När självuppfyllande profetior blir självutplånande tankar

(null)


Hej nationaldagen och grattis Sverige på din dag. Skänninge har ett jäkligt mysigt nationaldagsfirande men ännu mysigare är det att gå igenom det nu på morgonen när de håller på att bygga upp mini-tivoli (jobbade på det några gånger i somras, men på Mantorp park), stånd (ej manliga), gamla-traktor-uppställningar, veteranbilar som pappa fått mig intresserad utav och staden som börjar vakna till liv. Pensionären som brukar plocka fimpar med en liten grip på morgnarna och säger varje gång att jag är hurtig, tanterna som sitter utanför bokcafeét med silvergrått, lagt hår, dricker kaffe från fat och skvallrar medan deras män står i klungor med ölmagar och korsade armar över bröstet medan de kommenterar sjuttio år gamla bussar med pinuppor i grillen. Fan, jag gillar den här staden allra mest på morgnarna när den håller på att vakna till liv.

Men kan vi prata om något helt annat? Jag tänker på det här med att jag typ hela mitt liv trott mig vara en typ av människa och levt därefter men nu i drogfriheten vågat gå utanför min comfortzone så mycket att en helt ny, mer genuin Cecilia börjar växa fram. Sen jag bestämde mig för att bearbeta skiten ur allting och tröttnade på att följa alla jävla normer, sträva efter mäns bekräftelse och försöka vara hon jag alltid trott mig vilja vara har en helt ny form av acceptans växt fram. Både mot andra men mest mot mig själv, jag blir fortfarande väldigt (glatt) överraskad när jag får (vad som kan verka självklara) insikter. 

(null)


Jag tror att vi lätt blir våra tankar om vi inte aktar oss, eller jag har åtminstone blivit det. En självuppfyllande profetia av att jag blivit hon jag trott mig vilja vara, hon jag trott andra vill att jag ska vara och hon jag trott samhället tycker man ska vara. Texten ovan är saxad HÄRIFRÅN, en väldigt intressant artikel jag tycker ni ska läsa, bl.a om hur en grupp elever fick höjda intelligenspoäng för att lärarna fick veta att de hade de var smartare än snittet och då omedvetet behandlade dem där efter. Efter ett år fick lärarna veta att det inte fanns någon studie på att just dem eleverna skulle vara extra smarta men då de bemöttes därefter, peppades de att tro på sig själva och därför fick de också bättre resultat.

Givetvis är det likadant åt andra hållet, tror en människa att hon är hopplös blir hon också hopplös. När jag gick behandlingsprogrammet Återfallsprevention i fängelset fick vi en uppgift att prata snällt till sig själv i fängelset, det kändes jävligt töntigt men det ligger mycket tyngd i att tänka positivt om sig själv. Återigen är tankens kraft så jävla stark, låter vi oss själva klanka ner på oss blir vi också sämre på det medan om vi tror på vår förmåga är chansen större att vi lyckas. Jag tänker på alla saker jag har trott om mig själv, en del skapade ur egna tankefällor och andra för att någon sagt något som har fastnat i mig och blivit min sanning. 

Ska vi titta på några exempel? Grejen med självuppfyllande profetia är ju att en ofta gör det omedvetet, det blir ens sanning och därför agerar man därefter. 

(null)


Att jag är oomtyckt.
Enda sen barnsben har jag stått i mitten av drama och bråk. Jag har aldrig känt mig självklar i vänskapskretsar, känt mig annorlunda. Det har aldrig varit så men jag har känt det så. I vuxen ålder har jag varit säker på att folk tyckt om mig/velat umgås med mig för att jag är rolig att festa med, bra att prata djup med, är någons flickvän, rolig att knarka med eller för att jag säljer droger. Detta har väl också gjort att jag uppfattats som rätt kylig, jag tror också det är därför det tog så hårt att höra den där f.d vänner presentera mig inför andra som någon som inte är så omtyckt, för jag har aldrig känt mig omtyckt. I fängelset fick jag känna hur det känns att vara omtyckt för att jag är jag, det har jag såklart varit innan också men jag har aldrig känt det. I drogfriheten, här i bloggen och på Instagram samt på jobbet har jag också fått känna hur det känns att bli omtyckt för mig som person och därför blir jag successivt mer likabele, för att jag har slutat tro att jag är svår att tycka om. 

Jag klickar bara med snubbar, tjejer gillar oftast inte mig. 
Jag har haft ett gäng tjejkompisar genom åren men som ni vet har majoriteten av mina vänner och bekanta varit kukbärare. Genom att tro det har jag inte heller varit lika trevlig mot tjejer som killar, för att jag hade blivit van vid att tjejer inte tycker om mig. Och dem har inte tyckt om mig för att jag haft annan attityd mot dem.Jag kan fortfarande känna att jag går in i den där hårda, dryga rollen när det gäller möten med andra kvinnor men ju mer jag släpper på det, desto fler kvinnor tycker om mig. Och jag vågar tro på att även fittbärare tycker om mig.

Jag är ful utan smink.
Fick höra det en gång av en snubbe när jag var sexton och ni vet ju hur mycket jag får kämpa för att gå ut utan smink. Jag börjar känna mig mer och mer bekväm att visa mig utan och börjar tycka att jag faktiskt ser helt okej utan. Dock är foundation alltid kvar pga acnen jag fått av medicinen, hoppas på att p-pillret Diane jag började med igår kommer hjälpa. Och jag tänker att jag också beter mig annorlunda mot förr, utan smink, vilket också gör mig snyggare utan smink nu än förr. Nu sträcker jag på ryggen, försöjer inte dölja, har tofs, är mitt vanliga jag och ja, skönhet kommer ju inifrån och är jag dunderosäker utan smink syns det ju också utifrån.

Jag kommer aldrig kunna bli kär utan droger eller hitta en vettig snubbe.
Det här är den tankefälla jag kämpar mest med just nu, jag längtar något jävla otroligt efter att bli kär, fnittra av sms, hångla och skeda. Vet inte om det är hormonerna som gör sitt till eller sommaren eller att jag aldrig varit singel så här länge. Och det är ju så att så länge jag tror det kommer jag inte bli det. Jag märker ju hur mer avstängd jag blir mot män desstu mer verklig den här tanken blir för mig. Jag möter inte mäns flirtande blickar, är inte aktiv på dejtingsidor och inte öppen för att se på män på det sättet utan friendzonar direkt. För så länge jag tror på den här tanken, kommer jag vara singel. Okej, kanske inte hundra procent men nästan för att jag ställer in mig på det så mycket. 

Ny tanke: jag är inte ful utan smink

Ni är med på mönstret va? Självuppfyllande profetior som blir ens sanning, därför så jävla viktigt att försöka bryta det och se på sig själv annorlunda. Positiva tankar om sig själv, tror du dig inte vara bra på någonting kommer du antagligen inte heller bli bra på det. Andra saker som blivit allra mest tydligt detta år när jag inte knarkat och bestämt mig för att lära känna Cecilia utan droger, är dessa 👇. Jag har valt att liksom försöka tänka tvärtemot mina tankefällor och nu insett att det är mina negativa tankar om mig själv som hindrat mig fram till nu att bli den jag håller på att bli idag. Så dessa exempel är så jag sett på mig själv och också betett mig efter, en del är små och andra stora, men först i drogfriheten har jag insett att jag blivit mina negativa tankar om mig själv. Och börjar successivt bli tvärtom för att jag tänker tvärtom: 

  • Gammal tanke: Jag är lat och kommer aldrig bli den som tränar. 
  • Gammal handling: Försöker inte ens börja träna
  • Ny tanke: Jag vill bli hälsosam för psyket mår bättre då.
  • Ny handling: Provar, försöker lära mig och nu motionerar jag på daglig basis.

  • Gammal tanke: Jag är inte värd att behandlas bättre pga all skit jag gjort i missbruket.
  • Gammsm handling: Stannar i relationer där jag behandlas respektlöst. 
  • Ny tanke: Jag är fan värd att behandlas med respekt.
  • Ny handling: Avslutar relationer där jag anser mig bli dåligt behandlad.

  • Gammal tanke: Jag suger på kallprat.
  • Gammal handling: Blir nervös, tappar ord, svettningar, hög puls etc.
  • Ny tanke: Jag är bra på att kallprata och tystnad är inte farligt.
  • Ny handling: Blir mer säker på mig själv, framstår inte lika nervös och känner mig inte nervös

  • Gammal tanke: Jag har svårt för det sociala spelet.
  • Gammal handling: Dålig på det sociala spelet, är tyst och blyg, analyserar allt och blir extremt hjärntrött.
  • Ny tanke: Jag är inte dålig på det sociala spelet.
  • Ny handling: Mer avslappnad, sjunger, skämtar och dansar på jobbet. Analyserar inte lika och blir inte lika hjärntrött.
(null)

När jag rabblar upp det sådär 👆 kan det låta väldigt enkelt, det är det såklart inte. Det har tagit ett år att ens inse styrkan i självuppfyllande tankar, att jag omedvetet agerat efter hur jag sett på mig själv. Och de nya tankarna får jag liksom påminna mig om dagligen ibland och en gång i veckan ibland. Andra gånger funkar det inte alls och jag får ångestattack på jobbet för jag får för mig att jag inte kan det sociala spelet. Men vill liksom försöka visa för er hur mycket ens påverkar av sina självkritiska tankar. Det finns dessutom massa forskning på det. 

Det jag ska fokusera på närmsta tiden att tänka är detta, motsattsen till hur jag tänkt innan:
  • Jag kan sluta röka.
  • Jag kommer kunna gå upp i arbetstid efter sommaren.
  • Det finns bra män och jag är inte osjälvständig för att jag vill bli kär. 
  • Midsommarhelgen inkl 30-årsdag och 1år som drogfri kommer bli en bra helg. 
  • Jag är ingen dålig människa pga att den f.d behandlat mig respektlös.
  • Jag är omtyckt på jobbet.
  • Jag är snygg utan smink.
  • Folk tror inte att jag går runt och tror mig vara bättre än någon annan.
  • Jag ses inte som en värdelös knarkarhora.

Har ni några självuppfyllande profetior som istället blir självutplånande tankar? Kan ni inte göra som jag då, bestämma er för att tänka tvärtemot och se om det blir bättre resultat, ni mår bättre etc? 



#1 - - Ellie :

Klokt inlägg ❤
Denna du tänker på? https://vimeo.com/153858146
Även dokumentären eller boken "the secret" är tänkvärd i sammanhanget.
Tigertjej 💪❤

Svar: Ja, exakt :). Ska nog se dokumentären för det där med bok är ju fortf lite problematiskt ❤️❤️❤️
Ceclia Axelsson, Mjölby

#2 - - Susanna:

Din blogg är min favoritblogg, känner igen mig i så mycket som du skriver. Diane fungerade jättebra för mig, hoppas det fungerar för dig också😊

Svar: Ååå tack ❤️❤️❤️
Ceclia Axelsson, Mjölby