Att vara rädd att bli utnyttjad pga sin destruktiva relation till sex


(null)

Ibland skriver det snubbar till mig på Instagram som inte skickar dickpicks eller rent obscena förslag på sexuella aktiviteter, utan helt sonika bara försöker ragga.

Jag är inte helt bekväm med det av lite olika anledningar och efter veckans funderande har jag kommit fram till att jag nog inte vill dejta någon som läser min blogg eller följer mig på Instagram. Först och främst är det pga att jag skriver och pratar en del om sex, inte så mycket som jag egentligen skulle vilja göra pga viktigt att belysa problematiseringen kring det som många missbrukande kvinnor dras med. Så fort jag skriver om hur jag använder sex som andra-hands-val när jag inte kan fly in i droger, att jag har en väldigt destruktiv relation till att ligga eller problematiserar kring hur jag gång på gång dras till att ligga med dåliga män, så skriver någon annan man på DM på Instagram eller skickar ett mail.
(null)

  
Det är som att de missar den lilla delen att jag problematiserar kring det och de ser användningen av ordet sex som en legitimerad anledning att ragga på mig. Det är svårt att snacka sex utan att det blir sexuellt laddat från det manliga könet eller ja, mestadels heterosexuella kukbärare. Ända sedan pappa dog har jag använt sex fel, i princip samma sekund som han drog sitt sista andetag dumpade jag helylle-pojkvännen som tog min oskuld (gillar egentligen inte ordet oskuld) och drogs till äldre, festande killar. Inte riktigt samma sekund men ni fattar hur jag menar. Utöver mina tre ordentliga pojkvänner (som jag ändå hade 1,5 + 7 + 2,5år) har jag nästan uteslutande tröttnat efter tre månader. Och som jag skrev i veckan, börjat och slutat typ varje relation med att ha legat med någon av hans närmsta vänner innan.


Skev, skev, skev relation till sex. Jag har använt det för att få bekräftelse, uppmärksamhet, värderat mig efter min knullbarhet och varit väldigt liberal när det gäller sex pga uppfostrad i ett patriarkat som lärt mig att killar gillar sexliberala (men ändå oskuldsfulla) tjejer. Det blev ju inte bättre när jag började sälja droger, där kunde jag spela på att vara sexuell kvinnlig drogförsäljare. Jag minns fortfarande första gången Simon såg mig börja prata drogaffärer med en annan snubbe, efteråt sa han att det var som om jag blev en annan människa. Och det blev jag ju pga gick in i min roll, att vara kvinna och sälja droger innebar att jag först och främst var tvungen att bevisa att jag kunde det. Män lyssnar inte på kvinnor förrän kvinnor överbevisat sin kunskap oavsett sammanhang och män lyssnar bättre på en kvinna som kollar länge i ögonen, skrattar åt hans skämt, lägger en hand på hans arm när en pratar etc. Jag kunde helt enkelt spela på min sexualitet för att få dem att lyssna för att sen kunna göra affärer. 

(null)

När jag slutade sälja droger slutade jag också bli respekterad pga att nu behövde männen ingenting från mig, det var i samma veva som jag såg som sjukast ut i mitt missbruk och kände på flera sätt att jag förlorade mitt värde som kvinna genom att inte längre vara lika normativt snygg. Helt plötsligt var jag bara värd någonting om jag var knullbar, tidigare var jag värd någonting pga att jag hade droger att sälja. 

Först när jag blev drogfri och singel började jag förstå dels hur komplext min egen sexuallitet var men också insåg jag hur majoriteten av männen jag kände inte alls bara ville vara vänner. En efter en visade sig manliga vänner sina rätta sidor och intuitioner. Män jag trott varit mina vänner i många år började göra sexuella anspelningar och jag som haft majoriteten manliga vänner kände mig rätt jävla värdelös som människa när så många nu var ute efter att ligga. Efter att ha majoriteten manliga vänner har jag typ inga kvar pga kan räkna på mindre än en hand vilka som inte kommit med sexuella förslag sen jag blev singel. Och jag tillhör inte den gruppen människor som kan vara vän med någon som är attraherad av mig, för att jag ska kunna vara vän måste det vara helt asexuellt. 

Så, jag är rädd att bli utnyttjad genom att träffa någon som haft tillgång till mina innersta tankar om sex. Helt enkelt för att de inte verkar förstå problematiseringen kring det utan ser mig som en tjej som gillar sex. Punkt. Missförstå mig rätt nu, men när det under ett års tid kommit fram att majoriteten manliga vänner och bekanta velat ligga med mig och män ömkande tar upp sina egna s.k sexmissbruk (som om vi skulle mötas i en form av gemenskap i att använda sex fel genom att ligga) så fort jag berör ämnet, blir jag till slut väldigt cynisk. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att ha en destruktiv relation till sex efter att ha levt i missbruk, majoriteten av oss missbrukare har nog känt av det och många kvinnor med mig har råkat ut för olika former av övergrepp i missbruket. Jag tror många av mina preferenser i sängen är en konsekvens av vad jag varit med om. Rekommenderar senaste avsnittet av Psykologipodden där de berör en del om vissa saker i sängen är fel med tanke på ex. maktordning 👇.

(null)


Sen känner jag mig väldigt blottad, i mitt huvud är det typ 25 pers som följer mig på Instagram och typ lika många här inne. I skrivande stund är det ju drygt 900 följare på Instagram och cirkus 3000 unika bloggläsare i veckan, men det är det som sagt inte i mitt huvud. I mitt huvud är det typ ni som kommenterar med namn ofta hehe. Jag behöver antagligen ta mig en liten funderare på det här med gränssättning online, jag älskar ju att vara transperant och öppen. På nätet kan jag fly in i  den värld jag skapat mer er när jag inte längre orkar med den verkliga. När jag inte orkar vårda fysiska relationer pga hjärntröttheten kan jag få råd från alla kloka kvinnor jag lärt känna online. Jag gillar att vara öppen, känner att det är värt att visa både fram- och baksidor med att bli drogfri och känner att jag ändå gör något bra när någon känner sig hjälpt. Men jag är inte ett dugg bekväm med att någon vet allt det om mig på en första dejt när jag vet noll om honom. 

Jag har ju dejtat lite senaste året men alla utom en av de "normala" Svenssons-killarna har tyckt att mitt bagage är spännande och just nu klarar jag inte av att ens samtala med människor som ser det så utan att förstå tragedin. Det finns inga människor i grupper som är så trasiga och förstörda som kriminella och missbrukande människor. Sen finns det de som vill bräcka mig genom att hävda att de också suttit inne när de suttit en natt i fyllecell eller också knarkat en del när de boffade bensin som 15-åring och därför förståååår mitt tio år långa opiatberoende. Och det orkar jag inte heller. Saker jag skriver om här eller på Instagram är ingenting jag skulle ta upp på en första dejt, inte för att jag på något sätt vill dölja utan för att det är för intimt för random män att veta. 

(null)


Ni som har varit med ett tag vet att jag dealat med frågan om när jag ska berätta om min historia för nya människor (nya män mer specifikt) och även om jag ännu inte kommit fram till svaret än skulle det kännas obekvämt om någon på en första dejt visste så mycket om mig. Förstår ni hur jag menar? Känns som om jag senaste tiden fått kämpa lite mer med skrivandet, som om jag inte riktigt kan sätta ord på hur jag menar utan att det flummigt,  osammanhängande och utan egentlig röd tråd. 

Jag är väl medveten om att det här kan va ett sätt för mig att "slippa" dejta vanliga killar. Vanliga killar är lika okänd mark som kvinnliga vänskapsrelationer vilket gör att jag inte kan den världen. Män som är som mig vet jag hur jag ska bete mig kring, det är som om jag går in i min roll och vet vem jag är. Jag har självförtroende, kan slappna av och njuta av nuet. Det finns ju såklart också en annan förståelse bland de männen, vi är lika trasiga liksom. Första gången jag hade sex med en vanlig snubbe som drogfri var jag exakt som när jag var oskuld, har aldrig varit så fnittrande nervös hehe. Sen visade det sig att han rökte cannabis ibland och då var det som om jag blev jag direkt igen. Skevt. 
#1 - - Madde:

Det låter jätteklokt av dig att inte dejta än med din nuvarande situation, så som ditt liv är nu, där du faktiskt får möta och lära känna dig själv för första gången i livet. Som att du fått andrum i ditt liv. Jag själv går igenom liknande, har haft beroende i snart 10 års tid (7) och varit drogfri i 8 månader. Sexmissbruk, trasiga relationer, ja allt.. Kan verkligen relatera. Och det är första gången jag möter mig själv med och tycker om mig själv och värderar mig själv. Jag inser att jag har så många val och möjligheter i livet, det har jag aldrig trott innan. Det har du med. <3 Känner också igen att typ alla mina kill-kompisar stötte mycket på mig så nu har jag inte många kvar och det är så skönt. För jag vill respekteras som mig själv som person och inte att folk försöker kladda med mig stup i kvarten. Dem ska ha respekt. Och nu tar jag denhär tiden, så mycket som behövs, till att ta hand om mig själv ordentligt, så att jag kan må bra och ha ett bra liv. För det förtjänar jag, och det förtjänar du också. Försöker också intressera mig för killar som inte är bad-boys på senare tid, jag vill vara med en good guy i framtiden när jag är redo. Så jag vill säga att jag tror på dig och vi går igenom många liknande saker, och vi båda kommer att fixa det. Jag har också lämnat ett helt liv bakom mig (verkligen allt. Flyttat, bytt nummer osv). Och du är otroligt stark som har orkat göra alla dessa förändringar. Nu är det tid för dig att ro om dig själv. <3

Och det är en bra ide som du skrev, att tänka på gränser. Har själv haft väldigt svårt med det och det börjar bli bättre nu, ju mer jag stramar åt dem. Var orolig att jag skulle bli helt kall och känslolös typ om jag började stänga lite gränser runt omkring mig men då sa min brorsa att "Madde, du kan ju alltid öppna upp dina gränser senare när du är redo och det känns rätt för dig, med dem du verkligen litar på. Det är bara dem som ska vara innanför dina gränser, så mycket som du vill. Resten kan du skita i. Du vet inte allt om alla, dem behöver inte veta allt om dig heller". Osv. Gå från en sjukt extrovert person till att nu embracea min mer introverta sida. Så jag ger dig samma förslag som han gett mig: Att du sitter ner och skriver (för det är din grej) vad du är ok med att dela med dig av och inte t.ex med nått mysfika i lugn och ro.¨Så manifisteras det och resten kommer av sig själv med tiden, för då har du gjort dina egna riktlinjer som känns bra för dig och är anpassat efter dig.

Tack för att du varit så modig och delat din resa. Jag vet att jag och många fler skulle förstå till 100% om du skulle vilja vara mer privat.
Allt ska ske på dina villkor, som du skapar. :)

Bra regel att leva efter. Prata tex också med beroende om gränssättning, det har jag pratat mycket om och det har hjälp mig.

Stor kram <3

#2 - - Madde:

Fokusera på dig och några få nära och att bygga din självkänsla.

#3 - - Ellie :

Det ska nog till både tid och lite träning på att dejta normala snälla men ändå öppensinnade män (jag har hört talas om att de finns). Jag tänker att när man dejtat kanske 20 sådana så kanske ens referenslista uppdateras lite iom det nya sortimentet och erfarenheterna från den nya typen män och att man då automatiskt skapar nya ideal och lär sig sålla även bland bra män (alltså tex gör fler underkategorier i begreppet "bra") och därmed kam bygga om och upp föreställningarna kring vad man letar efter. Träning ger färdighet! Det viktigaste är väl att du bestämmer dig för att bara slösa tid på "bra" män så att det blir rätt i urvalsgruppen och hjärnan kan programmeras om. Bra idé va? Se det som ett projekt. 😃