Att känna igen en manipulativ narcissistisk sociopat eller psykopat - DEL 1

  (null)


 Män, män, män!
Idag ska vi snacka män. Jag älskar det manliga kroppen och jag älskar deras intell... Äh, jag vet inte längre vad det är jag älskar med män men jag älskar och attraheras utav dem varesig jag vill eller inte och älskar att titta på dem, lyssna på dem, va med dem och ligga med någon av dem. De vettiga männen alltså, nu ska vi ju snacka om en annan typ av män. Mina två närmaste vänner sedan femton år tillbaka, tillhör ju det könet och jag har alltid umgåtts med män. Antagligen för att jag levt på den klassiska klyschan att de snackar mindre skit, är rakare, mindre drama och såna grejor.
 
Jag har alltid känt att jag identifierar mig mer med dem men ju mer medveten jag blivit i min drogfrihet, desto mindre känner jag att jag vill vistas kring dem. Många är mansbebisar och andra den otäckare typen. Mycket av min distans är ju på grund av rädsla såklart, min tillit till kukbärare är helt enkelt skadad och det finns inga andra män än de där två närmaste som jag faktiskt vågar lita på. Det är något jag måste jobba på och det bästa av allt är väl insikten jag fick igår tillsammans med en kvinna med liknande erfarenheter: vi börjar känna igenom de där manipulativa, narcissistiska svinen med psykopatiska drag eller renodlade sociopater och psykopater. 

Citat från Simon när jag försökte göra slut från fängelset efter hans lilla runt-incident.

 
Det var så idén till det här inlägget föddes, jag vill få svart på vitt hur vi kan känna igen dem och inte gå i deras fällor. För vi får inte glömma bort att de här männen är experter på det de gör, vi kvinnor får aldrig, aldrig, aldrig klandra oss själva för att vi gått på deras manipulation. Det är inte vi som är svaga, majoriteten av alla drabbade och utsatta kvinnor som jag har pratat med är det oftast de som ses som starka och självständiga och som blir offer. 

Den största missuppfattningen jag har mött är att vi som är drabbade är svaga, bull-fucking-shit, att höra sånt gör mig arg. Herrejävlar vilken styrka det krävs att överleva i ett sådant förhållande, vi offrar omedvetet hela våra liv för dessa män och aldrig för att vi är svaga. Misshandel sker inte på en dag, de trycker inte ner oss första dagen eller slår oss andra. Det sker gradvis och utan att vi märker det är vi fast i deras våld. En vän har levt med flera män som psykiskt misshandlat henne och resonerat som så att han ju inte har slagit henne i alla fall, så hon trodde att hon överregade. Grejen är att för min del sitter den psykiska misshandeln mycket djupare än den fysiska, våldet är jag rädd för men sättet jag krympte på är svårare att bearbeta skiten ur.


Herregud, för ett år sedan kom jag till beroendeenheten och trodde att jag hade fått för mig allt som Simon gjort mot mig. Han hade ju så bra förklaringar på allting, han kom ju liksom bara emot min hals när han tog strypgrepp, det var ju inte meningen? Gången då han drog upp mitt linne och smekte mina bröst mitt under ett bråk med de sjukaste ögon jag sett var ju bara på skoj (Läs mer om det HÄR). Alla gånger han suttit gränsle över mig är det ju för att lugna ner mig som varit psykotisk. 

(null)

Jag ljuger ju dessutom om att han la hela sin tyngd med handen mot min mun. Jag ljuger om hur han tryckte sönder tandrötterna på de två framtänder som skulle växa fast efter ett epilepsianfall (Läs mer om det HÄR). Det som idag gör att jag har löständer och väntar på att sjukvården får betala 60-70,000kr för att jag ska få implantat. Att han gick och runkade på en offentlig toalett med en porrfilm spelandes på telefon, under min första permisson när jag satt utanför i en eskalerande panikångestattack var ju enbart mitt fel som inte ställde upp på sex. Han kunde ju lika gärna vara ihop med en hora om inte jag ville ligga på den där skitiga toaletten i femman-huset i Göteborg (Läs mer om det HÄR). 
 
Jag har alltid varit den där tjejen som aldrig tagit skit, sagt ifrån, haft mycket drama kring mig för att jag har haft svårt att vara tyst, varit självständig, haft bra självförtroende men mindre bra självkänsla, något Simon direkt utnyttjade. Jag märker i mina dagboksanteckningar hur jag successivt börjar förminska mig själv och mina känslor, förstår inte hur Simon kunde stå ut med mig och slutligen vara en osäker kvinna utan egen åsikt och vilja, beroende av att han skulle bekräfta mig istället för att våldsföra sig på mig. 

Simon pikar i sin manipulation ett drygt halvår innan jag lämnar honom

Ovanstående citat är från min dagbok, innan Simon började läsa den och jag blev tvungen att skriva med det i åtanke. Texterna blir liksom mer och mer diktaterade till honom förklädda i en låtsas-privat dagboksanteckning. Han tog helt sonika min mobil om nätterna när jag sov, för att gå igenom vad jag skrivit sen sist. Om jag hade något att dölja i min dagbok betydde ju det att jag inte var ärlig mot honom,Mich inte älskade honom,?så det var självklart att han fick läsa, 
 
Det var ju inget konstigt, i början när vi träffades strulade jag lite med en gemensam vän och även om jag och Simon inte var ihop då så förstörde ju det Simons tilit så pass att han i två år ansåg såg ha rätten att snoka i min telefon. Jag tyckte inte heller det var konstigt för Simon hade ju lärt mig att om man inte var svartsjuk så älskar man inte varandra, i och med att Fredrik var typ nada svartsjuk och säker på vår relation älskade inte han mig. Det förstod ju jag med till slut. Kom ihåg att läsa det jag skriver så som Simon till slut fick mig att känna, tycka och tro, genom flera månaders långa manipulation. Hela mitt liv baserades till slut på hans åsikter och det är väl också därför jag ifrågasätter min självkänsla, den försvann ju helt under de där 2,5 år. 

Precis innan jag ska ställa in mig i fängelset har jag varit ihop med Simon nästan ett år och förstår inte varför jag känner mig så dålig. När jag kom in i fängelset fick jag för första gången på länge, en känsla att vara omtyckt för den JAG är. Drogfria Cecilia, utan påverkan Simon
 
Nu blev det en väldigt lång inledning så jag gör det här inlägget till del 1 i hur man känner igen en manipulativ, narccissist, sociopat, psykopat eller bara en man som med stor risk kommer behandla dig otroligt jävla dåligt. Sedan jag blev drogfri i juni 2017 har jag träffat på ett gäng av den här typ av män, jag har känt något i magen som jag inte har kunnat identifera som sedan sen visat vara rätt. Det har både varit en man som interjuvade mig till podden Vem är jag? som gav mig den dåliga magkänslan, har skrivit HÄR om vad det var som kändes så jävla fel med honom. Nu i efterhand har flera av hans ex och tidigare anhöriga hört av sig till mig, dels tackat för att jag valde att ta avstånd från hans podcast genom att be honom ta bort mitt avsnitt och dels för att bekräfta det som kändes fel i mig. Jag har fått veta saker om honom som gör att jag vill varna varenda kvinna som rör sig i närheten av honom.  
 
Jag har dejtat en kille som var alldeles för på, inte förstod varför jag inte prioriterade honom framför min bästa vän och saker jag lovat att göra till min familj trots att vi bara hade träffats en gång och skrev på alla sociala medier om jag inte svarade på den första. En man som helt enkelt gav mig ett dåligt intryck och som jag i efterhand fått veta våldfört sig på en tidigare partner. Återigen, magkänslan. Det finns flera män som jag har märkt av det här beteendet hos och det gör mig ju glad, inte att det är sådana män utan att jag känner igen dom. Det betyder att jag kan våga lita på mig själv igen och lita på att det magkänslan säger med största sannolikhet stämmer. För jag kan den här typen av män nu och när jag väl bestämmer mig för att börja dejta igen, ska jag ha någon som är den totala motsattsen till dessa. Imorgon får ni del 2 i hur man känner igen de där männen vi inte vill ha med att göra. 

Puss! 
 
 


2 kommentarer publicerat i Våld i nära relationer
Taggar: kvinnomisshandel, manipulera, narcissist, narcissistisk personlighetsstörning, psykopat, sociopat, våldinärarelation
#1 - - Ellie :

❤ viktigt och välskrivet inlägg!

Svar: ❤️
Ceclia Axelsson, Mjölby

#2 - - Ida:

Vad menar du med "Simons lilla runt-incidenten"? Det står under en av bilderna...

Missförstå mig rätt, jag skulle inte vilja vara utan framtänderna och förstår såklart att inte heller du vill vara utan dem, men det ser ändå lite gulligt ut :) mer som en sexåring som tappat mjölktänder än en gammal människa som tappat tändern... Hoppas du förstår hur jag menar 😎💜💙💚🙂

Svar: Hehe, runk-incident skulle det stå 😅

Hehe, tror ingen vill va utan framtänder. I början va det svinjobbigt iom att jag fortfarande identifierade mig med mitt utseende. Nu är det rätt lugnt, rolig grej mest för det syns så jävla väl hehe. Utan smink ser jag ut som en gammal pundare/sån där afrikansk man med stora smycken och inga tänder. Med smink ser jag mer barnslig ut.

Hehe, no worries. Förstår hur du menar 😉😘
Ceclia Axelsson, Mjölby