande inte svarat. Coolt ändå om jag kommer ha modern tids första jungfrufödsel? (Rubbning i menscykeln är tyvärr vanligt vid opiatmedicinering men min läkare haf lärt mig att man har ägglossning ändå, så sluta inte skydda dig för det!)


#1 - - Mia:

Det finns en Allergitablett som är liten rund oxh ljusblå, kommer ej ihåg namnet, men det står på förpackningen att man inte blir trött av den. Värt att prova!

Svar: Ååå tack, ska gå till apoteket och fråga idag!
Ceclia Axelsson, Mjölby