Kukig (dålig) helg blir fittig (bra) vecka

(null)


Det finns några saker, eller snarare tecken som, är tydliga på att jag är på väg ner i en downperiod, en kukig helg eller mår lite sämre än vanligt. Det är egentligen saker som jag behöver för att må bra vilket för att det blir en ond cirkel. Börjar må dåligt och slutar upprätthålla rutiner = mår sämre av att inte ha rutiner. Det kan tyckas vara små saker men tillsammans har de alla små roller som behövs för att kunna spela upp det regisserade manus aka mitt liv. När jag märker att jag slutar med något av det borde jag såklart lägga mer energi på att upprätthålla det, men ja... livet är ju inte så svart eller vitt.
  • Jag slutar yoga på morgonen.
  • Slutar dricka vatten till förmån för Coca cola och energidryck. 
  • Hetsäter socker och äter knappt någon ordentlig mat.
  • Lägenheten blir successivt (och rätt snabbt) stökig. 
  • Stannar inte upp för reflektion.
  • Andas ytligt och har svårt att djupandas
  • Sover väldigt mycket 
  • Bryr mig inte om avskavt nagellack eller utväxt hårfärg (kan tyckas ytligt men att är också en viktig sak som är djupare än vad det låter för att jag ska fungera. Hela mitt liv har fina, manikyrerade naglar betytt att jag mår bra. När jag mår bra orkar jag nämligen bry mig om sånt. Det är meditativt att hålla på med och när jag mår dåligt har jag inte ro till det) 
  • Bäddar inte sängen 
  • Ingen kreativitet och inget skapande.
  • Bloggar dåligt.
  • Börjar hänga på dejtingappar.
  • Svarar ännu mindre på DM, kommentarer och mail.

Hur man mår när man äter en kladdkaka om dagen i en vecka för att minska röksuget, inte är ordentlig mat på en hel helg och sen tycker det är bra idé att träna? Inte jättebra, så jag ska hem och göra en fet jävla pastarätt nu. Sen ska jag återupprätta alla de där sakerna jag tappat den här veckan för att iaf få rutiner tills imorn. Det brukar va så här när jag mår dåligt, jag skiter i allt för att all energi går åt att inte skita i precis allting och ta återfall. Sen tröttnar jag på att livet innehåller ingenting, lägenheten är ett bombnedslag och att jag inte tar hand om mig. Så vänder det, jag brukar känna när vändningen är på väg genom att jag vill ta tag i ovanstående saker igen. 

Jag behöver rutiner och struktur för att må bra, något 20-åriga Cecilia hoppades att 30-åriga aldrig skulle säga för 20-åriga Cecilias största mardröm är 30-åriga Cecilias enda önskan: ett vanligt jävla liv. Ville egentligen bara kika in och säga att det har varit en kukig (skitdålig) helg men att det håller på att vända till en fittig (bra) vecka. Någonstans har jag förstått att det har varit på gång, det har varit lite svajigt en månad eller två. Först all ångest inför 30-års 1-åriga midsommarhelgen och sen när det släppte någon annan form av ångest som jag inte kunnat identifiera. 

Det som hänt nu är ju att dejtar varit strul med sommar-arbetsträningen. Det blev ju inte bättre av att jag skulle få info i fredags innan alla gick på semester men inte fick någon info och därför inte vetat hur det ska bli. Dessutom har jag varit lite velig till om jag kanske behöver va ledig en månad med enda rutinen hämta medicin i Mjölby, gå till gymmet och sen semester typ.

Positivt med ledig månad:
  • Återhämtning, sen jag började arbetsträna i mars (då 20%) samt varje gång jag ökat i tid (40%) har det kommit bakslag. Jag tror inte det är normalt att sova 2-3h efter ett jobbpass på 4h.
  • Jag har knappt orkat med någon socialisering, inte orkar lägga tid på saker jag behöver för att må bra, främst kreativitet och skapande. 
  • Kanske skulle jag genom att va ledig en månad få ny energi till hösten och kunna öka i tid? Kanske behöver jag en månads vila för att minska hjärntröttheten.
  • Sommar-arbetsträningen har ju varit en form av flykt för att jag rädds vad en månads ledighet gör med mig, någon gång måste jag ju lära mig att kunna vara ledig utan att det blir en meningslös slentrian-vardag? Jag vill ju kunna vara ledig utan att det är jobbigt.
Dåligt med ledig månad:
  • En månad är väldigt mycket tid när man är ständigt rastlös.
  • Jag mår bättre de dagar jag jobbar.
  • Får inte så mycket vardags-socialiserande.
  • Rädd att tappa rutiner. 
  • Mår sämre pga inte gör något värdefullt.
  • För tidigt i min drogfrihet då jag innan mars inte jobbat på 1,5år. 
Så jag gick till enheten som har hand om mig imorse och ville ha svar, ingen av min ordinarie personal jobbar som sagt pga semester men finns ju sommarpersonal som tur är. Vi pratade fram och tillbaka, när jag kom dit var jag inställd på att ta till plan B: Åka till Mjölby, hämta medicin och gå till gymmet. När jag gick därifrån var vi överens om att ge det en ny chans. Det har felat lite i kommunikationen mellan de som bestämmer över mig och äre något jag har svårt att hantera är det just sånt, när jag tappar kontroll och det läggs i någon annans händer. Plus när jag blir lovad att bli informerad och sen inte blir informerad, det är det värsta. Är typ alltid samma sak när människor lovar mig saker de inte kan hålla. Lova inte i första taget dåååå?!?!?!?

Så nu ska jag dit imorn igen, de flesta frågetecknens är utredda och ja.. det känns fittigt (bra) igen. Jag har svårt att hantera strul, det är väl det. Jag är väldigt lösningsfokuserad, ser sällan problemen utan tycker det mesta går att lösa snabbt och smidigt. Sen glömmer jag bort att alla inte har lika lätt att se ur större perspektiv och ja.. jag vill inte gå in på massa detaljer. Det har varit strul och nu hoppas jag det är på väg att ordna upp sig. Vi får se imorn.

Nu ska jag åka hem och göra den där feta pastarätten, känner mig typ socker-abstinent? Kan man göra det? Typ att massa gift måste ur kroppen? Rökte ju nästan ett paket cigg i fredags men konstigt nog har inte  suget blivit värre, jag har haft sjukt ont i halsen (hejdå nya flimmerhår) men typ äcklats av rökning så de här 2,5 dagarna har varit mycket lättare än de första 2,5 dagarna för en vecka sen. Så det är väl socker, tobak och svulten kropp som inte fått någon bra mat som behöver giftas av. Tror dessutom det inte är bra att sluta röka när en har uppbränd hjärna. Det tar så mycket energi och viljestyrka att hjärnan inte orkar annat än bara sluta röka. 

Nej, måste tackat i det jag rabblade upp i början. Viktigt att sånt funkar för att ha bra förutsättningar i livet. Oj så checkt och Kay Pollack:it det lät. Puss på er! 




#1 - - -:

Fantastisk blogg! :)

Svar: 😘❤️
Cecilia Axelsson

#2 - - Julia:

Riktigt bra blogg❤

Svar: 😘❤️
Cecilia Axelsson