Att lämna skitsnack i drogvärlden, trodde jag ja

(null)

Godmorgon mina vänner och alla jag inte känner! 

Kan ni förstå att jag socialiserade mig  i sex timmar igår? I can’t. Visserligen bara med människor jag känner mig bekväm och trygg med men ändå, brukar maxa efter fyra timar sådär. Sen fungerade ju inte hjärnan efter det och som den allt eller inget människan jag är var jag ju tvungen att ta ut mig fysiskt också genom att de går de där 8,82km som räddade livet på mig förra sommaren.

Ni vet ang. min naiva syn på vuxna, ni vet sådär som att jag tror att ni gör allting rätt genom att aldrig äta framför tv:n eller glömmer sex matlådor på jobbet? Well, ni hjälper ju mig att vakna upp ur den psykosen men än finns lite fördomar kvar om hur gemene man över 30 lever. Med anledning av de försonande tyckte jag det va så skönt att lämna de kriminella knarkarkretsarna bakom mig, för ingen värld är fylld med så mycket bullshit, drama och rena lögner som den världen. Möjligtvis högstadieklasser på valfri svensk skola men nä, knappt det tror jag. Jag kommer från en värld där en är bästa vänner och umgås dygnet runt ena dagen för att vara största fiende nästa och i princip vilja döda varann nästa. Bokstavligt talat. 

Favoritpersonen aka 4-åringen visar hur roligt det är att kolla på stenar som kastas i vattnen medan hans pappa leker fotograf.


Att lämna det bakom sig i takt med att jag gick in i drogfriheten och sa upp bekantskapen med majoriteten av dem som är aktiva i sina missbruk trodde jag mig också vinka hejdå till backatabbing, lögner och visklekar värre än sjuåringar. 

De här 288 dagarna som jag inte har knarkat på har varit relativt lugna från den typen av rundgång på "hon sa, han sa, hen sa"-grejor. Någon sur missbrukare har väl ringt i påtänt avsnitt för att tala om för mig hur dålig jag var på att ligga, för det hade minsann hennes dåvarande pojkvän sagt och alla hela världen tyckte att jag var en äcklig hora som trodde mig vara bättre än alla andra. Jag har nog alltid varit rätt bra på att se när människor enbart är ute efter att såra mig så det berörde mig inte så mycket. Annars? Så lugnt och skönt. 

Fram tills igår, så ska väl säga att jag hade 287 dagar drogfri innan det gick upp för mig att det inte bara är missbrukare som hänger fast i högstadiefasonerna. Helt vanliga människor hittar också på saker, newsflash! Jag ska inte dra allt för känner inte att jag vill hälla bränslet på elden. Jag tog reda på källan till skitsnacket, sa vänligt men beatämt ty berörda personer bara aldrig mer behöver prata med mig och blockerade dem som fortsatte skriva novellånga meddelande. Jag träffade en snubbe i vintras, inte mer än två-tre gånger för sen kände jag av att det var flera saker som inte kändes helt rätt i magen så jag avbröt.  Igår hörde hans nya tjej av sig, som han träffade ett par dagar efter mig. Och så var karusellen igång. 


Här någonstans börjar jag få svårt att hålla mig för skratt när Jonas gick in i fotograf-rollspelet

Och jag blev varse om att vanliga människor också lever det där dramafulla livet som jag inte vill involvera mig i. Men det positiva är att både jag och Tommys syrra, som är den enda (drogfria) tjejen som jag snackar någorlunda djupt med. Dessutom har vi liknande erfarenheter med att välja helt del typ av snubbar att involvera oss i, vilket gav gårdagennsikt: att vi kan börja lita på våra magkänslor igen. Det är en jävligt stor feeling med tanke på hur jag har tvivlat på min egen förmåga att känna igen den där typen av snubbar som inte drar sig för att lägga händerna runt min strupe och kalla det att komma emot, kalla mig hora eller försöka manipulera skiten ur mig med sin narcissism. Sedan Robban och jag gjorde slut har inte mindre än tre snubbar på relativt kort gett mig dålig magkänsla. 

Ni vet så där så en ändå tänker Jag kanske överreagerar men jag vill inte träffa honom och det där men:et väger så pass tungt att en tar avstånd? Det har efter varje snubbe visat sig att magkänslan stämt och det där men:et fanns där av en anledning. Det är också den där magkänslan jag tänker basera eftermiddagens inlägg på (hoppas att hjärnan inte är för uppbränd då, ska försöka tänka på att hitta balans på jobbet idag och ta mig tid för raster så jag inte står där en kvart innan jag slutar och undra var energin tog vägen). Jag bad om hjälp på Instagram igår (👉 Prisonbeauty) med vilka signaler andra utsatta kvinnor backar för och sätta ihop ett så-känner-du-igen-narccissistiska-svin-med-eller-utan-sociopat/psykopat-drag inlägg. 

Fika utomhus är nog en av mins topp-tre-vår/sommar favoriter

Ni kvinnor som hinner läsa detta inlägg innan jag skriver det där inlägget får gärna kommentera vilka signaler som ger er dålig magkänsla. Nu är jag strax framme på jobbet, har börjar svettas som en galning igen o h går med uppknäppt jacka när andra går mes tjockjacka. Hoppas inte det är biverkning på medicin som kommer så fort det är över nollan. Ingen svett som luktar och det är ju lugnt iom att jag oftast går runt i träningskläder men inte roligt att bli blöt på andra ställen än fiffi.
Vi hörs senare! 





#1 - - Anonym:

”Du är inte som andra tjejer, du är speciell” ”alla mina ex är galna/sjuka”, åsikter om kläder, smink, kropp, utseende, mat (alltså mina av allt detta), ”tjejer gillar sånt här” när det gäller sex, alltså vad fan ra reda på vad JAG gillar och ogiltigförklara inte vad jag upplever, och så ärligt talat... de brukar ha nån konstig relation med sin mamma också...

Svar: Standard!
Ceclia Axelsson, Mjölby

#2 - - Marianne:

En sak som får mej att backa är FÖR mycket komplimanger, när jag sätts på piedestal, när en man överöser mej med kärleksförklaringar och försöker göra mej beroende av just honom....då vet jag av erfarenhet var det slutar.....

Du har min beundran....

Svar: Samma här, det är inte normalt att lyfta upp någon SÅ högt.

❤️
Ceclia Axelsson, Mjölby

#3 - - Ellie:

Är så sabbad så det är alla killar som gör det.. mer eller mindre. Lättare att räkna upp vilka saker som inte ger mig dålig magkänsla och det är nån genuin mjukhet blandat med lite tillbakadragenhet och blyghet. Sen får man ändå avvakta för att se om det är äkta vara och om lojalitet, vänlighet, förmåga att älska och bry sig om finns där på riktigt. Jag brukar titta på hur folk behandlar djur (tittar länge och många gånger), det brukar säga det mesta. Men överlag har jag svårt för människor. Det fanns en tid jag sket i vilket men det kostade mig nästan livet. Är fortfarande i konsekvensen av det... 10 år senare. Man måste vara försiktig ❤

Svar: Känner likadant, ju fler män jag möter och ju mer som utsagas i tex media om hur vanligt allt med män är, desto mindre sugen blir jag på att “prova massa grodor innan jag hittar min prins”. Just nu känner jag att det bara är sex och närhet som gör att män inte är totalt ointressanta.
Ceclia Axelsson, Mjölby