När det inte längre går att sätta ord på det onda

(null)


TW - Romantisering av droger. 

Jag pallar inte längre sätta ord på det som gör ont inuti, orkar inte tänka, känna, prata, leva. När jag inte längre kan sätta ord på det blir det också tyngre att bära, tyngre att andas och tyngre att låtsas att allt är bra. Ni vet luften innan ett åskoväder, när molnen är så mörka, grå och tunga att de ser ut att falla från himlen vilken sekund som helst? Så känns det inuti. Sen är knarket ett dundrande åskoväder där allt exploderar, spänningar släpps fria och med ens känns luften så jävla mycket lättare att andas. 

Har ni varit så förälskade någon gång att det gör fysiskt ont inuti att vara ifrån varandra? Man ser den en älskar kyssa en annan kvinnas läppar, ser hur han får henne att skratta så som han förut fick dig att skratta? Ni vet när man tror att man ska gå sönder av olycklig kärlek för det gör så förbannat ont i bröstet och man är övertygad om att livet aldrig mer kommer bli bra? Det enda en minns är hur bra det kunde vara men hur det aldrig mer kommer bli ni för han har en negativ påverkan? Så är det för mig nu, men han är knark och jag ser på avstånd hur andra befinner sig i hans rosaskimrande värld som jag inte längre får vara i. Det hade varit så jävla mycket lättare om han inte ville va med mig längre, nu måste jag kriga mot någon som svarar efter första signalen och kommer så fort jag vill. Jävla, jävla beroende. 

Någon på tåget pratar med sin langare i telefon och säger kodord som för mig är lika vanliga som orden i Svenska Akedamins ordlista. En annan går på Willys med svängiga armar och pupiller lika stora som sina iris.  En tredje badar på badplatsen jag jobbar på, minns inte längre om vi har knarkat ihop eller bara gjort knarkaffärer med varandra. Vet inte ens om hen är aktiv i sitt missbruk, vet bara att hen har en aura av allt jag sakmar och längtar efter. En fjärde ligger i min säng och tittar på mig med simmiga ögon och ler sådär som bara knark och upphetsning kan få en att le. En femte är någon jag tycker väldigt mycket, en av få som tidigt tog avstånd från Simon trots att de varit nära vänner för han såg igenom Simons s.k kärlek till mig. Någon som är mitt i ett återfall trots att han har haft lika lång drogfrihet som mig och som brukar ge mig storebrors-kramar men som jag inte kan fly till så länge han är kvar i återfallet.

Överallt ser jag dem, människor vars hud blir smekt av det jag vill bli smekt av och får oxytonicet att sprudla vid minsta beröring. En del kan jag såklart välja bort, blunda för och ignorera. Andra finns där oavsett, som om jag har antenner som söker sig till påtända människor och gör att jag scannar av omgivningen för att direkt upptäcka dem. 

Kom till mig. Lägg dig i min säng, låt dina fingertoppar utforska varje millimeter av min kropp och låt min tunga få smaka på alla dina smaker. Lägg mig på rygg, ta tag i mig och kyss mig som om jag vore din. Fyll mig och ge mig rysningar av välbehag, ge mig smaken av kemisk lycka och gör min blick dimmig. Ge mig det där leendet som bara du kan ge, känslan av att allt stängs av inuti och gör det som hela tiden är taggit inuti mjukt och omhändertagande. Ta ryggsäcken med ansvar ifrån mina axlar, paketera in konsekvenstänket i bubbelplast och låt mig få handla på det impulserna säger åt mig att handla på. 

Ta mig i handen och gå med mig, dansa med mig på tomma vägar under sena nätter och kyss mig vid varje lyktstolpe som lyser upp natten. Låt oss gå tillsammans, låt oss gå till en okänd destination och gör resan dit till målet. Stäng av mig, få mig att skratta så där som jag skrattar när jag struntar i allt och inget längre är taggit inuti. Så där bekymmerslöst som bara knark kan göra med mig, när inga tankar längre kan stoppa mig från att leka världens alla lekar. Fyll min kropp och gör mina steg vingliga, gör mina ögonlock tunga och få mig att skaka av klimax när allt blixtrar innanför stängda ögon. Ta mig till den drömlösa sömnen, det tillstånd där jag varken är vaken eller sover men älskar att befinna mig i. Låt mig blunda och skapa egna världar, fantasivärldar där jag producerar och regisserar i drömlikt mjuka tillstånd. 

Ge mig dig för en kväll, bara en enda jävla kväll till. Snälla. 



#1 - - NykterNarkoman:

Gumman, det gör mig så orolig när jag läser dina ord men jag förstår dej. Jag förstår dej så in i helvete och den där känslan smeker mig oxå så otroligt ofta. Det är då vi måste stå där bakom o ta emot. Hjärtat, jag tar emot dej oavsett om du bara gungar lite eller faller fullständigt. Jag finns här, dag som natt. VI är starka, tillsammans ❤

#2 - - NykterNarkoman:

Gumman, det gör mig så orolig när jag läser dina ord men jag förstår dej. Jag förstår dej så in i helvete och den där känslan smeker mig oxå så otroligt ofta. Det är då vi måste stå där bakom o ta emot. Hjärtat, jag tar emot dej oavsett om du bara gungar lite eller faller fullständigt. Jag finns här, dag som natt. VI är starka, tillsammans ❤

Svar: Tack, fina fina du. Du gör mig tårögd ❤️
Cecilia Axelsson

#3 - - Mia:

Lite orolig för dig! Hoppas du är ok!

#4 - - Mia:

Lite orolig för dig! Hoppas du är ok!

Svar: Jag är okej ❤️
Cecilia Axelsson

#5 - - Emily:

❤️❤️

Svar: ❤️❤️❤️
Cecilia Axelsson

#6 - - Annika K:

Fina fina du.
Du har klarat ett helt år! Du fixar det här.
Kärleken den sanna kärleken kommer att komma till dig med ❤️ En äkta kärlek! Som inte är förblindad av droger
Ge inte upp! Kom igen!

Svar: Tack, vet ju någonstans att den ”kärlek” jag känner till knark inte är äkta på något sätt. Måste bara känna det också.

❤️❤️❤️
Cecilia Axelsson