Tisdag

Igår kände jag något som skulle kunnas likställas med livsglädje, det känns ju som en evighet sen jag kände det så kan lika gärna ha varit en sockerkick. I don’t know längre. Det gick över efter ett tag men jag vet ju att det är så jag funkar, det kommer små glimtar som inte är åt helvete dåliga och successivt blir en halvtimme en halv dag. Jag kunde kolla på flera avsnitt av Orange is the New black och ni som följt mig ett tag vet ju att det här med serier inte varit något jag kunnat prioritera i min drogfrihet. Har inte haft ro att fokusera och haft sådana koncentrationsproblem att jag stängt av efter en kvart.

Sen att just den serien kickar igång två typer av världar, dels den i fängelset vilket vore väl lustigt om det inte påmindes om. Det andra är kriminaliteten som ledde till fängelset, den saknar jag ju titt som tätt. Borde ju inte när konsekvenserna av min kriminalitet var just fängelset. Jag går fortfarande runt med den där rastlösheten i kroppen, känns fortfarande som jag balanserar på en tråd och när som helst faller ner i återfallet. Så jag försöker upprätthålla rutiner.

Äh, kan uppenbarligen fortfarande inte skriva. Blir stakigt och jag får inget flow. Hej och hej då. 

#1 - - Grethe Hagen:

Jeg syns du er flink jeg da 👍😊😍
Du er sterk!!!
Klem fra Grethe 💐🌼🍀

Svar: Tack fina du ❤️
Cecilia Axelsson

#2 - - Ida:

Vilken fin bild på solnedgången!

Svar: Tack, från min balkong 😍
Cecilia Axelsson