Utmattad lycklig 30-åring om adoption, födelsedagspresenter och kärlek

(null)

Hej vänner!
Har behövt nypa mig själv i armen sen i fredagsmorse, det är så skum känsla att den helg jag så länge fasat inför är här och nu går mot sitt slut. Så mycket spänningar som lämnat min kropp, har så mycket knutar i axlarna idag att det inte kunde passat bättre än den födelsedagspresent jag fick på posten från läsaren Mia innehållande en massage. 

Jag har blivit så bortskämd att hälften vore nog, skrev ett inlägg om det på Instagram igår. Om hur det känns som om jag har vänner och bekanta över hela landet. Hur bra sociala medier kan vara bara man tar ansvar över vilka som ska få finnas i ens flöde och bara påverka positivt. Eller inte positivt på det sättet att det bara är lyckliga människor utan positiv på det sättet att jag inte känner mig sämre, mer ensam, ful, lat, värdelös etc. Jag följer allt från kvinnor aktiva i prostitution, missbrukare som har avtändning, drogfria missbrukare som krigar likt mig, nyktra alkoholister, psykiskt sjuka, utbrända, sorgebearbetande och deprimerade människor. Till humoristiska, pyssliga, feministiska, vackra fotografier och någon tränande. Människor som visar både fram- och baksidan av livet, det är viktigt för mig.

Jag för 30 årsen 👆


När man likt mig inte orkar med så mycket fysiskt umgänge som en önskar är sociala medier ett ovärderligt substitut, även om det också kan göra den exakta motsatsen. För mig har det verkligen blivit skillnad sedan jag bestämde mig för att bli mer selektiv med vilka jag följer. Jag har vågat skriva till människor som jag vill skriva till och människor skriver till mig och helt plötsligt påbörjas en travande relation. Blir det flummigt? Jag är så sjukt socialt bakis idag så hjärnan funkar inte riktigt, jag klipper in det jag skrev på Instagram igår så kan vi se hur min födelsedag blev.

Hade lite ångest på morgonen pga för mycket koffein och kände mig så tråkig som åkte hem tidigt på midsommarafton, men försökte övertala mig själv att de jag bryr mig om vad de tror också förstår mig. Väl hos mamma hade hon pimpat fint och det första jag gjorde var att däcka i hennes soffa en timme. Finns det något tryggare än att halvsova till ett gammalt sommarprat och höra mamma pyssla i köket? Barndoms-trygghet deluxe. Syrran och hennes kille kom och vi åt grillat, min favorit daimtårta (typ frozen cheesecake med daimbitar i och på marängbotten) som också skriver barndom och hade det allmänt bra.

Mamma, jag och Sabina när jag fyllde 6, pappa bakom kameran.


Familjen är ju inte så stor längre, något jag också haft komplex för då "alla andra har så många släktingar". Mamma och pappa var ju lite äldre när jag kom till världen, 41 respektive 42, läkarna hade sagt att mamma och pappa inte kunde få biologiska barn. Sex år innan jag kom, fosterhemsplacerades min då 1-åriga syster från en familj i närheten hos mina föräldrar. Min systers 1-åriga kropp var full med blåmärken, ärr och brutna ben. Och så kom som sagt jag, mot alla odds och fick först som 7-åring veta att min syster inte var biologisk. Jag såg att det stod Sabina Johansson på passet och jag fattade nada, senare som barn fick jag ofta frågan hur det kändes att inte ha en riktig syster. Hon har liksom funnits sen jag föddes och är min riktiga syster, lika mycket som hon är mamma och pappas riktiga dotter. Familj sitter inte nödvändigtvis i blodet, när Sabina var 18 fick hon äntligen välja att bli adopterad, någon hennes missbrukande och psykiskt sjuka biologiska mamma hade vägrat i 17år trots att Sabina inte hade kontakt med henne. 

Det är väl därför jag kan tänka mig att själv adoptera, om inte mitt bagage står i vägen, istället för att inseminera för att få biologiska barn. För att jag vet vad det kan komma att betyda för barn som lever i hemska familjeförhållanden och att man kan älska prick lika mycket som om det är ens eget kött och blod. Äldre släktingar kunde tyvärr skämma bort mig mer än Sabina när vi var barn, ge mig extra godisbit och vara snällare mot mig. Vilket hon ju märkte och jag som vuxen också minns, ingen vuxen såg ju att de gjorde det men för ett barn blir det ju väldigt tydligt. Vilket såklart är så jävla fel, men mamma och pappa har aldrig behandlat oss olika. När pappa dog var det som om Sabinas psykiska ohälsa, obearbetade trauman från hennes första år och sorgen exploderade i henne och sen ett gäng år tillbaka är hon sjukpensionär pga psykiska problem och fibromyalgi. 

Älskade storasyster och jag i Italien -95

Hon har ju ärvt en del disgnoser av sin biologiska mamma och föddes abstinent då mamman missbrukade när hon låg i magen, vilket har gjort att hennes tolerans mot alkohol och narkotikaklassade tabletter är skyhög. Hon har försökt ta självmord på såna kopiösa mängder tabletter att det är osannolikt att hon överlevt, men nu är det längesen självmordsförsöken var en ständig rädsla. Hennes mående går fortfarande upp och ner väldigt mycket (bipolär) men igår mådde hon bra och inget får mig så lycklig som att se henne le. Hon och mamma bor nu i varsin flygel på en herrgård där också Sabinas kille bor i en tredje lägenhet hehe. 

Nu svamlar jag, skulle ju komma till släkten. Jag hann aldrig träffa min mormor, morfar och ena faster och under mitt 30-åriga liv har förutom pappa också farmor, farfar och en moster gått bort. Jag har lite kusiner och så men vi tappade kontakten efter att pappa dog, så sen ett tiotal år tillbaka är det jag, syrran, mamma och nu hennes kille. Fredrik blev som en son till mamma och det är fortfarande en sorg för henne att han inte längre är med. Men igår kände jag ända nerifrån magen att det verkligen inte spelar någon roll hur många man har i sin närhet utan vilka. 

Kul att jag har samma tandlösa leende nu som -94 

Sen jag blev drogfri har mina relationer till både Sabina och mamma blivit så jävla mycket bättre, de har alltid stått vid min sida men i missbruket höll jag dem på en armlängds avstånd för att jag trodde de skulle må bättre av det. Idag pratar jag med Sabina dagligen och tjattrar med mamma i telefon minst en timme åt gången varannan dag. Att ha en så nära kontakt är ju såklart en lyx. Och det är väl det jag tar med mig från den här helgen, att jag har slutat värdera mig själv efter antal människor i min omgivning utan istället se på vilka fantastiska relationer jag har. Jag är ju typiskt introvert och föredrar några få djupa än många ytliga.

(null)

Bortskämd har jag som sagt blivit också, en del paket har ni ju sett här i bloggen som en del av er läsare har gett mig. I torsdags damp ytterligare ett stort paket ner i brevlådan innehållande träningsbyxor (så välbehövligt!!!) och solglasögon. Tack Sofie ❤️. Vi pratade om det igår hos mamma, hur fruktansvärt fint det är att okända människor tar sig tid, ork och ekonomi till det. Varje gång har jag så svårt att förstå att det är sant, blir gråtig och tänker att det finns så mycket fina medmänniskor. Har ju dessutom fått till biljetter till Mia Skäringer som mamma och jag ska gå på i november. Som jag längtar! Av bästis-Tommy fick jag biljetter till Raw Comedy Club som kommer till Linköping i augusti, stand-up har varit hans och min grej rätt länge. Vi går bara han och jag, får ett break i vardagen, skrattar högt och lever på det länge. Senast såg vi ju Alex Schulman och Sigge Eklunds livepodd och jag blev starstrucket av att prata med Schulman som är en ordkonstnär av rang enligt mig. Skrev om det HÄR.

Sen har jag ju fått ansiktsbehandling av mamma, min första någonsin! Men tyvärr fanns det inte tid förrän 1 augusti men herregud så mycket saker jag har att se fram emot nu. Fast jag har ju varit hos denna hudterapeut innan kom jag på, men det är drygt 30 årsen, låg nämligen i mammas mage. Sen har mamma gått dit kontinuerligt i 25år, tills hon slutade få änkepension efter pappa och är tvungen att leva på ex antal tusen mindre i månaden. Och har lagt stora delar av sitt sparande på min skatteskuld och kronofogdsskuld, fick ju dock en ny böter så har 10k kvar, men är såklart prevligierad att kunnat fått den ekonomiska hjälpen. Hudterapeuten höll ju på att få hjärtinfarkt när jag berättade vem min mamma är. Cirkeln blir sluten liksom hehe. 

(null)


Fick dessutom fina blommor, ett halsband, schampo & balsam (mitt hår tål inte mataffärs-hårprodukter), presentkort på Ikea och shoppingpengar. I tre år har jag drömt om olika saker jag vill ha men inte kunnat köpa men nu när jag faktiskt kan köpa något av alla saker på önskelistan blir jag typ snål och försöker komma på vad jag vill ha allra mest hehe. Som sagt, jag har blivi bortskämd deluxe men allra mest av kärlek och gulliga grattishälsningar. Är som sagt socialt bakis idag men så upp till bredden tacksam över hur bra den här helgen ändå blev. Jag behövde verkligen det.

(Hmm ska jag köpa typ kakaosmör, jojobaolja, mandelolja och såna grejor en kan göra egen hud- och hårvård av? Då får jag ju både pyssel och skönhet för pengarna. Äh, nu ska jag ut och gå. Imorgon ska jag försöka mig på att planera min matbudget bättre, jag får ju pengar av min syster varje månad för att klara det. Men iom att jag måste sluta röka nu sparas ju rätt mycket där. Käkkirurgen ringde i veckan och vill inte boka någon tid förrän jag varit rökfri några veckor, de operation oavsett inte över sommaren så hon ska ringa i början av augusti och då siktar vi på att jag är rökfri. Ringde vårdcentralen igen då den sköterska som har hand om rökavväjning ringt mammas nummer (hon står ju även på mitt abonnemang) men inte mig, fick då till svar att hon är på semester till 18 juli. Så måste göra det själv nu, hoppas på att jah får pengar imorn (varierar mellan 25 till 27 varje månad) så jag kan köpa nikotinplåster.

Men nu: promenad. 
Och vet ni vad? Imorgon har jag varit drogfri i ett helt jävla år!!!!

Glömde ta bild på hur jag såg ut, brukar inte ha så mycket "söta kläder" utan att bryta av med typ skinnjacka. Men ibland händer det att jag har spetsklänning med underkjol som åkte upp över rumpan vid varje steg.


#1 - - Hannah:

HIPP HIPP HURRAAAAAAAAAA för födelsedag och för drogfrihet! Hur sjukt är det inte att vi är 30 i år?

Så otroligt lik din pappa du är på bilden från din sexårsdag! Hakan och blicken är definitivt hans :)

Svar: Tack 😘❤️
Cecilia Axelsson