En styck mors dag

(null)

Söndag, fågelkvitter, solsken och allt det där som är mysigt. Jag var så fruktansvärt less igår, förstår liksom inte hur man kan va så djävulskt slutkörd. Eller klart jag förstår men jag har aldrig förstått vad utbrändhet är. För det här kan inte bara vara missbruk, det här måste vara en blandning av allt i tio år och till slut sa kroppen ifrån. När jag tänker på hur jag levt skulle nog bara ett av liven kunnat bränna ut mig. Antingen det med företag, villaliv och upprätthålla perfekt fasad eller det med missbruk, kriminalitet, katt-och-råtta-lek med polisen och att leva med någon som en hela tiden trippar på tå för. Nu var det istället båda liven samtidigt varav mycket energi lades på att dölja det ena. Så nej, det är inte lustigt att kroppen sa ifrån.

Mors dag idag och vi bestämde för att skjuta upp firandet av världens bästa mamma. Jag är så otroligt tacksam över att ha den kontakt jag har med henne, hon är min bästa vän och den enda som förstår hur jag fungerar. Inte lustigt med tanke på att hon levt i fyrtio år med han som var med och tillverkade mig och resten har jag ärvt av henne. Hon har haft det tufft sen pappa dog, både med mig och min syster men hon har alltid stått rakryggad. Starkare människa vet jag inte om det finns. Kan inte föreställa mig hur det måste känt för henne när dottern med eget företag, lyckligt förhållande med förlovning och graviditets-försök som köpte villa, Volvo och vovve visade sig vara missbrukare och kriminell också. 

Att jag alltid lyckats se glaset som halvtomt är helt och hållet hennes förtjänst. Att alltid se sin mamma prioritera livet, ta ansvar över att må bra och aldrig sluta skratta gör väldigt bra saker med en. Och när jag är 70 vill jag också se ut som 50, springa på yoga, meditation, rida sin häst, gå ut och gå och bara äta god mat. Det hade kunnat vara så lätt för henne att bara skita i allt sen pappa dog och mattan drogs undan hennes fötter men istället har hon byggt upp ett nytt liv med folkhögskola, teaterförening, kvinnoförening samt vinluncher, utlandssemestrar, kryssningar och weekends med sina vänninor. Hon har aldrig slutat leva och det är det jag beundrar mest hos henne samt är jävligt glad att jag har ärvt.

  (null)


Både hon och jag har tunga erfarenheter i bagaget men det hjälper att inte tycka synd om sig själv, skapa sin egen bästa tillvaro och göra bra saker när livet ger en dåliga förutsättningar. Hon är helt klart världens bästa och jag är glad att vi idag pratar i telefon flera timmar i veckan, hon är den första jag ringer om jag är glad, ledsen, orolig, kär, har drogsug eller brottas med tankefällor. Jag hade inte klarat drogfriheten utan hennes villkorslösa stöd och för det kommer jag alltid vara evigt tacksam. 

Nu är klockan 06:15 och jag antar att msn går upp okristligt tidigt om man behlver vänta med att messa, för att inte väcka, en styck nybliven småbarnsmorsa. Jag ska se om hon vill ut och gå, iom att min hjärna inte pallade det igår. Sen kommer jag nog inte orks göra mycket mer ansträngande saker än det idag, det handlar om att prioritera vad man vill lägga den lilla energin en har, på. 

#1 - - Anonym:

Halv fullt menar du väl när man ser de " positivt" halvt tomt är mer negativt :)

Svar: Hehe, skyller på hjärntrötthet 😅
Ceclia Axelsson, Mjölby