Varför det är tyst i bloggen

Hej vänner.

Det har hänt lite grejor som gjort att det är tyst här inne, egentligen inget allvarligare än att jag fått en räkning på 9000kr för tänderna krig framtänderna som Simon pajjade. Mel tillräckligt allvarligt för att jag ska få smått panik. Och arg på honom som slipper betala. Sjukvården betalar närmare 100.000 för att det startade med att jag slog ut framtänderna via epilepsi-anfallet, men utöver att han tryckte sönder tandrötterna skadades andra tänder som sjukvården inte betalar. Vill skicka faktura-fan till honom. Men samtidigt har jag världens bästa insta-vänner som hjälper mig. 

Nu är jag på väg till mamma för nyårsfirande och Bingolotto, ett helt perfekt firande och förhoppningsvis ger det tid att prata mer med er ikväll då jag sover över där. 

Om vi inte hörs senare så gott nytt år ❤️

Årets sista veckans lista

Godmorgon!
Tänk att årets sista vecka alldeles strax är klar? Ledigheten jag inte sett fram emot är här och jag tycker inte längre den känns så jättejobbig, villhöver spendera alldeles för många timmar i sängen och har en lång lista med saker jag vill blogga om men som jag inte har orkat. Att skriva det här med saker jag vill fylla upp min ledighet med hjälpte verkligen för att göra den mindrea taggig. Det minimerade förväntansångesten liksom.
 
Men först och främs tänkte jag göra en sista veckans lista.
 
 
(null)
Veckans serie: Jag är ju väldigt mycket inne på lätt feelgood inom allt just nu, varesig jag läser, lyssnar eller tittar. Serien Unreal finns med tre säsonger (jag har bara sett en) på c-more och handlar om produktionen bakom en realtyshow, hur producenterna triggas att få deltagarna att gå så långt som möjligt för att göra så bra tv som möjligt. Att allt som verkar vara på riktigt genom rutan egentligen inte är det och så en massa drama runt omkring. Inte en Game of Thrones-produktion direkt men lagom för att slappa framför under ledigheten när en inte orkar tänka så mycket.
 
(null)
Veckans recept: Att hitta billiga och näringsrika recept är svårt tycker jag, jag är ju extremt emot halv- och helfabrikat, vill kunna äta vettiga alternativ även med en stram matbudget liksom. Potionenundertian är ju perfekt för sånt, hon har mycket stay-chep-snack på sin Instagram och igår provade jag hennes recept på grönkålspasta. Kostnad: 9kr per portion. Poäng: Klar 4,5:a av 5 möjliga. Receptert hittar ni HÄR - prova! (Bildcredd: Portionenunderian)
(null)
Veckans facebook-uppdatering: Som ni vet använder jag ju inte min facebook längre, den är inatkiverad sen ett halvår tillbaka men ibland går jag ändå in för att se vad jag uppdaterade om det här datumet för ett gäng år sedan. För två år sedan la jag alltså ut denna uppdatering, ironiskt nog en månad innan jag och Simon separerade på riktigt? Sen levde jag efter den meningen hela 2017, älskar't.
 
 
(null)
Veckans konstigaste: När jag percis skulle gå från kassan i en affär och kassapersonalen säger till den andra kassapersonalen (inför en lång kö): "Jag ska bara gå och bajsa"...
 
 

 
(null)Veckans konstigaste två: När min telefon helt random började ringa från något okänt nummer klockan tio på kvällen. När den lika okända personen sen känngav sig på Instagram  förstod hen inte alls att jag inte uppskattade det jättemycket. Jag fick höra att jag skulle sluta va ett helgon, att hen skulle berätta för alla i Skänninge hur elak jag var som inte ville prata i telefon, jag ifrågasattes varför jag har en öppen blogg när jag sa att jag också har gränser och att dessa måste respekteras. Nej, jag känner inte personen öht. Vet inte ens vem det är.

Helt helt inlägg om rädslan att tappa min medicin.

Nyårslöfte: Bli bättre på att ta bilder som passar inläggen så jag slipper använda random instastory-bild med dålig kvalité.

Godmorgon sista fredagen på detta år! Vad ska ni göra på nyår? Jag ska nog till mamma I think, hade tänkt göra ingenting först för nyår är nog den högtid jag tycker är minst jobbig men ändå mer nice att göra ingenting med mamma. Men jag kanske kör en instalive då också?
 
Igår var jag livrädd nästan hela dagen. Morgonen började på beroendeenheten med det sedvanliga urinprovet jag lämnar varje vecka för att påvisa min drogfrihet och sedan den lika sedvanliga medicinutlämningen av substituionsmedicin från läkemedelsassisterande rehablitering för opiatberoende (LARO) (Årets mening med flest långa ord?) (Ni vet att jag älskar parenteser va.). Bara det att jag denna gång fick medicin för tio dagar framöver iom massa lediga dagar, skulle jag tappa det skulle det klassas som ovarsamhet och jag skulle inte få någon ny. Iom att jag inte är ett dugg sugen på att ligga med sjukaste avtändningen de kommande tio dagarna var jag livrädd för det där tappningsmomentet, jag är trots allt bland top tre klantigaste människorna i norden så ingen skulle egentligen bli förvånad om jag slarvade bort.
 
Gatuvärdet för tio dagars medicin är typ 6500kr vilket ju är två månaders socialbidrag för denna dam så jag skulle ju inte direkt ha råd att köpa egen medicin (som jag såklart inte skulle göra för det är ju olagligt och jag gör ju inget olagligheter längre yadayadayada <- brottsförebyggande lögn för i abstinent tillstånd skulle jag med största sannolikhet göra allt i min makt för att slippa må så sinnessjukt dåligt). Aja, jag var i alla fall livrädd. Och som top tre klantigaste människorna i norden har jag såklart inget lås på mitt skåp i omklädningsrummet just nu för någon gång råkade jag låsa in nyckeln och fick sen klippa upp med orimligt stor bultsax. Så jag bar med mig medicinen, vaktade den med mitt liv och slutade vara livrädd först när jag kom hem och kunde pusta ut när jag la tabletterna i skåpet. Känner att det här definierar min rädsla för avtändning extremt mycket hehe? Bar med mig medicinen i tröjan under jobbtimmarna, tog med tröjan till gymmet när jag skulle träna och mamma föreslog att hon skulle ta ansvaret när vi var på banken för att betala min hyra (nej, jag har inte fixat nytt leg än) men då var jag ju nästan färdig med uppdraget.
 
Har jag precis skrivit ett helt inlägg om rädslan att tappa min medicin? Tydligen, händer liksom inte så mycket mer i mitt liv just nu. Jobbade tre timmar igår men satt mest och pratade med kollegor. As you know träffar jag inte likasinnade så ofta, eller egentligen typ aldrig i det verkliga livet. Så när en väl gör det och det känns som man känt varann för alltid för att man känner igen sig i varann så mycket så springer prattiden lätt iväg. Vi har stängt i köket och storstädar istället varenda vrå, likaså idag och nästa vecka får jag väl börja baka igen inför öppningen. Saningen är ju att jag skrev upp mig på jobb för att jag inte vågade ha tre veckors sammanhängande ledighet. Litar inte på vad rastlösheten gör med min drogfrihet ännu. Någon gång måste jag ju börja lita på mig själv fullt ut, men antar att det är bättre att ta det säkra före det osäkra.
 
Vi hörs senare!