Midsommaraftons kväll

(null)


Nu är klockan 21:30 och jag väntar på tåget hem, hade förhoppningar på att inte åka hem så tidigt men det går ju inte styra över. Jag tror nya människor kräver mer energi men fem timmar är ändå mycket för att vara min hjärna. Försöker att inte känna mig tråkig för ingen annan tycker ju det och de som behöver förstå förstår ju. Så sjukligt tacksam för den här dagen, blev gråtig när jag skulle krama värdinnan hejdå. Det är så jävla stort, att jag så länge burit på oro och ångest inför den här helgen och så löste det sig till slut. Den lättnaden, att jag gjort min sista högtid och första midsommar som drogfri är över och jag kunde inte tänkt mig den bättre. Det är så mycket spänningar jag burit på så länge att axlarna suttit uppe vid öronen periodvis och nu kan jag bara släppa axlarna.

Det är ju en urladdning i sig och nu vill jag helst bara gråta, inte av något negativt utan enbart av tacksamhet och lättnad. Att bara våga bli drogfri och våga tro på att det ordnar sig har gett (skrev jätt hehe) så mycket. Imorgon fyller jag 30år och jag har ingen ångest inför den dagen och ingen ångest inför att bli äldre (skrev älltre hehe) finns. Tycker det är rätt skönt att bli äldre, bli bekvämare i mig själv och inte bry mig så jävla mycket om vad alla andra tror. Och jag har inte haft någon ångest idag. Imorgon ska vi äta daimtårtan mamma bakade till varenda födelsedag när jag var liten. 

Jag svamlar, men ja... tack mig själv för att jag har tagit mig hit. 

(null)


#1 - - Tommy:

Du gjorde midsommar helt underbar, tack <3

Svar: Du också ❤️❤️❤️❤️
Ceclia Axelsson, Mjölby