Den sista tisdagen i oktober.

 
 
 
Så kom den där tisdagen jag inte alls har sett fram emot, den sista i månaden och det var med blandade känslor jag gick ner för de tunga trapporna från Frivården. Med smetad mascara kring ögonen och Melissa Horn i hörlurarna avslutade jag ytterligare en del av mitt liv och stängde en dörr till det förflutna. Som ni vet har frivården betytt enormt mycket för mig och jag kunde inte önska mig en bättre övervakare än henne
jag fick tilldelad, hon har varit med i så många berg-o-dalbanor att jag ofta undrat hur hon hunnit med i mina svängar och framförallt varit en av de mest stöttande under separationen med Simon. Hon var den enda som faktiskt visste om hur han behandlade mig redan under min relation med honom och jag har spenderat många timmar med att dividera fram och tillbaka hur jag skulle lämna honom. Hon träffade mig två
 dagar efter min frisläppning från fängelset och försökte då få mig att förstå att det inte alls syntes att jag var kriminell när jag skulle gå till Ica och köpa mjölk. Det var nämligen mitt störst hjärnmonster direkt efter att jag muckat, som om jag gjorde fängelset till hela min identitet och trodde varenda människa kunde se på mig var jag spenderat det senaste åren. Om man kan älska sin övervakare så har jag definitivt älskat min övervakare!
 
Det positiva med denna sista tisdag i Oktober var i alla fall den Glossybox som väntade i brevlådan när jag kom hem, att prenumerera på fem skönhetsprodukter varje månad var min belöning för den första rena månaden. Jag tror på det där med att belöna och sedan dess har det dykt upp fina boxar fyllda med skönhe
morgon öppna en lucka med någon av Body Shops storsäljare i full siza. Jag kan inte tänka mig bättre decembermorgnar än tända ljus, varm choklad på morfars vis och öppna en skönhets-julkalenderslucka samtidigt som jag tittar på SVT:s julkalender. Två gånger i veckan har jag nämligen rastat en hund under en av mina många promenader för att kunna lägga drygt tolvhundra på den allra bästa julkalendern jag haft - Body Shops.tsprodukter för bara 139:- varje månad och för en skönhetsjunkie som mig passar det alldeles perfekt. När jag firar ett halvår ren, på juldagen bland mörkröda linnedukar hos mamma, har jag redan firat de sex månaderna hela december. Jag har nämligen beställt Body Shops julkalender för att belöna mig för just det och får därför varje 
 
 
Dessutom har jag ätit varm äppelpaj med kall vaniljsås och det är sedan gammalt att alla smulpajer blir extra goda genom att dränka täcket i sirap så det blir så där härligt knäckigt. Jag passade på att luncha med en av de där männen som kommit att betyda mest för mig. Jag lärde känna honom i missbruket och nu är han, liksom jag, i subutexbehandling, Det är så skönt att varje gång vi kramas kunna klappa varandras axlar och påminna oss om hur jäkla bra vi är. Dessutom stötte jag på Fredrik som var på permission från sitt behandlingshem och som jag inte sett sedan februari. Då gick han med böjd rygg och uppfälld luva, undernärd och nojig för att män i västar försökte ta procent på hans försäljning. Nu stod han istället rak i ryggen med finurligt leende och jag kunde stjäla två kramar från en själsfrände innan han skulle med tåget. 
 
 
Jag har fantastiska män i mitt liv, jag har glömt bort det lite och blir otroligt varm enda in i magen av tacksamhet för dom. Imorn kommer vännen som blev min närmaste men som jag ändå ljög för under sju års tid av missbruk och på morgonen ska jag ta en kaffe med en av de två människorna jag alltid sagt mig vilja ha kvar sen missbruket, även han får subutexbehandling idag och är en helt annan man än vad han var när vi lärde känna varandra under ett extacyrus för fyra år sedan och jag åkte hem med Simon för att sälja droger. Det blir en social vecka det här med andra ord, i helgen väntas ytterligare umgänge med ytterligare men of my life. Jag kanske behöver tjejkompisar trots allt, att jag signade upp mig för beroendeenhetens kvinnogrupp idag är möjligtvis ett steg i rätt tjejriktning.
 
Så har vi gjort den här sista tisdagen i oktober också, frivården är numera ett avslutat kapitel och jag känner mig beredd att möta livet på lite mer egna ben än för ett årsen. 
 

Hur bestämmer man sig för att sluta knarka?

Jag fick en kommentar med en fråga om när vändpunkten egentligen kom. Skulle jag säga en specifik händelse så har ni en längre förklaring HÄR, för när jag minns tillbaka är det just den dagen när jag lämnade Fredrik som jag förstod att jag hamnat på helt fel väg i livet. Han hade börjat diskutera väpnade rån på en av Gävles smyckesbutiker och jag hade sedan ett halvår tillbaka börjat röka det fentanyl jag så länge stått emot och lovat mig själv att inte börja med. De sex åren innan det såg jag helt enkelt ingen anledning att sluta och när jag lämnade Fredrik betydde det inte att jag ville sluta sälja droger för det. Jag sa till min egen mamma att jag inte tänkte sitta på "något jävla Svensson-jobb och jobba 9-17 varje dag, för att tjäna samma summa i månaden som jag tjänade på att sälja droger hälften av tiden, några timmar varför dag". 
 
Jag hade kommit så långt i missbruket att jag behövde drogerna för att ens orka gå upp ur sängen, jag hade blivit fysiskt beroende och mådde inte längre magiskt när jag knarkade. Jag överlevde, om än i en väldigt kall värld, men jag levde helt enkelt inte. Den egentligen vändpunkten är nog ändå fängelset, det var då jag blev ren för för första gången på drygt åtta år och fick känna på hur det kändes att vara omtyckt för den jag var ren. Något jag länge betvivlat mig kunna vara och kände mig mest omtyckt för att jag sålde droger, var rolig att knarka tillsammans med eller sedan tonåren haft känslan av att bara vara någons flicvkän. När jag istället tvingades va ren kunde jag också öppna ögonen och få insikt i vilken typ av liv jag levt och var jag faktiskt hamnat - i fängelset av alla ställen. Jag? I fängelset? Det gick liksom inte riktigt ihop och tack vare de behandlingsprogram som frivården erbjöd kunde jag börja ta till mig alla felaktiga val jag gjort och såldes också vakna upp.
 
Det är delvis därför jag vill skriva så mycket om min kriminalitet, för att visa att frivården och kriminalvården inte är så dåliga som de intagna gärna vill påvisa. Givetvis är det väldigt fyrkantigt och de kan vara lite dåliga på att se till den enskilda individen, men de har trots Sveriges allra farligaste människor under sina tak och måste på grund av det ha rutiner som gäller alla. Det är ju också så, att inom de kretsar som jag levt i så SKA man inte tycka om frivård/kriminalvård och jag möter många förvånade blickar när jag berättar för likasinnade vad dessa två instanser betytt för mig. De är ju i princip släkt med polisen och därför på vår fiendesida och på grund av det ska vi inte tycka om dom som personer?
 
Dock upplevde jag det som att det var mer den äldre generationen som hade det synsättet i själva fängelset. En kvinna som aldrig hade suttit i fängelse innan och bara hade en en-månadersvolta kallade mig en gång för plithora. Jag kom nämligen bra överens med en av de mänliga vakterna och spenderade många timmar med att prata med honom, jag brukade dessutom skoja om hur snygg han var med de andra tjejerna när jag kände mig rastlös och uttråkad. Vilket han också var men framförallt tyckte jag om hans värderingar och den hjälp han gav mig för att öppna mina tankar, därför var jag en plithora i hennes ögon. Jag tycker ändå det representerar henne mer än mig i det läget, både vi och vakterna var noga med att inte kalla dom plitar även om vårdare kände lite väl förminskande mot oss. Vakterna i sin tur var noga med att säga rum istället för cell och genom små enkla ord göra fängelset till en anstalt och instution mer än en anstalt. 
Så det var nog där min vändpunkt kom, den dagen som jag lämnade Fredrik och när jag spenderade ett år i ett svensk kvinnofängelse. 

Att sälja droger på Internet.

HÄR pratade jag om hur en vanlig dag såg ut när jag jobade med såväl eget företag som med drogförsäljning online och jag fick då en kommentar med frågan om vi sålde droger via vår webshop. Jag inser att jag aldrig pratade om den delen (drogsug och ångest över den perioden tog helt enkelt över när jag så detaljerat skrev om hur dagarna såg ut), så jag tänker att jag ska svara lite mer ingående på det i ett eget inlägg.
Silkroad som ju var en pinjonärsida gällande drogförsäljning stängdes ner i november 2013. vilket var ganska exakt när jag precis hade lämnat Fredrik och således också lagt drogförsäljningen online bakom mig. Dock använde jag mig bara av den sidan för att köpa droger och aldrig för att sälja. Försäljningen låg istället på tre andra olika forum,. 
Flashback
Du får inte sälja droger på flashback och även om de har ett rykte kring sig att samla sådana typer av människor förnekar de ständigt att det skulle pågå någon försäljning. Innan jag hade hittat till de svenska motsvarigheterna för Silkroad var det här jag började min försäljning och har säkert fått ett hundratal konton nedstängda just av den anledningen. Därför lägger jag ingen som helst skuld på dom, så fort de fått nys om att det pågått något som bryter mot deras regler har de stängt ner mig utan möjlighet att få kontot upplåst. Det har väl aldrig riktigt försegått någon offentlig försäljning på Flashback, istället rörde jag mig på de forumstrådar som innefattade tablettmissbrukare, var delaktig i diskussioner och i och med att den världen egentligen inte är jätte stor lär man sig snabbt känna igen namn, nickname och tråddiskuterare. Jag skapade ett pseudonym och det finns många människor som än idag inte vet om min riktiga namn. Jag skrev helt sonika till olika användare och erbjöd droger, ett väldigt osäkert och ineffektivt sätt som jag snart kände mig tvungen att byta ut,
Drogforum
Någon tipsade om olika svenska drogforum i stil med Silkroad men inte lika stora kvantiteter och jag förflyttade mig från flashback till dessa. Att ens få bli medlem på något av dessa forum krävde en annan medlems rekommendation och som jag förklarade vid köpen av droger, också användning av annan webbläsare (TOR) och webbadresser med långa blandingar av namn och siffror. När jag väl kommit in på forumet fick jag, som alla andra nya försäljare, börja på botten. Det enklaste sättet att förklara hur det var uppbyggt är att jämföra med Tradera eller Ebav, fast med endast illegala saker. Vid ett köp kunde köparen lägga betyg på hur snabbt varan kom fram, om du motsvarade det jag skrivit i annonsen och om kommunikationen var bra. Ju fler nöjda köp, desstu högre upp på betygskalan hamnar man och således också först om någon söker en specifik drog. Dessutom kunde vi säljare betygsätta köpare och på så sätt skapa en så trygg handelsplats som är möjligt, hur tryggt det nu kan bli när det rör sig om ett gäng människor som inte har problem med att bryta mot regler och lagar. Och som dessutom är fast i ett beroende av antingen droger eller pengarna som drogförsäljningen genererar. 
 
Det fanns olika kategorier för olika saker, så som vapen, körkort, pass och fejkade handikappskyltar, bankkonton, kreditkort och kontokort, magneter som kan användas för att öppna spelbutikernas spellås och andra saker som underlättar stölder, uppdrivningsverktyg för cannabisplantor, vågar som kunde väga ner till 0,001 gram, Alla verktyg du kan tänkas behöva för att injeciera, snorta eller röka droger, anabola steroider och såklart; alla möjliga former av droger. Precis som i den kriminnella världen IRL är väldigt liten online, är den också det på dessa forum och det går snabbt för människor att lära känna varandra, utbyta produkter och tjänster. Jag tror inte något av dessa forum finns kvar på samma sätt som det fanns på min tid, men det var en guldgruva för kriminallitet, jag la ut bilder på nya tabletter på löpande band och började sälja större partier till de som i olika städer sålde vidare åt mig. 
Facebook
Jag såg den här bilden på en av de facebook-grupper jag är med i, tidigare idag. Medlemmar kommenterade den som att det vore ovanligt och rent av dumdristigt medan jag fick hålla fingrarna i styr för att inte skriva om hur vanligt förekommande det faktiskt var. Innan de drogforum kraschade som byggts upp kring Silkroad var det mycket scamming, folk började lura varandra och vssa dagar funderande inte sidorna alls vilket skapade problematik i kommunikationen. Jag var numera enbart känd under mitt pseudym på Internet och skapade även en facebook-profil under samma namn. Facebook är såklart, inte i närheten, så säkert som de tidigare drogfourmen som endast gick att nå i anonyma webbläsare på specifika adresser Genom att trolla bort mitt IP-nummer och låtsas mig vara bosatt någon annanstans kunde jag åtminstone hålla mig realtivt anonym.
 
Att komma in i faceobokgrupperna blev lättare än det var i början av drogforumena, nu hade jag lärt känna många människor runt om i landet och fick inbjudningar till diverse olika facebookgrupper med drogförsäljning. Det blir en familiär känsla bland missbrukare ändå, som om vi alla möts i en form av missär och förstår varandra på ett sätt vi inte varit vana vid. Därför fortsatte försäljningen lika mycket på facebook, skillnaden var väl att jag numera börjat lära känna så mycket missbrukare i Gävle att hälften av mina vänner under denna användare träffade jag också numer IRL. Jag var numera igenkänd och kunde använda mig av det för att snabbt få människor att våga böra köpa från mig. Så lättillängligt som det nu är med försäljningen på Facebook gör det ännu mer skrämande. Där behöver du ingen annan webbläsare, få webbadressen av någon annan som litar på dig, bli inbjuden eller se betyg på såväl köpare som säljare från tidigare affärer. Expressen skrev en intressant artikel om det HÄR redan 2015, då hade det redan pågått i alldeles för många år. 
 
Jag försökte precis logga in på den användaren jag använde för att sälja droger men kom då till en sida där Facebook kräver att jag skickar en bild på en ID-handling för att de inte tror att min namn är äkta, den problematiken fanns helt enkelt inte för fyra årsen. Tyvärr kommer jag alltså inte åt några bilder, försäljningsdiskussioner eller kan printscreena hur det kunde se ut. Möjligtvis har mitt ex fortfarande tillgång till sin användare och jag kan på så sätt få några bilder att visa er. Ovanstående bild är istället från att jag googlat facebook + drogförsäljning men visar rätt bra hur det kunde se ut, tänk er hur er lokala köp&sälj-facebookgrupp ser ut och byt ut den ekfärgade malm-byrån mot droger. 
 
 

De tre forumen jag använd för drogförsäljning på Internet med andra ord, det är helt sjukt när jag skummar igenom vad jag skrivit och förstår hur organiserat det ändå varit på Internet. Från så många parter utan att samhället riktigt vetat hur utbrett det faktiskt varit. När jag nu googlade när Silkroad lades ner (Ni MÅSTE se dokumentären som heter Deep Web, jäkligt intressant och finns att läsa om på Imdb HÄR) står det på olika flashback-trådar att det kommit nya versioner. Jag hoppas verkligen inte det, den världen är så otrligt smutsigt och skördar alldeles för många människoliv,.