Ett flummig inlägg med flummiga tankar om en flummig kväll.

(null)


"Äh, det är så fint väder. Jag sitter här en liten stund till innan jag går in och sätter mig framför datorn för att få ner eftermiddagens alla tankar i ord". 
 
Farlig tanke att tänka sen eftermiddag när energin fortfarande är okej men man ändå vet med sig att dippen kommer vid fyra-tiden eller ibland inte förrän vid sex. Det handlar inte om när den kommer utan att den kommer. MEN! Jag har inte varit så trött att jag blundat en endaste gång idag. Amaziiiing! Jamen så kommer ju dippen då och ja... the dipp is here and my energinivå is low. Så det kanske inte blir så välutvecklat, reflekterat eller analyserande som jag först hade tänkt, det häringa inlägget. Hade liksom tänkt skriva om att jag kommit på tre saker som är dåliga med att vara singel. Djupare än så kan det ju sällan vara, menar jag, meningen med livet är ju att hitta någon att dela det med och allt som sker innan (och eventuellt efter) det är bara värdelös tid. Ironi (har lärt mig att det bör understrykas i text för att en del har svårt att tyda det). Jag menar alltså att det inte alls behöver vara meningen med livet och att all tid är värdefull tid, varesig man delar den med någon eller inte. Åtminstone är det så jag vill känna men såklart inte alltid känner. 

Östensson hade jordgubbar för en tis och som den supernyttiga hälsoguru jag är var jag ju tvungen att köpa. Att jag sen doppade dem i vit choklad och kokos tänker jag inte berätta. Bästa som sommarsnacks ändå, nu är de mest anabolastinna och omogna. Typ som Simon.
 
Som när grannen rakt över sätter på grillen och det luktar flintastek rakt över till mig, då tänker jag att det där med grillning blir ju faktiskt inte av när jag är singel. Dels för att jag inte äger någon grill, det känns ju som en bra grej att ha om man vill grilla och dels för att jag inte kan grilla. Hej, jag är tjejen som gått en tre årig utbildning på en av Sveriges främsta restauranglinjer men jag kan inte grilla. Ni vet, uppväxt med och i relationer att det är mannen som "lagar mat hela sommaren" aka grillar medan frun (jag) springer fram och tillbaka med tillbehör, öl och allt annat som hör till. Så nää, jag har liksom aldrig lärt mig att grilla. Jag kan väl rent praktiskt, men inte de små finesserna. Jag vet inte om kol eller gasol är godast men säger kol för att pappa alltid sa det, vet inte om det ska vara briketter eller kol för den delen heller men tror i alla fall att det är två skilda saker. 

På tal om något annat: hur gör jag för att få ut wi-fi till balkongen? Det tar liksom slut 173mm innan balkongdörren.

Ett av mina första minnen på tramadol var när jag och Fredrik grillade, så för mig är den lukten lite kidnappad av drogerna än så länge. Sju år av knarkande sommarkvällar med mycket grllning har liksom den effekten på en beroendesjuk hjärna. Så ja, grillningen är väl en sak som är lite dåligt i och med singellivet men det är ju egentligen inte svårare än att åka till mamma och grilla där. Andra saker jag insett är dåligt med det där med att vara själv är att det finns en punkt mitt på ryggen som jag inte når att smörja in och så att jag inte kan kolla på skräckfilm. Älskar skräckfilm men är ju onaturligt (hehe) rädd för spöken och drömmer mardrömmar deluxe efter att ha sett något som är minsta läskigt. Se på fan, jag fick ner de tre dåliga sakerna ändå. Behöver ju visserligen inte använda hjärnan så mycket när jag skriver, känns ofta som att fingrarna sköter det på egen hand. Styrda av mitt undermedvetna som också det har ett tappande vokabulär. 

(null)

 
Texter som blir av min låga energinivå är ofta väldigt flummiga, så läs detta inlägg med lite trött, seg och chill röst. På tal om röster, Egoina är ytterligare en av de bloggare jag har följt i en evighets-evighet, alla de här bloggarna som jag följt så länge glömmer jag liksom bort att även följa på Instagram. Så för ett par veckor sedan började jag följa Egoina och hör då hur hon i en Instastory pratar skånska. Alltså vilken krock, i mitt huvud pratar hon inte skånska. I mitt huvud pratar hon rikssvenska (aka stockholmska för oss östgötskar) och har gjort de senaste tio åren. I verkligheten? Not so much rikssvenska.
 
Torsdagen är över och om en halvtimme får jag manligt, nattligt sällskap. Inte fy skam efter en sån här varm dag, det är ju några månader sist, och  jag hade massa planer som inte blev av. Skyller på vädergudarna och att jag är typisk svensk som vill ta vara på när solen skiner och när det går att gå ut och gå utan varesig jacka eller tröja. Ja, nu är ju jag visserligen varmblodad sedan jag började medicineringen och mötte en och annan med vinterjacka men så fel kan det väl inte ha varit på mig att vinterjacka var behövligt? När jag satt på balkongen (eftermiddag- och kvällssol, hur bra är det inte?) visade det 19 grader och senast jag kollade behöver man inte dunjacka då... Så tänker att det var de som hade lite dålig koll på hur varmt det skulle bli och jag kunde njuta av att låta allt hänga fritt. Utom boobisarna då, går inte att gå ut och gå med dem hängande fritt för det känns som de hoppar från tårna till huvudet vid varje steg. Spelar tydligen ingen roll att det inte är stora fettklumpar, de guppar i takt med gången ändå. 

(null)

 
Och om vi ska sväva vidare från gående kan vi hoppa till morgonens inlägg, det där om att ha koll på sitt liv. Jag skrev bl.a Blondinbellska tårtbitar och det är något Isabella Löwengrip får mycket skit över. Att hon så frekvent delar upp alla sina vardagsbestyr i konstanta tårtbitar, inklusive tid med sina barn. Men alltså, måste det vara fel? Hon är diagnotiserad med ADHD och jag är diagnotiserad med beroendesjukdomen, två kognitiva funktionsnedsättningar som liknar varandra (Ja, jag lärde mig ju det hos läkaren igår men vi kan väl bara låtsas att jag alltid vetat det?).
 
Och ruinter är ju en viktig del för många för att få en fungerande vardag. För min del känns det som att jag hänger mig fast vid dessa fasta, basala saker för att det är än så länge enda sättet att inte tappa fotfästet och börja sväva iväg i tankarna till droger, sex och snabba pengar. Ni märker ju hur jag svävar mellan ämnen i inlägg som detta, då kan ni ju gissa hur jag kan få olika saker att relatera till varandra i huvudet? Så rutinerna och att ha koll blir en livslina, precis som när jag i början av drogfriheten delade upp dagarna i kvartar som sedan blev timmar som sedan blev före och efter lunch och som fortfarande är före och efter lunch. Skulle jag vara med i Postkodmiljonären skulle jag använda den livslinan på första frågan liksom, för att det är så lätt att det blir fel annars. 

(null)

 
Så när jag satt där på balkongen i solen och tänkte att jag skjuter upp allt tills imorgon, för att jag är just typisk svensk och vill ta vara på sommaren, passade jag på att städa undan. Har ju haft en kruka som genomgått en smärre brand och därmed spruckit. Att plocka upp ett halvårs fimpar var inte det roligaste jag gjort de senaste 29 åren och några månader (orkar inte räkna ut hur många månader jag har levt om jag föddes 23 juni. Har visserligen strax varit drogfri tio månader och blev drogfri 25 juni. Så rent logiskt är jag 29 månader och typ 10 månader. Härligt att min matematikhjärna fortfarande fungerar men inte vokabuläret...) I alla fall, fimpar luktar inte direkt som den rosa DKNY-parfym (drömparfymen till sommaren som jag nog ska försöka spara ihop till) och ser inte överdrivet fräscht ut, vill inte ens tänka på hur det då måste se ut inuti mig?
 
Hade kuken haft ögon kunde jag bett någon snubbe kolla nästa gång. (Världshistoriens sämsta skämt?) Så jag städade undan och nu ser det ut så här, tanken är att jag ska bygga den där lastpallssoffan och lyckas jag haffa fyraåringen och hans pappa för skjuts i helgen ska jag hämta i alla fall tre stycken lastpallar som står hos bästis. Sedan får jag väl se var jag kan hitta resten? Har stått två högar utanför Stadshotellet men jag har varit för feg för att fråga och idag var de borta, jahopppp.. Tanken är i alla fall att jag ska bygga så här på den sidan jag tagit bild på, det är ju typ lika stort bakom mig också. Nu ljög jag, inte lika stort men om bilden är två tredjedelar är biten bakom mig ytterligare en tredjedel. 

(null)

 
Frågan är ju vad jag ska ha för mjukt? Skulle det funka med en vanlig 90-madrass och sy överdrag och köpa billiga kuddar på jysk? För det är ju det där med ekonomin jag måste komma billigt undan med och syning (är syning ens ett ord? Tror inte det..) har aldrig varit min grej så jag vet inte vad man kan göra och inte göra. 
 
Och jag som sa att det inte skulle bli något långt inlägg idag... Det allra värsta är att jag måste gå och färga håret innan det manliga sällskapet kommer och lägger sig i min säng. Jag har skjutit upp det i en evighet nu vilket resulterat i att jag gått med keps. I och med att jag är blond egentligen så blir utväxten väldigt markant och när den krypit upp ett par centimeter ser jag snarare skallig ut alt. väldigt högt hårfäste. Inte jätte snyggt... Också en av sakerna jag skjutit upp hela dagen och naivt trott att jag skulle orka nu på kvällen hehe. Det där med att lura sig själv i missbruket sitter ju uppenbarligen kvar fortfarande, vem annars försöker jag lura att jag faktiskt ska orka göra det?
 
Senaste timmen har jag tänkt att jag ska göra det efter han har kommit. 
Haha.
Tillåt mig skratta.
Återigen, vem försöker jag lura?
Det blir keps imorgon också, har ju mössa på jobbet så där syns ju inget ändå. 

(null)

 
Äh, vi avslutar här va? 
Det ska bli lika varmt imorgon och jag skulle helst av allt yoga vid vattnet när jag slutat jobbet men det innebär att jag måste bära med mig yogamattan och det känns jobbigt. Herregud, jag har så stora problem i livet nu för tiden att de senaste tio åren känns som ett skämt. Tänk att jag tycke det var dödsjobbigt, tur att jag inte visste att jag strax innan de fyllda 30 skulle behöva handskas med beslutsångest över om jag ska ha träningsbyxor eller vanlig byxor samt hurvida jag måste ha keps ytterligare en dag på grund av lathet. 

Vi hörs imorgon, nu ringer snart det nattliga sällskapet på sörren så jag ska avsluta på riktigt nu. 
(Ja, det var alltså hunden jag är hundvakt till några nätter i veckan åt, som jag menade med manligt nattsällskap. Någon annan tur hade jag inte (hälsar saharas öknen mellan mina ben, där fiffi en gång fanns), har på riktigt varit tvungen att sitta på mina händer senaste månaden för att inte ringa till någon som behandlat mig respektlöst. När rastlösheten (och saknaden av närhet) kommer och det inte går att knarka bort kommer ju fortfarande sexsuget. Och jag orkar inte lära känna någon ny för jag är rätt kräsen gällande vem jag vill ligga med och då dyker hans ansikte upp i mitt huvud. Jag är kräsen med att det ska finnas "det" och en sprudlande attraktion men inte att han ska behandla mig respektfullt? Aja, jag har inte ringt honom i alla fall och det är ändå huvudsaken. Vad man sen tänker är ju en helt annan femma, svårare att styra över)
 

"Kan du ligga still så vi åtminstone kan låtsas att du brukar ligga i min säng?"

Nu ringer hans matte på dörren, puss på er!
#1 - - Ida:

Är det det rosa äpplet-parfymen du vill ha?

Svar: Yepp :)

Jag tänker att det jag ska försöka spara ihop till den efter kommande månad + nästa :)
Ceclia Axelsson, Mjölby