Återhämtning och yadayadayada

(null)


Godmorgon onsdag (som känns som torsdag trots att jag inget jobbat den här veckan än). 
Jag känner mig... inte på topp. Inte dåligt egentliegn men tror kroppen tog lite väl mycket stryk förra veckan. Grejen med återhämtning är ju att man (jag) måste påminna mig själv om att inte ha dåligt samvete över det, inte känna mig tråkig eller att jag kastar bort mitt liv. Hade jag legat och läst en bok de gånger jag ligger och läser bloggar hade jag antagligen inte känt att jag "inte får någonting vettigt gjort" utan ansett att jag gör något bra, bejakar ett intresse och yadayadayada. Men så går det liksom inte att läsa för jag hänger inte med i texten, glömmer vad jag läst, glömmer vad boken handlar om etc etc etc. Så då får det bli bloggar till dess att jag kan ta upp det där läsintresset igen. Men i det här prestationssamhället vi lever i känns inte bloggläsning som okej återhämtning. Eller är det bara i min hjärna?

Grejen är ju också att jag plågas av den inre rastlösheten, den som tycker att kroppen visst är redo att göra allt hjärnan vill och lurar mig genom att känna mig uttråkad. Tur att kroppen säger ifrån där, säger att det inte fungerar att göra allt jag vill. Som i måndags, jag var i Linköping två timmar plus resetid på drygt en timme. Jag har inte pratat med någon annan än kassören på Coop sen dess. För jag o r k a r inte. Inte ens mamma har jag pratat med, sen i tisdagsmorse, ovanligt när det gäller os Känns som det har blivit ett litet bakslag? Som att jag kanske körde för fort fram ändå och nu får ta smällen för det. I don't know. Bra vecka att mjukstarta på igen iaf, kristihimmelfärds imorgon och jag hoppas på att kunna vara medicinhämtningsledig så jag bara kan ägna dagen åt yoga, skogspromenader, mediation och sån flummigt som själen läks av. 
 
Huvudsaken är ju att jag inte mår dåligt eller har drogsug. Känner mig bara.. mentalt och fysiskt trött. Mådde lite illa igår eftermiddag igen och en sväng nu på morgonen, men ska till jobbet om exakt 24 minuter. Vet inte riktigt hur jag ska komma ur detta heller, för både mat och sömn påverkas. Äter för lite = ingen energi, sover för mycket = ingen energi. Matlusten är tuffast, har aldrig förstått mig på dem människorna som säger att det bara är att tvinga i sig. Jag försöker men det gåååår liksom inte. 
 
Aja, jobb alladeles straxt och jag berättar för världen att fighting for peace is like fucking for verginity. 
Glad att jag har er!