Mina nio mest gillade bilder på Instagram

Nu när året börjar lida mot sitt slut kommer massa rolig statistik, bland annan vilka ens nio mest gillade instageambilder är. Mitt Instagramkonto var ju i princip nytt när det här året startade och hade ett par hundra instavänner som nu växt sig till hela 1400. Jag glömmer ofta det när jag skojar på instastory hehe. En kan ju tycka vad en vill om Instagrams algoritmer som gör att ens inlägg inte syns för alla, men jag postade iaf 307 bilder under året och fick sammanlagt 15700 likes (galet?).
Ska vi kika på de nio mest gillade? 

På nioende plats kom den här godingen från i onsdags, bilden har ingenting med texten att göra men varje gång jag spiller puder när jag sminkar mig (alltså varje gång jag sminkar mig typ) tänker jag den här tanken. Texten däremot handlade om att Corren skulle komma och jag tiggde lyckönskningar.


Tydligen är det mediagrejor som lockar flest gillningar? På åttonde plats hamnar nämligen jag själv med för stora ögonbryn när åkte jag till Stockholm för att spela in ett avsnitt med Ångestpodden den sjätte november. Avsnittet kommer släppas den 7/2 då serien Vi måste prata om droger! har ett uppehåll nu efter de tre första avsnitten. 


Det är väl egentligen inte så lustigt att nyare bilder har mer gillningar iom att fler följer mig nu. Men på julafton smäller det och för er som inte har Instagram kommer jag posta en länk där ni (ska!) kunna se liven ändå,


På sjätteplats och framåt kommer fira-bilder. Midsommarhelgen var som bekant ångestfyllt inför och jag postade en bild på senast jag knarkade, vilket var midsommar 2017. Den helgen slutade i kaos och besked från min beroendeläkare att mina chanser att vara kvar i LARO med medicin började ta slut med tanke på vårens alla återfall. 


Elva månaders drogfrihet är ju också stort och då skrev jag såhär: Det tydligaste har ju varit hur jag var så säker på att jag knarkat bort förmågan att känna lycka, att knarket & Simon tagit mitt skratt och att hjärnan blivit så uppfuckad att den varit ut räddning. Nog är hjärnan uppfuckad och fungerar inte i närheten som förr men under de är elva månader har enorma förbättringar skett och jag förväntar mig att hjärnan kommer fortsätta tillfriskna. Första gången det pirrade i magen av ren glädje var i augusti, två månader in i drogfriheten, och jag skrev till min övervakare och frågade om det var möjligt att må så bra eller om mina känslor var falska. "Är det så du känner är det äkta" svarade hon trots att hon var på semester och jag log mot varenda mötande människa den dagen.


Hur mycket ångest jag än hade inför midsommarhelgen som även innehöll 30 årsdag och 1 år-som-drogfri-dag blev den bättre än jag någonsin vågat drömma om. Jag tror inte det spelar någon roll hur många år jag är drogfri, det första året kommer alltid vara som mest speciellt. På tisdag är det 1,5år och jämför jag det tredje halvåret med det första går det helt enkelt inte att jämföra. Första året var ett världskrig med alla länder, nu är det mer inbördeskrig i något litet land. Det blir med andra ord så jävla mycket lättare. 


På andra plats kommer den här bilden från 5 november och jag skrev så här: Idag är jag kan-inte-sluta-le-glad. Bilden är ganska exakt fyra år gammal och även om jag fortfarande var underviktig (ni ser ju hur stort huvudet är i relation till kroppen) höll jag på att ta tag i mitt yttre och jag hade äntligen insett att jag var rätt djupt nere på botten och kräla. Minst sagt. Men det är inte därför jag är euforiskt lycklig idsg, utan att det är fyra år sedan jag blev ihop med Simon efter en sensommar och höst fylld med sjuka mängder droger. Idag firar jag alltså att vi INTE firar fyra år ihop. För att fira att man inte längre har årsdag med en våldsam snubbe, är om något värt att firas.


På första plats hamnar bilden där jag offentligt tog ställning för den kvinnomisshandlare som intervjuat mig i sin podd, ett avsnitt jag sen bad honom ta bort då jag såg hans rätta färger och framförallt stod upp för såväl hans som alla offer för mäns våld mot kvinnor. Jag bloggade såklart om det också, HÄR skrev jag först varför jag bad honom ta bort mitt avsnitt när jag fick veta hans femton år av kvinnomisshandel, förstod vad magkänslan försökte berätta och att jag inte ville främja en kvinnomisshandlare. HÄR skrev jag ett par månader senare om hur han stod i Nyhetsmorgon och inte kunde lova att han aldrig mer skulle slå en kvinna, samarbetade med föreningen NOVA som jobbar med våldsutsatta kvinnor och gick ut med hur han fortfarande behandlade sina offer. 

Så, det var de mest gillade bilderna under 2018. Spännande att se vilka de är om ett år?