Att ta ansvar för andras handlingar

(null)


Igår kväll fick jag den här kommentaren och då jag inte är ute efter offentlig pajkastning var jag osäker på om jag skulle radera den eller låta den stå kvar. Samtidigt skulle det kännas fel att radera den, för då skulle jag inte vara så transperans som jag vill vara. Jag förstår att han känner sig uthängd och jag har till och från haft dåligt samvete för just det. På förmiddagens promenad (sitter mitt i skogen nu för kände det där tvånget att skriva dom brukar  komma när jag får en insikt) så lyssnade jag på Cissi Wallin & Natascha Blomberg aka Lady Dahmers podd Penntricket. Är så tacksam över den podden, den gör mig så otroligt medveten om det patriarkat vi lever i. 

Under avsnittet började det dåliga samvete över uthängningen ta över mer och mer och jag fastnade i negativa tankebanor. Gör jag fel som skriver om mina känslor kring andras behandling? Varför gör jag det? Hur påverkas min trovärdighet och är det en form av hämnd som skrivs i affekt? Är det även en variant av maktmissbruk då det är några tusen som läser den här bloggen varje vecka? 

Jag brukar fråga mig själv och sen besvara frågorna, en liten dialog med mig själv som pga inga andra människor kanske klassas som monolog hehe. Jag försöker alltid utgå från mig själv i skrivandet, jag försöker vara transperant för att jag vill visa hur verkligheten ser ut. Jag tror att det är viktigt att prata om jobbiga saker för att färre ska känna sig ensamma och jag vet vikten av att känna igen sig i andras tankar. Det blir såklart en form av uthängning då andra människor involveras och även om det finns mycket jag inte bloggar om så nämns ju trots allt specifika saker som kanske inte behöver nämnas. Jag hade ju inte ordagrant behövt skriva att han kallat mig jävla knarkare eller att han presenterat mig inför andra som någon som inte är så omtyckt. Jag har inte heller behövt vara så specifik i hur han behandlade mig förra sommaren. Men det har jag ändå gjort.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte velat hämnas, en del av mig har velat göra det. Jag kan inte sjunka till samma nivå och gå på personliga saker, då kan jag inte leva med mig själv, vilket har gjort skrivandet till en form av upprättelse. Långt ifrån enbart därför, men absolut en liten del. Nu är ju majoriteten av er som läser härinne inte från Mjölby och kan omöjligt veta vem jag menar, det är en ytterst liten procent som bor i samma stad som mig enligt Google Analytichs. Men det största anledningen till att jag skriver om viss behandling är för att visa hur ord kan förstöra, få andra att förstå och känna igen sig när de blir respektlöst behandlade och vara transperant i vilka hinder jag möter i min drogfria resa och visa vikten av att titta på sina relationer och se om de riskerar den drogfriheten.

Efter ett varv i skogen med snurrande av maktmissbruk, dåligt samvete och huruvida jag hänger ut eller inte slog det mig hur väl jag känner igen beteendet i kommentaren. Jag har mött det av i princip alla män som gjort mig någonting och formats genom det att ta ansvar över mäns handlingar. Bara det senaste året har det skett så många gånger att jag inte längre minns.

Midsommar 2017

  • Simon har kallat mig egoistisk mytomanfitta som borde tänka på vad hans brorsbarn skulle tycka om honom om de fick läsa vad jag skrivit att han gjort. 
  • Förra midsommar vaknade jag upp av att någon ritat tags för långt ner på min mage och när jag pratade om det med gemensamma vänner, av rädsla att han gjort något mer, fick jag kritik då han faktiskt är en snäll kille som aldrig skulle göra något mot min vilja. Att han redan gjort något mot min vilja tog han och våra gemensamma vänner ingen notis om. En tjejkompis sa upp kontakten med mig då hon ansåg att jag svartmålade honom genom att fråga vänner om de trodde att han kunde gjort något mer.
  • Fredriks barndomsvän och någon vi umgåtts med tillsammabs i sju år, skrev nedanstående till mig i somras vilket jag la ut på Facebook, förra sommaren tröttnade jag nämligen på alla obscena förslag från "vänner" och okända killar och började hänga ut. Man kunde alltså inte se vem det var som skickat det, ändå kommenterade killen (och försa sig ju på det sättet) att jag var en fitta som la ut det.
  • En annan av Fredriks barndomsvänner försökte göra sexuella närmande och då jag även känner hans tjej har jag låtit bli att säga något för att inte förstöra mellan dem.
  • En kompis pappa skrev sexförslag till mig och jag skickade konversationen vidare till hans fru. Först blev hans fru arg på mig och tyckte jag fick skylla mig själv som la ut selfies, när hon väl kom till insikt blev mannen arg på mig som "försökte förstöra deras relation".
  • När jag skrivit om hur en "bästa vän" sårat mig skickade han meddelanden om att det mu skulle va mitt fel om hans som fick se en misshandlad pappa och att jag, likt kommentaren högst upp, skulle hänga ut på "ingen fuckinh grund".
  • En bekant skrev till mig när tjejen var bortrest om att han inte fick ligga se nycket som han vilke och nu behövde runka när hon var borta. Jag har sen tvingats se henne i ögonen första gången vi sågs och höra hur hon säger att hon först var svartsjuk på mig efter att ha sett bilder och att hennes snubbe blivit FB-vän med mig, men nu ändrat uppfattning om mig. Jag har varit tyst om det för att jag "inte vill förstöra deras familj".
(null)


Det här är bara några grejor utav alla. Ni ser den gemensamma nämnaren va? Snubbe gör fel men lägger ansvaret på tjejen om hon pratar om det. Visst, nu blir det väl lite värre när jag dessutom bloggar inför några tusen i veckan men jag har skrivit utifrån mina känslor hela tiden. Om de här snubbarna inte hade fittat sig från början hade jag inte haft något att skriva om. Istället läggs ansvaret på mig, trots att jag aldrig ljugit om någonting utan bara skriver hur jag mår av att bli sårad. (Har tex sett sms-konversationer där vännen är arg på han som berättade för mig vad vännen sagt). Varför kan ni inte bara ta på er att ni gjort fucking fel?

Ett annat exempel, där jag gjorde fel för drygt en månad sen. Det var i samma veva som allt med Tillberg och en snubbe skriver till mig, en snubbe som är bra vän med någon som gjort fel mot någon som anförtrott mig det han gjort fel. Hänger ni med? Jag blev provocerad av det snubben skrev och ifrågasatte hur han kunde va vän med någon som gjort som vännen. I samma sekund som jag skickade det visste jag att jag hade gjort fel. Jag ville bara väl, ville backa någon som fart illa och stå för mina principer. Jag borde varit tyst, jag borde haft konsekvenstänk och inte handlat på min impuls. 

Jag skrev direkt till hon som anförtrott mig som givetvis blev ledsen och hennes tillit till mig fuckades såklart upp. Jag skrev att jag gjort fel, att jag ber om ursäkt och såklart respekterar hennes känslor och att vår relation fått sig en törn. Nej, jag leker inte föredöme nu men jag tycker inte det är så jävla svårt att ta ansvar för om man gör fel. Visst, det är klart det gör skitont att inse att man sårat någon man tycker om, jag har hatat mig själv många gånger den senaste månaden men försökt tänka att jag inte är mer än människa och såklart också gör fem.

Vet inte riktkgt var jag vill komma med det här mer än att jag är jävligt trött på att ta ansvar för andras handlingar. Det är o

  • Om du inte vill att dina brorsbarn ska veta att du slår kvinnor - slå inte kvinnor.
  • Om du inte vill bli ifrågasatt varför du målar för långt ner på en däckad kvinnas mage - måla ingenting.
  • Om du inte vill att frun ska veta att du stöter på andra kvinnor - stöt inte på andra kvinnor.
  • Om du inte vill att din barndomsvän ska få veta att du skriver till hans ex att du vill knulla hennes fitta - skriv inte till exet att du vill knulla hennes fitta.
  • Och vill du slippa va orolig att din son ska få se en nerslagen pappa pga sättet du pratar om din närmaste släkt, barndomsvänner och närmsta vänner - Gå inte runt och säg så överhuvudtaget.
Jag var så nära på att återigen ta ansvar för någon annans handlingar och behandling mot mig. Började rannsaka mig själv, mitt skrivande och bli jävligt självkritisk. Tills jag insåg att jag inte bär det fulla ansvaret. Visst, det är mitt ansvar att jag skriver eller pratar om saker jag blivit utsatt för alt. är tyst för att skydda snubben. Men det är inte mitt ansvar om brorsbarn, fruar, vänner eller släktingar blir arg på dig för vad du har gjort. Kan du inte stå för det så gör det inte från första början, det är exakt samma sak som att lägga skulden på offret som vågar prata om det den blivit utsatt för.

Jag kommer försöka vara mer restriktiv med vad jag skriver om, överväga om all information är nödvändig för att förstå poängen. Men jag kommer aldrig vara tyst över saker jag (eller en flickvän förtjänar att veta)  såras över, för att skydda den som från början gjort fel. Jag ansvarar inte för vad ni sagt, gjort eller utsatt mig eller andra för. Ni får fan skaffa en fitta och stå för hur ni behandlar andra människor.

Att lägga ansvar på mig för att du eller någon annan får ta konsekvenser av era handlingar, på grund av att jag pratat om det, är likacfel som när Uppdrag Granskning frågar Cissi Wallin om hon tänkte på Virtanens barn när hon gick ut med att han våldtagit henne. Det är exakt samma victiumbleaming-kultur ni bidrar till genom att lägga skulden på de som pratar om det ni gjort. Tråkigt att ni blivit daltade och klappade medhårs hela era liv och först nu får faktiska konsekvenser av era handlingar. Men det kanske åtminstone lär er att ni inte kan bete er hur som helst. Jag älskar den revolution vi får vara med om nu, där kvinnor vägrar ansvara för mäns handlingar något mer. Jag vägrar ansvara för era handlingar. Det må vara tack vare mig som brorsbarn, flickvänner, fruar, släktingar, vänner etc får veta hur ni beter er, men det är ni som är ansvariga över att nu gjort det.

Och ärligt talat, jag har ingen skyldighet att skydda någons beteende när det kontinuerligt sårat, skadat och utsatt mig för otroligt mycket ångest, självhat och sorg. Då får ni helt enkelt skylla er själva att ni fuckat upp mig, för den enda som gjort sig skyldig till ett enda tillfälle är han som ritade för långt ner på min mage när jag var avdäckad. Alla ni andra har gjort det upprepade gånger som jag har förlåtit gång på gång pga sugig självkänsla och inte vetat mitt eget värde. Beter ni er vidrigt och respektlöst mot andra människor, så är det er själva ni behöver ta en titt på istället för att projicera ert beteende på andra. 

Självinsikt känns som det kan vara på sin plats, för jag är trött på att skydda mäns sårade egon efter vad de själva gjort sig skyldiga till. Ungefär lika skevt som att jag tröstade Simon när han slagit mig. Numera vet jag att jag är värd att behandlas med respekt, det är dags för bl.a ni som gjort det där senaste året att också behandla mig respektfullt. Sjukt att jag skulle inse mitt värde först vid typ 30-års ålder? Och alla ni där ute: ni ska också behandlas med respekt och är inte ansvariga eller behöver inte ens va tysta om andras respektlösa behandlingar mot er. 


#1 - - mickan:

Hej! Jag ville bara säga att jag älskar din blogg. Utan att veta vem jag är så har du hjälpt mig (3 månader nykter, också ett ex som heter simon som verkar ha vissa likheter med din simon... ) tack, och all kärlek och lycka till dig!

Svar: Gud vad glad jag blir! Tre månader är stort, klappa dig själv på axeln och var stolt. Du har fixat den tuffaste tiden, nu blir det bara bättre. Fan vad glad jag blir!

❤️❤️❤️
Ceclia Axelsson, Mjölby

#2 - - Ellie:

Kom att tänka på ett citat av Bob Marley; "The truth is, everyone is going to hurt you. You just got to find the ones worth suffering for".
Kram och stå på dig! 💪😚

Svar: Så, så, så, så sant! ❤️
Ceclia Axelsson, Mjölby

#3 - - Tess:

Patetiskt av folk att bli upprörda över "tänk vad folk kommer tänka...", när det är DE SJÄLVA som är ansvariga för sina handlingar. I stil med vad du skriver, vill du inte att folk anser att du är en rövhatt, var inte en rövhatt. Så är det :-)

Svar: Eller hur, och nästan varje gångs går jag nästan på det och tänker att jag är den elaka som borde ta ansvar och vara tyst.

Så jävla slut med att ta ansvar för andras handlingar! Hejdå rövhattar 😅😘
Ceclia Axelsson, Mjölby