Fem bilder från min telefon



(null)
Jag skrattar ofta rakt ut, högt och länge när jag är ensam hemma, nästan mer än med folk. Trodde jag va ensam om det fram till för ett par veckor sen när jag hittade en syster i ensam-skrattandet. Gjorde det senast idag när jag upptäckte en dildo som heter Gösta, jag blir ju inte tänd av dildos som heter Mega-big-super-baota-yeah-pornodicks heller, men att kalla den Gösta känns som att dra det lite väl långt? 


(null)
Den här små-fnittrade jag bara när jag såg, kändes inte passande att skratta högt och peka likt mobbaren i Simpsons, mitt i en mataffär med söndergråtna ögon pga fulgråtandet en timme tidigare. Vad gör man då för att få bekräftelse för ens exeptionella humor? En lägger ut det på inastory såklart (Sedvanlig smygreklam 👉 Prisonbeauty).  Färsost är iaf omotiverat roligt! 



(null)
Kommer antagligen inte ha kvar den här telefonen när jag blivit pensionär och då skrattar säkert ungdomen åt något så gammalmodigt som moln-tjänster. Försöker därför printa in bilden i huvudet så att jag aldrig glömmer dess existens, går sådär iom att detta är andra gången jag ser bilden sen jag la upp den på Instastory i helgen. Bilden är från Talang och representerar hur jag vill se ut som pensionär med matchande peruk och kläder. Mycket möjligt att jag gör revolt och röker cannabis då också. 



(null)
Så klockren (och sann) bild haha 😂! 



(null)
Sista bilden får bli en av kavalkaderna av bilder jag fotograferat (alltså tagit kort på kort) på mig och Jonas genom åren. Det här var 2004, vi hade precis blivit bästisar och jag försökte få mina tunna, blonda ögon rum att synas, hade inte lärt mig sminka ögon och använde fortfarande kajal på vattenlinjen.

Sådär, fem binder från min mobil hälsar denna sjuka, arma kvinna. Soc betalade iaf ut pengar till mig idag så jag slipper bli vräkt och tydligen är möte-med-sex-instanser-mötet inställt på fredag pga... *trumvirvel* sjukdom. Suprise! (Not).


DIY - Personliga presenter

Tanken var att jag skulle orka göra något idag men måendet är normalt typ tio minuter var fjärde timme, drygt en halvtimme efter iprenen börjat fungera. Annars är det sängläge 3h och 50 minuter. Att ligga inne när solen skiner är ingen favoritsysselsättning, det som däremot är en favoritsysselsättning är att hänga på Pinterest. Just nu är det personliga presenter jag letar inspiration till, Jonas kommer nämligen få ett presentkort av mig i 30-års present, med mestadels hemmagjorda presenter. Ett bra tips om man, som jag, inte är stenrik direkt. Det är ju dessutom roligare att få presenter gjorda av kärlek och som det lagts ner en hel del tid på, ska vi se vad jag hittat hittills?


(null)
Jag har skapat en chatgrupp på Facebook med alla som är inbjudna till Jonas 30-års fest på lördag, däri har jag bett alla skriva ett par personligs hälsningar till Jonas. Tänker skriva ner varje hälsning, hälsning från mig och bra pepp-ordspråk på små lappar och lägga i en fin burk. 



(null)
Jonas favorit-drink är White Russian, att göra sådana här kit med allt en behöver till en drink är ju hur gulligt som helst. Allt som är i miniformat är ju gulligt.



(null)
Att göra drinkkit i större format är ju också en rolig present, nu är ju inte jag den som uppmanar alkohol överdrivet mycket men det betyder ju inte att inte mina vänner förtär den där djävuelns dryck. Här är allt en behöver till moijto. 



(null)

Det är inte jättelängensen jag gjorde egna Carolina Gynning-ljus (Länk 👉 HÄR) med hjälp av servetter, nästa steg är att göra ljus med mig och Jonas på. Tekniken är densamma, man skriver ut bilden på en servett. Ni ska få se!

Ni kommer såklart få se allt jag gör, jag har ju som sagt bett Jonas att inte gå in här och tjuvkika. Nu ska jag gå till affären och köpa godis, innan effekten från iprenen dalar igen. Att äta godis när man är sjuk är ju sen gammalt. 

En vanlig jävla onsdag


(null)


Onsdag och solen fortsätter lysa, de enda som är missnöjda med det är väl mina fönster som visar sig ur sina fulaste skepnader aka behöver putsas.
 
Det som hände igår får stanna där, har jag bestämt mig för. Jag gick ut och gick med arg musik i öronen i -14 och snålblåst, ringde mamma för att få vara ett barn en stund, messde med bästisar och skrev till er. Rullade ut yogamattan och gjorde några solhälsningar, krigaren och avslutade med yin-yoga inklusive meditation. Slutligen satte jag mig vid köksbordet som just nu agerar pysselbord, satte på Eminem och pysslade. Både i fängelset och i mina behandlingsprogram på frivården har jag fått skriva ner verktyg att använda när det blir såhär. 

Det är nog mitt bästa tips till alla som har ett drogsug att bråka med, ångest som lätt tar över varenda cell i kroppen, lider av självskadebeteende, ätstörning eller vilken form av missbruk du nu kämpar emot: Skriv ner vilka verktyg som fungerar för dig, vad du kan göra när du behöver lägga tankarna på annat för att inte falla tillbaka i destruktiva mönster. 

(null)


För mig är det de där 👆, mina livräddare. På listan över verktyg står också bakning, städa, sortera någon osorterad garderob, stryka kläder, lyssna på poddar, måla mandala och laga mat. För mig är det tydligt att kreativa saker och få skapa tillsammans med motion det som fungerar bäst.  De må ta ett par timmar längre än att svälja ett piller och vänta en kvart, tjugo minuter på effekt. Men de är ju bra mycket hälsosammare, mindre destruktiva och på sikt den enda hållbara lösningen.

(null)
Hittade en bild från nyår 2010/2011, var i Tyskland på White Sensationen och såg Swedsih House Mafia. Gissar att det här är i slutet av natten med tanke på att jag ser rätt trött ut hehe. 
 
Mia Törnblom har sagt något klokt, kommer inte ihåg ordagrant men kontentan är att man lika gärna kan se fram emot saker för det enda som sker är att man är glad i onödan, och det finns ju ingen glädje som är i onödan. Sen kan ju besvikelse bli en väldigt intensiv känsla, jag vill inte vara cynisk och tro att allt alltid skiter sig. Då är jag nog hellre glad i "onödan". Tror jag. Vet inte, måste nog analysera sönder det lite mer innan jag bestämmer mig. Har ju varit glad för Agenda i nio dagar och ledsen i fyra timmar, så den där glädjen i onödan vinner ju mrf 212 timmar.

Bästis-Jonas och jag 2007, ett halvår innan jag för första gången testade det som skulle komma att förstöra hela min dag.

 
Uppdateringen här inne kommer med största sannolikhet fortsätta suga, det är svårt att tänka när huvudet känns som om det tillhör en 80-årig boxare. Har dessutom en massa grejor jag behöver göra inför den där 30-års presenten, har nu bett bästisen att inte gå in hit under veckan så jag kan visa er lite DIY personliga presenter. Tar lite för mycket kraft att både pyssla present och komma på saker att blogga om. Skulle behöva åka in till Linköping för att fullända presenten men vi får se om jag mår bättre i slutet av veckan, för att ta mig till storstaden nu känns som en mindre Antarktis-expidition. Ingen arbetsträning idag med andra ord, ska dit på fredag innan mötet med alla instanser, för introduktion. Jag hoppas verkligen de här tankestormarna kommer lägga sig när jag kommer igång med sysselsättning.
 
Jamen, det var nog allt för nu!

P.S Ett öppet meddelande till den "anonyma" Mjölbybo som lämnade en mindre snäll kommentar igår: Jag rååååkade radera den, eller låt oss vara ärliga. Du är den första som genomskådat det här med arbetsträning, klart jag såg till att vara sjuk för att slippa den. Hånglade med en snubbe med influensa i helgen för att tajma lagom till den här veckan. (Snälla, berätta inte det för någon!) Jag har ju ljugit här inne hela tiden och låtsas att jag ser fram emot den, låtsas att jag tror arbetsträning kommer lösa mina tanke-kaos-problem och ge en mer värdefull vardag när jag egentligen bara är lat och vill va hemma hela dagarna. Att du dessutom genomskådat att min ekonomi skulle se mycket bättre ut om jag inte la 139kr på Glossybox varje månad gjorde att jag tryckte på radera fortare än jag hann säga genomskådad. Så jag "råkade" radera för att fler inte ska se igenom min låtsas-vilja att jobba samt att andra inte ska inse att mina ekonomiska problem händer på att jag unnar mig en sak i månad: en glossybox-prenumeration. Men det där om att jag får lika mycket pengar av att gå hemma som att jobba visste jag inte, tack för infon! 

Eller, jag inser nu att det säger mer om dig än om mig. Som vanligt med kommentarer om andra människor, med andra ord. Genom sig själv känner man andra bäst, eller hur är det man säger? 😘)