En känsla av att det börjar vända

(null)


Godmorgon!

Klockan är strax sex och jag har fått tvinga mig själv att sova senaste två timmarna, kroppen är så van vid att vakna vid 03:30/04:00 att den inte vill annat. Antar att det är en vanesak.

Just nu gråter jag till Biggest Looser-finalen och tänker på likheterna i missbruk. Oavsett vad man missbrukar är det liknande problematik i bakgrunden. Att se deltagarnas lycka i att gå ner i vikt och känna att de lever igen är ju densamma som en alkoholist eller knarkares drogfrihet. Jag tror inte det finns en enda människa som egentligen vill väga 150-200kg eller 40kg heller för den delen. Ingen som vill vara beroende av en drog eller alkohol, spela upp hundratusentals kronor eller spy upp sin mat. 

Den gemensamma nämnaren är ju att man är sjuk av sitt beroende eller missbruk, ens tankar och känslor kidnappas och styrs av missbruket och till slut slutar en leva och bara överlever. Jag har inte förstått beroendesjukdomens faktiska sjukdomsbelopp förrän jag blev drogfri, jag antar att jag var för sjuk och helt enkelt inte hade någon sjukdomsinsikt. När jag sen blev drogfri och möttes inför en massa olika motgångar, en hjärna jag inte kände igen och känslor jag inte känt på tio år, ville jag lära mig och förstå. 

Jag läste någonstans att vården inte vill använda sig av begreppet beroendepersonlighet längre, antar att det beror på att beroende är djupare än bara en speciell personlighetstyp. Belöningssystemet är annorlunda mot hos friska personer och som drogberoende är dopamin- och serotonin-nivåerna fuckade. I USA klassas det som en fysisk hjärnsjukdom och därför är det mer avancerat än en personlighetstyp. Jag trodde att det skulle räcka att sluta knarka för att upprätthålla min drogfrihet men det kan vi väl vara rörande överens om att det inte räcker. Oavsett beroende eller missbruk krävs en livsstilsomställning. 

Igår påbörjade jag alltså projektet äta mer och sova tillräckligt, sov visserligen två timmar efter jobbet men upplevde inte tröttheten så förlamande som jag känt senaste månaden. Men jag var så sjukt mycket hungrigare igår trots att jag åt typ dubbelt så mycket över hela dagen, mot vad jag gjort innan. Whats up with that? Är det att kroppen varit inställd på svält innan? Tanken är att jag ska äta mycket oftare för att hålla en jämnare energinivå men igår kändes det som om jag inte gjorde annat än åt hehe. Ska nog lära mig en balans och vad som passar att äta när, tids nog.

Ni vet ju att jag drömmer om att driva ett behandlingshem när jag blir stor, i och med att jag är en dagdrömmare av rang brukar jag ibland fantisera om hur det ska se ut. Min senaste tanke rör överraskande nog kost, motion och hälsa. Jag har ju ändå tur i jämförelse med många drogmissbrukare. Jag kommer från en helt vanlig Svensson-familj där hemlagad mat varit standard. Jag blev uppmuntrad i mitt intresse för det genom att laga mat med pappa och mamma köpte hem de livsmedel jag önskade. Sedan gick jag hotell och Restaurang på gymnasiet, flyttade hemifrån tidigt och hade första åren god ekonomi som gjorde det möjligt att laga mycket mat.

Ändå är synen på kost så fuckad för mig iom missbruket, trots att jag har relativt bra förutsättningar i jämförelse med någon som växt upp i en missbrukarfamilj, aldrig själv lagat mat och själv börjat missbruka i tidiga tonåren. Så min nästa dröm på behandlingshemmet är att likt de fängelser med självförvaltning lära ut om kost. En del av tjejerna på fängelset hade liksom aldrig lärt sig laga mat och ute på den öppna avdelningen hade de även livsmedelskunskap. Kost och motion, för jag tror det senare är ett underskattat bra substitut till sitt beroende. För detta blir ju också något som måste ingå i ens intergration i samhället och det påverkar såklart självkänslan om en bara kan koka spagetti. Plus att utanförskapet blir större när en känner att en inte har de där grundläggande kunskaperna. 

Nu mina damer och hettar ska jag fortsätta kolla på Biggest Looser. Känner mig ändå piggare denna morgon än på bra jävla länge. I eftermiddag ska jag till hudkliniken, är det inte jävligr typiskt att huden nu är så pass bra som den endast är tre dagar efter avslutad fiffi-målar-röd-abstrakt-konst-på-mensskydd-period? Har ju bilder på när det är värre som tur är, ja huden alltså, inte den röda abstrakta konsten. Får se vad de säger. Har förstått att antibiotika och p-piller brukar vara ett första steg, det sistnämnda håller jag ju på att prova nu men minde bra resultat. Hudkliniken ligger dessutom I Linköping och jag känner mig knappt orolig att stöta på exet. Vad är det här för göddig känsla? 


Haaaaa det! 

#1 - - Anonym:

Hej , gått i samma skor som du,missbruk och allt de som hör till. Gick igenom en behandling i Västerås, på ett ställe som heter Olivia, där var fokus på kost, hälsa, motion, välmående, massage, grupp och enskild terapi med kontaktperson.
Jag hoppas du får igenom din dröm.
Kram. Z

Svar: Hej!
Det låter precis så som jag tänker, jag kanske bör göra studiebesök på olika behandlingshem sen framöver för har inte hört något ha den inriktningen.

Iom att du skriver gått i samma skor antar jag att du är drogfri och säger grattis :) ❤️
Ceclia Axelsson, Mjölby