Hallå!!!! Vi har ju glömt vidröra det som numera börjar automatiseras varje 25:e och som är så vansinnigt jävla häftigt, nämligen ytterligare en drogfri månad på mitt CV. Jag önskar att jag hade börjat blogga innan den 24 juni 2017, dagen
då jag senast knarkade, så jag kunnat visa er vem jag var då, hur jag levde och hur min vardag såg ut. Droppar man in här för första gången idag, när jag kirrat elva drogfria månader, görs inte resan direkt rättvis med tanke på att kampen nu är ett
seglande på rosa moln i jämförelse med för 334 dagar sen.
Hur fan gick det här till egentligen? Jag vill på riktigt att ni ska förstå att om jag fixar det, så fixar varenda jävel det. Sorry för mycket svärord men jag tycker svordomar är bästa orden för att understryka vikten i hur jävla overkligt det här.
Tror mig dessutom ha läst någonstans att människor som använder svordomar för att förstärka det de säger ofta har högre intelligens. Har tyvärr ingen källa så det kan likagärna vara något jag hittat på och nu gjort till min sanning.
Hur en dag såg ut då?
Jag började ju medicinera mitt opiatberoende i slutet av mars 2017 men det tog, som ni märker, tre månader innan jag faktiskt kunde behålla en drogfrihet. Jag flyttade till min lägenhet samma dag som jag började medicineras och skulle för första
gången i mitt liv bo och leva ensam. Har egentligen aldrig gjort det, än mindre i vuxen ålder och som riktig singel. Jag flyttade hemifrån som sextonåring men då med dåvarande pojkvän, när jag lämnade honom två år senare bodde jag visserligen i egen
lägenhet men hade alltid en pojlvän vid min sida och som nittonåring träffade jag Fredrik och vi flyttade rätt snart ihop. Jag skulle fylla 21 månaden efter att vi köpte hus och när jag lämnade honom fem år senare flyttade jag nästan direkt till
Simon, med ett stopp hos bästis i ett par månader.
För elva månader sen försökte jag hålla mig drogfri men föll typ varannan helg, kanske varje, minns inte riktigt. Jag sov till elva på förmiddagarna, åkte och hämtade medicin vars dos va för låg att jag inom ett par timmar började bli abstinent. Innan
de där två timmarna passerat yogade jag och gick jag ut och gick, det var liksom det enda jag pallade med. Möjligtvis en timmes lunch med bästis men sen tog min sociala energi slut och strax efter ett var jag nästan alltid hemma och så hjärntrött
att jag sov fram till kvällen. Hade energi max en timme för att sen vilja lägga mig igen.
Dagarna var en cykel av vakna försent, åka till beroende, yoga, gå ut och gå, luncha med Tommy, åka hem, sova, äta kvällsmat, sova. Bortsett från två gånger i veckan då jag åkte till det behandlingsprogram jag dömts till på frivården men de dagarna slukade
så mycket energi att de andra krävdes för återhämtning. Det enda jag orkade fokusera på var att klara dagen utan droger. Sen kom fredagen och helgerna var jobbigast då och är jobbigast nu. Jag började träffa en snubbe som både sålde och brukade
droger vilket gav mig fri tillgång att kunna åka till Linköping varje helg, som en belöning för att jag fixat veckan drogfri. Iom att jag inte kunde blanda min medicin med mina favoritdroger opiaterna så började jag ta amfetamin och kristall.
Jag har aldrig gillat Uppåtdroger speciellt mycket men det är liksom bättre än ingenting alls, jag hade sagt upp kontakten med mina missbrukande vänner men iom snubben introducerades jag för nya; amfetaminmissbrukarna.
Vet ni?
Jag mår för dåligt för att skriva mer om hur jag levde då, jag påminns om hur livet enbart handlade om att överleva och inte leva. Att jag inte orkade med annat än de basala behoven äta, sova, träna och ligga. Här någonstans påbörjade jag en relation
med en gift snubbe och fick då den bekräftelse och uppmärksamhet jag kände mig behöva. När jag inte kunde knarka blev mitt break att möta honom på hemliga platser, det blev typ ett hemligt projekt och ett sätt att hämnas på någon som gjort mig fruktansvärt
illa. Jag vet att det är dåligt och jag kan lugna er med att jag avslutade det ju mer drogfri jag blev.
Livet är så annorlunda nu. Det finns massa saker jag vill och jag försöker fylla ut dagarna med sånt jag tycker om snarare än överleva dem som drogfri. Det går inte att kalla det jag hade för ett liv och det blev inte bättre när han jag trodde va en av
mina bästa vänner helt plötsligt blockade mig och vägrade prata med mig pga ny flickvän. Nä usch, att jag fixade förra sommaren är fan en gåta men det gör att jag vågar lova varenda missbrukare därute att ni också kan. Jag lyckades tidigt bygga upp
ett bra liv med både företag, förlovning och husköp. Och jag sabbade det lika bra vilket gjort att jag tvingats börja om från noll. Livet alltså, vilken håll-käften-andra-chans det gett mig! Vilken håll-käften-63452:e-chans jag gett mig.
Nu måste jag skaka av mig känslan av livet som varit och gå tillbaka till den jag hade nyss, den där jag inte kunde sluta le mot mötande människor för att jag klarat 8026 timmar utan att knarka!
Du är så grym! Kan du göra detta ja då kan du ju göra precis vad Som helst längre fram i livet, hejja! :-)