Tankar man tänker när man mår dåligt är inte riktiga.

Jag vet inte vad det är som gör att jag har svårt för förändringar, oförutsedda grejor eller annat än det jag har planerat i detalj men jag fixar det fan inte. Behöver alltid ett eget dygn då det känns som om all luft går ur mig och hela livet blir kata-fucking-strof. Så blev gårdagen när jag kom hem från Linköping, tror att det pre-mensdag som också gjorde sitt till så hormonerna gick bananas. Dessutom har fysiska symptom vid mens förändrats sen jag började min medicin mot mitt beroende. Har ju redan sjuka svettningar som det är, tack vare Subutex, vilket visserligen är bra när Svensk sommar är som svensk sommar mest är. Just nu visar termometern 14grader, imorse nio, så när andra gick i jacka och långbyxor gick jag i shorts och tröja och njöt järnet. 

Iaf, svettningarna vid mens blir som abstinenssvettningar. Alltså frossa och svettningar om vartannat, så pass att jag tog dubbel dos sömnmedicin igår bara för att lyckas sova bort skiten. Inser så här i efterhand att jag kanske fick lite värmeslag i kombination med för lite vatten och mat. Jag hade tänkt strunta i jobb idag och bara lyssna på kroppen, kände mig sjukt fjuttig och funderade mest på varför man alltid bytt lakan dagen innan mens och fiffi målar konst på lakanen iform av röda abstrakta saker. Men jag gick till jobbet och gymmet och är nu malligt stolt. Jag har alltid varit en sån som skitit i skola och jobb om jag mår dåligt men helt plötsligt gör jag det ändå och jag blir så förbannat stolt. En självklarhet för er vanlisar säkerligen men det har aldrig varit det för mig vilket gör att det känns ännu större för mig. 

Det jag hade tänkt viga det här inlägget åt är tankefällor. Jag tror på tankens kraft, inte att det är så enkelt att bara tänka positivt så slutar en vara deprimerad eller att en kan tänka bort det som är jobbigt. Men att vårt mående, inställning och såna saker åndå påverkas av våra tankar är jag säker på. Därför är det så jävla viktigt att inte alltid tro på sina tankar, framförallt inte när man mår dåligt. De har en tendens att vara irrelevanta, orealistiska, självutplånande, förljugna och absolut inte verkliga. När de är för intensiva brukar jag skriva ner dem för att på så sätt få bort dem ur huvudet och sen prata med mig själv om hur jävla overkliga dem faktiskt är. Det blir ju dessutom inte bättre när hormonerna har technofestivalen med fyrverkerier och tornados i kroppen. 

Idag kan jag ju skratta lite åt hur skeva tankarna varit men när jag är mitt i det känns det jävligt, jävligt verkligt. Ska vi kolla hur en sån tankefälla kan se ut? 


  • Sätter på Ex on the beach Sverige från 2015
  • Fan, varför har dem med barn? 
  • Jaha, de är 20. 
  • Fan vad de söker bekräftelse...
  • ... och tjejerna bråkar om killarnas uppmärksamheten.
  • Hur kan dem vara bästa vänner, kära och säga att dem älskar varann efter två dygn där inne?
  • Guuud vad dem är barnsligsa.
  • Fy fan vilken äcklig kvinnosyn och vidriga nedlåtande kommentarer. 
  • Åååå nu är dem kära.
  • Jag vill också va kär.
  • Fan jag kommer aldrig mer få uppleva nyförälskelse, 
  • Jag kommer dö ensam. 
  • Det är ju inte bara dem som är omogna det är ju jag som börjar bli gammal.
  • Faaaaan.
  • Kommer jag aldrig mer njuta av dokusåpor?
  • Fan vad jag är gammal.
  • Och misslyckad.
  • Livet va fan lättare när jag knarkade och trodde jag hade tur som va kvinna.
  • Börjar jag bli jobbigt PK? 
  • Fan, jag vill knarka så jag slipper märka ojämställdhet, vidriga kvinnosyner och skratta åt sexistiska skämt.
  • Va inte livet bättre när jag knarkade ändå?
  • Det här är från 2015, vad gjorde jag då? Jag känner ju igen människorna men absolut inte situationerna. 
  • Jag kanske såg lite för 2015 satt jag ju inne.
  • Var inte livet rätt bra 2015 ändå, med allt knark och sex? 
  • Fan vad tragiskt att jag knarkade så mycket att jag inte minns någonting.
  • Vad mycket enklare allt är när man kan knarka så man inget minns. 
  • Hur kommer världen se ut om de här människorna ska ta hand om den? 
  • Fan, jag kommer aldrig va kär, är gammal, kommer inte kunna njuta av dokusåpor på samma sätt för att jag är mer medveten nu och världen kommer gå under av dagens ungdomar. 
  • Livet var fan enklare när jag knarkade. 
  • Jag vill knarka.
Typ så låter det i en oändlig tanke-karusell och glömmer jag att påminna mig själv om att tankarna jag tänker när jag mår dåligt, inte är verkliga så fastnar jag i känslan. Så jag vill bara påminna er om det, att de negativa tankarna ni tänker när ni mår dåligt antagligen inte heller är verkliga. För jag är varken ensam, olycklig, gammal eller knarksugen. Jag fick även för mig att jag är olyckligt kär i en gammal kärlek och började sakna att knarka med Simon sommartid. 

Så kom ihåg det, ens tankar är ingen konkret sanning.
#1 - - Ellie :

Haha 🤣 men jag tror det är en ganska bra sak att ha vuxit ifrån dokusåpor. Jag kan inte ens kolla på "vänner " och liknande utan att det kryper i mig och man blir orolig över hur man själv och världen kunde sitta och glo på den sörjan. Sexistiskt, barnsligt och orimligt. Näjj, inget för mig. Triggar bara massa frustration och ågren 🦄

Svar: Nää gud. Vad dem serierna åldrats dåligt?? Men jag VILL ju tycka om dokusåpor för orkar typ inte kolla på annat. Men nu bara stör jag mig på skev kvinnosyn, illojalitet etc. men framgörallt: SÅ JÄVLA GENOMSKINLIGA DEM ÄR!!! ”Jag har inga känslor för henne, hon är inte ens snygg” och ändå svinsvartsjuk. Jo vännen, du är kär. Hehe

❤️❤️❤️❤️
Ceclia Axelsson, Mjölby

#2 - - Mia:

Åh gud typ exakt detta hände mig Igår kväll 😂 skulle sova, började tänka en tanke, slutade med att jag satt och hulkade I tjugo minuter över att jag är tvungen att lämna min sambo eftersom vi aldrig någonsin kommer att komma över en grej vi har svårt med just nu. Liksom GLÖMDE BORT helvetes-pmsen från Mordor FAST jag tidigare under dagen gråtit för att jag glömt köpa lakrits. Tänker att jag ska tänka samma tanke i övermorgon när pmsen är över istället. Det KAN vara så att allt löser sig. Men gud vad jag måste prata med mig själv precis som du gör.

Svar: Jag tycker nästan alltid en glömmer bort pms och sen när man väl kommer på det blir det typ insikt deluxe. Samma sak varje månad. T.o.m min sjuksköterska på beroende har numera koll när jag ska ha mens och han brukar försiktigt fråga om jag inte ska ha mens snart och jag bara ”aaa just det” 😅 hehe.

😘
Ceclia Axelsson, Mjölby